Trött i jul

Jag har redan gnällt på instagram och dessutom stör jag mig själv på folk som gnäller över förkylningar. Men här kommer mer gnäll. Jag är så trött! Jag tror att det är den dumma förkylningen som tar musten ur mig. Hostat i tio veckor nu, ungefär. Eller om det är matförgiftningen som spökade över en vecka. Eller en kombination av nämnda.

Louise sa en så klok grej i Etiopien: att alla barn borde få klaga på maten. Hon sa inte exakt så, men ungefär. Det där med att många svenska barn blir kränkta om såsen kommer på pastan t.ex. Att istället för att tänka att de är bortskämda borde man tänka att alla barn skulle få ha det så bra.

Och visst: alla borde få gnälla över sin förkylning. Men jag tycker så många dör. Unga. Man upptäcker att man har cancer och sju veckor senare är man död. Man får inte mindre cancer för att man inte beklagar sig över sin sega förkylning, men om jag drabbas av nåt värre vill jag inte minnas hur jag gnällde allt för mycket på en tillvaro som ändå var väldigt fin. Alla är friska osv.

HUR SOM HELST.

Ikväll har vi firat lilla julafton med mina föräldrar och syskon med resp. Det var mysigt. Barnen glada. Maten god (tack Martin). Fina julklappar (tack alla).

Nu slår Martin in paket och kollar på fotboll och väntar på att diskmaskinen ska gå klart så han kan städa köket. Jag ska gå upp med barnen imorgon och borde därför somna snart. Det blir nog inga problem om man säger så. Är som sagt genomtrött.

Vi har i alla fall nyrena lakan och imorgon ska vi bara äta god julaftonsfrukost och packa och åka mot Värmland för att fira med svärföräldrarna. Lugnt och fint.

Om jag orkar ska jag gå på en privat klubb på juldagen. Får väl gå och lägga mig kl 20 på julafton om det ska finnas hopp för det. Men man kämpar väl på? Lol.

Ok, godnatt nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.