Men gå nån gång, bara

Jag gjorde en så fruktansvärt dålig lämning av Arve idag. Den ca halvtimmeslånga lämningen avslutades med att jag skulle försöka muntra upp honom genom att själv åka i den isiga rutschkanan. Varpå ett 15-kilos barn gav mig en knuff så att jag swishade ned, studsade på fötterna och flög vidare iväg för att landa på knäna i gruset och skrapa upp båda benen från knä långt ned på smalbenet.

Detta inför pedagogerna, som väl redan innan undrat varför jag drog ut på lämningen och inte bara lämnade över min ledsna unge till en av dem. Men det är så svårt när man har ett barn som knappt ens brukar säga hejdå utan bara rusar in i leken, och som plötsligt är helt förtvivlat?

Ja ja det var väl en lärdom för hur jag inte ska hantera inskolningen på nya förskolan i nästa vecka. Den kommer bli tuff tror jag.

21 thoughts on “Men gå nån gång, bara”

  1. Men nej Hanna! Det där var fan ingen dålig lämning? Det var en mamma som älskar sitt barn, som var i en ovan situation och som ville att barnet skulle vara glatt och tryggt och som sen tänkte på det så länge och mycket att hon skrev om det. Kan inte tänka mig en mer kärleksfull förälder än det! Kram och tack för ett litet fniss när jag föreställde mig dig på rutchkanan.

  2. Haha, förlåt men så himla fnissigt att du åkte rutchkana! ❤️ Och helt fantastiskt! Vad gör man inte för sina barn osv. Jag hade lätt kunnat göra det själv i hopp om att peppa ett truligt barn. Föreställer mig hur jag liksom klämmer ner mig med kappan och alla sjalar och trånga byxor och allt. Och åker med full fart. Haha! Bra jobbat och hjärta dig!

    1. Haha ja men precis så! Fick lite panik när jag satte mig och insåg att det var HALT men hann inte tveka innan jag fick skjuts av ett av de yngsta barnen. Hon kom stolt fram när jag borstade av mig gruset och berättade att hon knuffat på mig. Herre vilken syn.

  3. Men alltså, jag tänker att det är fint med en mamma som engagerar sig och försöker göra en lämning bättre.

    När jag jobbar så finns det somliga som åker med bussen till förskolan och när man har vänt och kör tillbaka (tar tex ca 10 min vid en förskola) så står de på hållplatsen och väntar för att åka tillbaka. Om jag då kollar min körtid så har de gått från hållplatsen till förskolan+klätt av ytterkläder och lämnat barnet+gått tillbaka. Typ 4+2+4 minuter. Jag kanske är konstig men det känns stressat och forcerat på något sätt..

    1. På vår förskola lämnar vi barnen utomhus (och slipper alltså avklädning) och min unge är en sådan som springer in när jag öppnar grinden (hinner knappt pussa hej då), så i vårt fall skulle vi nog hinna med bussen. 😉

  4. SKRATTADE HÖGT åt färden och landningen (förlåt men älskar sånt) men fick också ont i hjärtat av jobbig lämning. <3 All cred till dig som offrar dig så för Arve. Hoppas inskolningen går bra, du får väl bara steppa upp annars. Typ hoppa från klätterställningen, hänga i gardinerna etc etc… 🙂

  5. Jag håller precis på och skolar in mitt första barn (har i detta nu faktiskt lämnat henne där själv för första gången och sitter nu som på nålar, med tårar i ögonen och med högsta ljudvolym på mobilen om de skulle ringa). Det har varit enormt känslosamt för mig så denna lilla bild av en rutinerad mamma som försöker göra det bästa av situationen gjorde mig alldeles mjuk. Å detta lilla kavata 15-kilosbarn som gav dig skjuts – haha! . Men jag förstår förstås att det var jobbigt för dig i stunden. <3

  6. Jag har också ett barn som brukar vara glatt vid lämning, trots att vi oftast (alltså alltid) är lite småstressade och sena. Kan räkna på ena handens fingrar de gånger han varit riktigt ledsen, på 1,5 år av förskolelämningar. Och eftersom jag har ett ganska flexibelt jobb och just de dagarna turligt nog inte har haft något superviktigt inbokat har han fått följa med hem igen. Alla de gångerna har han sen blivit sjuk.
    Jag skulle inte klara av att lämna honom ledsen. Det går inte. Om jag fick lov att lämna honom skulle jag göra precis som du, vad som helst för att han skulle vara glad när jag åkte därifrån. Annars skulle jag ändå bara ha ångest hela dagen och inte jobba någonting.
    Hoppas det gick bra med benen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.