Tack till en ”högre makt”

Jag är inte troende, men varje kväll när jag går och lägger mig mellan mina sovande barn* fylls jag av en enorm tacksamhet och en impuls att rikta den mot någon/något.

 Jag hör en svag signatur till nån serie från vardagsrummet, Martin är mer kvällspigg än jag. Diskmaskinen surrar dovt och jag är så trött att jag kommer att somna direkt mitt huvud sjunker ned i kudden.

Godnatt nu. 

*Arve sover mellan mig och M i stora sängen, Juni i sin juniorsäng intill vår.

5 reaktioner på ”Tack till en ”högre makt””

  1. Samma känsla har jag när jag vaknar och ammar på natten och ser resten av familjen sova i någon slags trött hög bredvid mig.

    Dagtid hemma med alla barnen pga magsjuka är känslan av tacksamhet inte den första känslan som dyker upp, hehe.

  2. Tacksamhet är nästan som en slags livsåskådning som har fallit över mig mer och mer ju äldre jag blir. Så tacksam över min familj och över de fantastiska förutsättningar jag har för att skapa en trygg och fin barndom för dem. Och så tacksam över att kunna unna mig att tycka att det är tråkigt att inte kunna lägga pengar på inredning eftersom vi behöver spara för resa.

  3. Har ni alltid sovit tillsammans? Väntar nr 2 när som helst och har ff 4-åringen i vår säng, oroar mig lit för hur det kommer gå när bebisen kommer. Funkade/funkar det bra för er att sova alla i samma rum?

  4. Känner lika när jag kryper ner mellan mina. Kommer på mig själv med att liksom nynna ”Jag vill tacka livet…”. Har det gått för långt då?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.