Om städning

Josefine, som landat i sin gamla blogg, skriver:

”Jag kan inte beskriva det raseri som byggs upp i min städmaniska hjärna när det hårda blåvita vinterljuset lyser in över fläckar och damm här i huset. Som jag kompromissat med städningen. Mikael tror att jag inte har gjort det. Att vi har någon sorts sjuk nivå på städningen här. Men som jag städade när jag bodde ensam i Masthugget.”

Jag fnissade högt åt detta. Jag känner visserligen inte igen mig i det städmaniska, jag avskyr att städa. Om jag hade råd att ta in nån som organiserade upp vår himla klädkammare (som är som den där stenen Sisyfos höll på med) skulle jag göra det direkt. Funderar på att be Martin ta tåget till Karlstad med barnen nån helg och så mutar jag mamma att komma hit och hjälpa mig få ordning på den en gång för alla och så går vi på nåt spa sen som belöning.

Nu tappade jag tråden. Jo! Jag skulle aldrig städa ihjäl mig och jag tycker ändå att jag har en ganska avslappnad syn på vad som är välstädat. Men det där med kompromissandet!

När Martin är borta tre nätter eller mer börjar jag nästan alltid med att städa. Sen håller jag efter min städning, går aldrig och lägger mig utan att ha vikt in tvätten, dammsugit upp smulorna under bordet osv. Njuter så mycket av att ha ordning, det ger mig sånt välbefinnande, ett lugn.

Och då är jag ändå en ganska lat person (när det gäller obetalt hushållsarbete) och lite slarvig. Det är verkligen ingen perfekt ordning på mitt skrivbord på jobbet till exempel.

Nåväl. Sen kommer Martin hem och jag blir på så fruktansvärt dåligt humör om jag upplever att jag gör mer än han att jag inte kan hålla på med det där fixandet varje kväll. Så då börjar kompromissandet igen. Berget med ren tvätt växer sig stort innan nån tar tag i det (ofta Martin får jag ändå säga) och om jag tycker att besticklådorna skulle behöva diskas ur får jag göra det själv.

Jaja livet är mer än städning och eftersom han varit bortrest sen i onsdags ska det bli urmysigt att ses igen. I rena lakan, i en lägenhet med rengjord ugn, rensat avlopp i duschen och allmänt fräscha ytskikt. Som jag njutit av detta nystädade.

10 reaktioner på ”Om städning”

  1. Skulle typ kunna organisera era garderober gratis. Får endorfiner av sånt. Älskar ordning och reda på ett sätt inte många gör. Vill dock mer ha rent än faktiskt städa själv så vi har städhjälp. Men var sak på sin plats och exceldokument för ekonomi mm är riktigt njut hehe. Det är både en fördel och nackdel att jag inte kan lämna saker som disk och tvätt. Och Jens, ja han hade nog ett mer avslappnat liv innan han träffade mig..hehe… Han anstränger sig mycket för husfriden!

  2. Men åh! Igenkänning på den. Blir typ tre gånger så effektiv när jag är själv med barnen. Röjer undan, diskar och plockar i superfart för att kunna sätta mig i lugn och ro när barnen har somnat. Men så kommer Andreas hem och helt plötsligt så avtar tempot drastiskt och jag går liksom och väntar på att han ska ta tag i det (vilket han gör), men varför forsätter inte jag i samma tempo? Det skulle ju kunna gå dubbelt så snabbt (i en optimal värld, hehe) Nåja, vi har väl någonstans landat i att han diskar och fixar tvätt betydligt mer än mig på vardagskvällar när jag är trött och vill sätta mig i soffan och så kör jag ett ordentligt ryck med det som behövs när jag är ledig på fredagar.

    Blir för övrigt också arg när jag gör mer än Andreas på kvällarna, vilket egentligen är fruktansvärt omotiverat med tanke på att han gör mer än mig de flesta kvällarna. Men ilskan inombords om han börjar borsta tänderna medan jag fortfarande diskar eller springer med tvätt eller dylikt. Hua! Som sagt, fruktansvärt omotiverat, men vad hjälper det!?

  3. Åhh vad jag känner igen mig! Själv hemma med barnen så har jag koll på läget. J kommer hem och min lata och bekväma hjärna ”nu får han faktiskt göra lite” och han ser eller tänker inte alls på samma sätt som jag gör!

  4. Hahaha, oj vad jag INTE ALLS känner igen mig! Om jag är själv med barnen i några dagar blir det fullkomligt kaos här hemma. Hur ska man hinna/orka städa när man måste vara m barnen hela tiden? Och när de somnat är jag ju skittrött för det mesta, inte alls sällan somnar vi samtidigt.

    Det hade såklart varit kul att nån gång kunna överraska med att ha ett fläckfritt (eller iaf iordningplockat) hem nån gång när sambon kommer hem, men så länge barnen är små och suger ut den lilla energi som finns kvar efter jobbet så lär det inte hända. Och det känns helt okej.

    Känner inte heller alls igen känslorna av jämförande av hushållsysslorna i vardagen och irritation över om det känns snedfördelat. Hos oss skulle i så fall min man vara den som är mest irriterad, han gör lätt dubbelt så mycket som jag. Mest pga att vi är helt olika personlighetstyper; jag är skalman och han en duracellkanin. Det har ju funkat bra i snart 20 år, men jag ska nog ändå fråga honom om han är irriterad på mig för säkerhets skull…😬

    1. Nej, men jag tänker att det är ganska individuellt hur man funkar. Tycker att somna samtidigt som barnen är den bästa prion som finns.

      Haha, har du frågat än? <3

  5. Åh! Så skönt att fler har det så här!! Trodde jag var knäpp och helt ensam i detta beteende. Men det är aldrig så städat hemma hos oss som när P har varit borta. Och då lever vi ändå med fyra barn. Och jag är verkligen verkligen inte en sån som städar i absurdum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.