Om fula hus och områden som känns mysiga

Jag kom på en grej när jag var i Bukarest: jag blir inte längre deppig av fula hus och annat grått (förlåt att jag slänger mig med uttrycket ”deppig”, jag har aldrig varit deprimerad i ordets rätta berättelse, men jag tänker att _deppig_ har fått en lite lättsammare betydelse, en kombination av sorgsen, uttråkad, hopplös?).

När jag var yngre mådde jag i alla fall helt dåligt av sånt skruttigt (när vi åkte bil till Prag eller när man for genom avbefolkade svenska småorter och undrade hur folk ens kunde leva där i allt det gråa) men det har gått över. Jag ser liksom annat nu, som jag kanske inte såg då.

Undrar om det gick över även för Barbro Lindgren, minns att hon i Hemligheterserien mådde så dåligt av fula saker. Jättehemligt är för övrigt är det bästa jag läst om depression, som det här:

“Nu har jag gått en vecka i skolan, hösten kommer mer och mer. Löven flyger från träden och det luktar rök ute. Det känns så sorgligt inuti mej, jag vet inte varför, men det är som om jag inte vill skratta mera.

Jag tror det började i går. Jag satt i klassrummet längst ner och såg löven flyga genom fönstret. Och magistern pratade om kungs­högar och rullstensåsar, och rätt som det var flög det stora skockar med kajor förbi utanför.

Då var det som om jag såg klassrummet för första gången, hur litet och hopplöst det var och hur alla satt och raspade med pennorna­ och suckade. Och jag tänkte: Här ska man sitta ­nästan hela sitt liv, ända tills man blir arton år och plugga årtal och höra kajorna pipa – och då tyckte jag det kändes så hopplöst så jag kunde inte sitta kvar. Jag reste mej upp och började gå mot dörren.”

Men apropå områden så romantiserar jag fortfarande såna som påminner om de som låg i närheten av där jag bodde. När jag åker buss 116 från Spånga station (genom Vällingby, Vinsta) på väg till jobbet passerat jag klungor av kedjehus som påminner om Hälltorp och jag tycker det ser så himla mysigt ut på Björnflokevägen, Torplyckegränd och vad det nu heter.

mysigt

Jahapp, nu skulle jag bara googla fram en bild med exempel på hus i området och så hittade jag detta och bara 1,5 km från jobbet säger du? Nyproducerat radhus? Intressaaaaant… Herregud, kan jag sluta intressera mig för olika objekt på hemnet när jag inte ens vill flytta? (Och om jag nån gång vill flytta så i så fall inom söderort och absolut inte längre från stan.) Jag tycker ju inte ens det är jobbigt att pendla lite till jobbet.

Det här inlägget blev kanske väldigt osammanhängande. Men då ska vi komma ihåg att jag inte bloggar som levebröd!

4 reaktioner på ”Om fula hus och områden som känns mysiga”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.