Tre böcker jag svalde hela

Min läsning kräver motståndets minsta lag nu. Jag vill ha något (spänning, språk, humor) som gör att jag vill ta upp boken fast jag står och vinglar i tunnelbanan.

Jag sträckläste Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén, fortsatte med Sekten på Dimön av Mariette Lindstein och sen slukade jag Tripprapporter av Tone Schunnesson på en dag.

(Nä vad jobbigt, jag skulle googla efter nåt citat från Tripprapporter och upptäckte att Jonas Thente skrivit att det är en bok att sluka hel, för två dagar sen, nu verkar det  som om jag försöker härma en recension i DN med mitt slukande? Strunt i det, jag hinner inte skriva om inlägget innan jag ska gå av pendeln.

För övrigt håller jag inte med om den här recensionen i SvD, ”Problemet är att jag inte riktigt får någon djupare förståelse eller känsla för huvudpersonen. Ångesten eller smärtan gestaltas inte tillräckligt djupgående för att jag ska förstå vad som lockar i det destruktiva, och inte heller det sublima i ruset.”

Det är ju just DET, att vi alltid förutsätter att det ligger nån avgrundsdjup ångest eller smärta bakom människor som lockas av det destruktiva, som är befriande med denna bok. Varför måste det destruktiva förklaras, försvaras? Av mig får den i alla fall fem av fem.)

3 reaktioner på ”Tre böcker jag svalde hela”

  1. Det hör inte hit men jag måste bara kommentera. Har aldrig kommenterat förut trots att jag läst sen du var gravid med Juni. Måste bara skriva att du är som min storasyster på nätet. Det var hit jag vände mig när jag blev gravid för tips och råd. O sen när sonen var född så var det alltid hit jag gick tillbaka för att sänka kraven på mig själv o inse att jag inte var ensam med att ha ett barn som ville vara nära mest hela tiden. Jag vet inte hur många gånger jag refererat till dig och dina kloka tankar! ❤️ Så tack tack tack för att du delat med dig av dina sunda vettiga tankar så jag kunnat släppa alla höga krav i föräldraskapet och tack vare det inte varit så frustrerad som jag annars kanske hade varit för att sonen fortfarande (2 år) sover i vårt sovrum. Utan förstått att det som funkar för oss är bäst för oss oavsett hur andra gör eller tycker att man ska göra. Kram från en ”lillasyster” ❤️ Och tack för att du delar med dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.