Regn, hällregn

Ok, det här kanske är min syn på saken, och därmed inte helt objektivt. Men jag tycker att vår tillvaro blir väldigt härlig och harmonisk när min man anstränger sig lite extra och är liksom proaktiv. Som om det är receptet till ett lyckligt familjeliv. Ja, men typ? Hehe, jag sa ju att det var subjektivt. 

Men i alla fall. När jag kommer hem och han har hämtat barnen och redan hunnit tvätta + hänga upp galonisarna och lagat mat till dem är det som ett fågelkvitter i mitt bröst. Under såna här perioder (alltså han både lämnar och hämtar ju alltid oftare än jag och lagar mat med mera, men just det där lilla extra, ja, ni vet ju själva hur lite/mycket ork man har i olika perioder) känner jag mig älskad, glad och vill unna honom sovmorgon och egentid och känner att jag själv får det tillbaka och så vidare i en härlig uppåtspiral. 

Det är väl liksom en kombination av att jag känner att vi delar lika och blir mer avslappnad samtidigt som han känner sig produktiv och att vi är i fas, tänker jag mig. 

Det är förresten en grej jag tänkt mycket på, sen jag läste en text hos Petra Krantz Lindgren för hundra år sen (oavsett vad du känner för henne, läs denna, ganska intressant i förhållande till både barn och partner!). 

Jaha, annars i livet då. Jo, Arves inskolning har gått bra, igår hade vi ett inskolningssamtal med hans pedagog och det var skönt att prata igenom hur det gått och hur det känns nu. Vips har vi två förskolebarn. Snart går väl båda i skolan. Livets förgänglighet etc. 

Jag läste den här fina krönikan och kände mig helt sorgsen. Jag är så rädd att jag kommer att ångra någonting när barnen är äldre. Varför lekte jag inte mer med dem och sådär. Det är så lätt att bli sentimental. 

Senare på tunnelbanan låter jag mobilen ligga kvar i fickan och tänker på all tid vi har delat med barnen de senaste tjugo åren. Modiga hopp från en stol till en säng, doften av nybadade barn i en frottéhandduk, godnattsagor som bara måste gestaltas med enmansteater. Jag ser när de står med Harry Potterkepsar och stora tänder och stirrar ut över ett vidunderligt landskap. Hör när de sjunger änglavackert i kör.

Idag har det hällregnat, jag har haft PR-möte i stan, ätit lunch på Vapiano och nu är jag på väg till kontoret. Är sådär lite trött/frusen så jag helst skulle ligga under en filt och se på tv. Men barnen borde somna tidigt ikväll (peppar peppar), då blir det Narcos, tända ljus och tunga ögonlock. 

PS  

 

2 reaktioner på ”Regn, hällregn”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.