Lämning 

Hej från en som nästan grät på vägen mellan förskola och pendeltåg idag. Arve ville verkligen inte gå till skogen med sin grupp utan klädde av sig direkt vi kom in på förskolan, Junis grupp skulle vara inne. 

Sen skulle jag, med stegrande kaninpuls pga sen till jobbet, försöka få på honom ullfrotté och overall och försöka hålla god min (han grät redan och hade jag blivit arg hade han brutit ihop totalt) och få ut honom genom dörren till de andra barnen. Lämnade storgråtande liten pojke till den väntande gruppen. Jag vet att det brukar gå över snabbt men det känns ändå fel i hela kroppen. 

5 reaktioner på ”Lämning ”

  1. usch usch usch. Är så GLAD att jag själv passerat den tiden med råge. Skaver på ett obehagligt sätt ändå tills man kommer hem! Men då får ni ta igen det. Med en lussekatt.

  2. Usch stackare!
    (Läste förresten fel, ”han hade blivit arg hade om jag brutit ihop totalt”, ser framför mig att han står där och säger åt dig att lugna ner dig medans du ligger på golvet och skriker)

  3. Är impad av att du inte tappade fattningen! Det är ju väldigt lätt att göra i den situationen. Vår minsta vägrar att ha vinterskorna på sig, ska bara ha stövlar. Så det är kaotiskt varje gång vi ska lämna huset och då är jag allt annat än lugn…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.