Vardagsmat

Man läser ofta att en nyckel till matglada barn är att låta dem vara med i köket. Men herregud, ibland är det så jobbigt att försöka involvera ungarna i matlagning. Om man tänker göra köttbullar och makaroner, vad kan de ens bidra med, förutom duka bordet? Inte ens skala en morot ju. 

Men igår hände det! Juni fixade en grahamspannkakssmet helt på egen hand. Eller, jag sa ju hur hon skulle göra, men hon plockade fram och fixade och städade bort. Här rör hon bort alla klumpar innan hon ska fylla på med mjölk. 

Arve fick lägga ost på en vegetarisk lasagne.

Idag fick jag vara själv i köket. Jag lagade dragonkyckling med ris.  

Kände mig rörd över min egen ansträngning att försöka lägga upp maten fint. Men alla kan faktiskt inte vara Siri Barje/Lotta Lundgren!

Juni blev i alla fall imponerad: ”mamma hur har du gjort med riset, det är så fint!”. JAG ÄLSKAR BARN! Särskilt mina. 

4 reaktioner på ”Vardagsmat”

  1. Jättefint upplagt tycker jag! När jag lagar mat åt syskonbarnen brukar jag försöka skynda att laga ifred, leka/underhålla när jag kan borta från köket, så att jag ska slippa ”Får jag hälla?” och typ spill över halva köket eller ett syskon som genast vill vara med och allt är orättvist och det tar för lång tid etc etc. Sen ta med dem precis på slutet (välj en kul servett! alla kan ha olika! etc etc) och leka och lägga upp fint med dem, så tror de ju att de var med och lagade, haha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.