Tipskalendern

Tips 3

Jag fattar att detta är ett väldigt subjektivt tips (mest till mig själv) men det finns väl alltid nån som känner igen sig.

Efter en otroligt intensiv höst på jobbet behöver jag se till att få återhämtning under den julledighet jag planerat (över båda helgerna). Men eftersom både jag och Arve är rätt usla på att sova ut om morgnarna så vilar jag inte ut medelst sovmorgon. Ergo: behöver vila andra tider på dagen.

Martin är urgullig på att föreslå att jag ska åka på spa och sånt. Och visst, ett dagspa på hamam med skrubb och bad skulle jag kunna tänka mig. Men det ersätter liksom inte känslan av avslappning när man är ensam hemma med en bra bok.

Jag vill helt enkelt vara ensam hemma några timmar här och där, vilket förutsätter att Martin tar med barnen nånstans.

Ja och sen vill jag såklart hänga med familjen och spela spel med barnen, gå till museum, åka till skogen, träffa vänner. Men sånt kommer av sig själv. Jag är bra på att hitta på saker och åker gärna själv så M får egentid i hemmet.

Idag ska jag i alla fall ta ett planeringsmöte med Martin om hur och när jag ska få VILA. Mmmmm viiiiiila

 

Pepparkakshus

1. Åkte till Ica, köpte pepparkakshus, pynt och klister. Resultat:

2. Åkte till Ica, köpte nytt bygge. Glömde köpa mer klister. Smälte istället socker i stekpanna. Brände halvt ihjäl mig och fick ett par goa brännblåsor.

3. Detta hände.

4. Lyckades sätta ihop huset ändå, en vägg fick helt enkelt saknas. Orkade inte ens försöka få dit skorstenen.

5. Arve och Theo hade gjort slut på all kristyr till sitt hus. Juni och Elsa gick upp till grannarna och lånade florsocker. Jag vispade till mer kristyr med hjälp av Icas utmärkta recept. Obs detta inlägg sponsras tyvärr inte av Ica

6. Alla barn gjorde klart sina hus (Elsa och Juni ett hus, Arve och Theo ett.)

7. Jag lagade köttfärssås och spagetti till lunch

8. Gick till Ica för tredje gången och köpte florsocker att lämna tillbaka till grannarna.

SLUT!

Positiv energi

Positiv energi kan man ju förknippa med ”att välja glädje” och allt sånt och jag tycker generellt att det är urdåliga tips till nån som mår ruttet. Men för mig personligen är det så viktigt att få känna den där lyckliga känslan i kroppen. Som trött småbarnsmamma har det ibland varit långt mellan det där varma fladdret inombords. Jag har såklart känt mig generellt lycklig och framför allt lyckligt lottad över att få ha de där små barnen i mitt liv. Men med sömnbrist och vardagstjafs har det liksom inte funnits samma utrymme för den där kortvariga men intensiva lyckokänslan. Elsa Billgren skrev så fint om ämnet en gång: ”Kanske är lycka något som man inte känner själv? Kanske ser man lyckan efteråt.”

Några som håller på mycket med energifrågan är förresten Göta elbolag.

Nu sover jag gott om nätterna igen och då börjar den mer intensiva glädjen komma tillbaka till mig. Jag menar inte att positiv energi och lycka är samma sak, men det ena ger ofta det andra? Saker som gör mig glad är att se fram emot något, det kan vara helt vardagligt som att få komma hem och gosa med ungarna och se på nån särskilt bra serie med min man. Jag blir lycklig när det är vackert i naturen, när jag har flow på jobbet eller när jag babblar med en kompis.

Om jag tänker på personer utifrån om de sprider negativ eller positiv energi är det inte alltid som jag mår bättre eller känner mig mer energisk när jag träffat nån riktigt peppig och glad person. De mest pessimistiska människorna kan ju faktiskt vara de man skrattar som mest med osv.

Jag tror att jag i grunden är en ganska positiv person. Absolut inte optimistisk, snarare tvärtom ibland. Men tacksam! Tänker på mitt liv med tacksamhet flera gånger om dagen, det går liksom av sig själv. Såklart jag gnäller också, många gånger om dagen. Suckar och svär över småsaker. Och jag förväntar mig verkligen inte att nån annan ska gå runt och vara glad över att hen är frisk från allvarliga sjukdomar, har mat på bordet etc. Men när jag lägger mig om kvällen kan jag inte låta bli att tänka på hur livet skulle kunna bli sämre på så otroligt många sätt att det är lika bra jag passar på att njuta. Och så njuter jag och somnar gott, inklämd mellan mina ungar.

 

Doktor Denis Mukwege

På måndag delas Nobelprisen ut. På plats I Oslo finns denna man, doktor Denis Mukwege.

Men på fredag den 14 december kan fler än de inbjudna få se och höra honom live. I alla fall om man kan ta sig till Stockholm och har 140 kronor över. Då har vi nämligen en hyllningskväll på Stockholm Waterfront.

För min organisation blir det allt ljus på Mukwege, vi (eller rättare sagt alla givare) har stöttat honom sen starten. Men det är ju inte som om man glömmer Nadia Murad för det. Här finns filmen om henne, på SVT Play. Den ska jag se.

Tipskalendern

Tips 2

På vintern är en go olja räddningen för min torra hy. Det finns såklart många bra sorter, men denna från Laponie fick jag av en kompis och den har seglat upp som favorit i mitt badrumsskåp. Jag använder ungefär fem droppar under min vanliga dagkräm och slipper bli stel och fnasig i ansiktet.

Har du en favoritolja eller kräm på vintern, eller producerar din hud tillräckligt av sig själv?

Jag gillar även Laponies balm, älskar att ha en riktigt fet kräm hemma till allt från punktbehandling av hälar till torra fläckar i ansiktet eller som ett bättre lypsyl. Drygt är det också.

Glad och stolt

Det är svårt att samla in pengar; att få människor att känna så starkt att de vill ge av sina skattade kronor. Jag vet att många av er som läser här ger till olika organisationer och era bidrag gör verkligen skillnad, vill jag säga.

Idag fick jag i alla fall reda på att Läkarmissionen är den insamlingsorganisation som ökat mest när det gäller kännedom, under 2018. Det är många som ska känna sig stolta för det, men jag är nog ändå en av de gladaste.

Tipskalendern

Tips 1.

Varje gång jag ser ett recept (på något som verkar gott samt rimligt att laga) lägger jag en kort beskrivning samt länk i ”anteckningar” i mobilen.

För när jag ska tänka ut dagens middag rabblar min hjärna annars bara upp fem rätter jag ätit senaste tiden. Och hur mycket jag än älskar köttfärssås med spagetti är det kul med variation.

Idag lagade jag Sandras pasta med vitlök och chili enligt detta recept.

Uppdatering med tips från Anna:
”Kan tipsa om appen stowr som är superenkel att spara online- och avfotade recept i, du behöver bara trycka på en knapp. Sen kan du själv skapa kategorier etc osv. Och följa kompisar för att se deras sparade recept också. Mycket smidigt!”

PR med tjocka personer

Uppdaterat: Fick svar av Hope idag, de är medvetna om att de är begränsande i sina storlekar och håller på att utveckla/utöka sorteringen så att de kan erbjuda fler produkter i storlek 44-46. Vad fint!


Förlåt oredigerade bilder från stories men det är så mycket sånt här nu? Hope gör massor av bra saker. De är dessutom knappast unika i att haka på vågen där man gärna använder tjocka personer för PR-prylar, men aldrig till reklambilder. Men också: de tillverkar inte ens plagg i större storlekar än medium.

En halvdag ledig

Vi har lämnat landsbygden för två nätter i Nairobi. Idag gick vi upp 5.30 och åkte på safari (som förstås alla betalade ur egen ficka). Det var otroligt! Såg giraff, gnu, lejon, noshörning, krokodil, huvudet på en flodhäst som var under vatten, zebra och buffel.

Efter lunch var vi i Kibera och träffade föräldrar vars barn går i skolan och använder Peepoo, en nedbrytbar engångstoalett som är bra för tryggheten, hälsan och miljön.

Tycker detta är en RIKTIGT BRA julklapp! Läs mer här. Eller här om det är ditt jobb som vill köpa.

Här är Patrick, en av dem som driver arbetet.

Omskärerskan

Idag har jag känt mig extremt långt hemifrån. Vi åkte ut till Kuria, nära gränsen till Tanzania, knappt tre timmars bilresa från vårt b&b.

Här är några rader om Kuriafolkets historia, från Wikipedia:

”Every clan has its own council of elders who controlled the clan as political and religious leaders. The Abakurya (Kuria people) believed in taboos and superstition and they generally feared punishment from the inchama for not observing the taboos. The punishment could be either death or barrenness or other misfortunes.

The Abakurya customary law is made up of rules and practices accepted and sanctioned by the community. The custom had many do’s and don’ts (taboos/superstitions) called imigiro. Even the marriage laws were full of taboos and superstition and there was automatic punishment for breaking these imigiro. Hence the laws were followed so strictly both before and after colonization, because after colonization the Abakurya went back to their original life and were not influenced by westernization.”

Som vanligt är det svårt att skriva utan att exotisera, men det är verkligen ett i mångt och mycket självständigt folk med en fascinerande historia.

Idag har vi träffat massor av otroliga tjejer som säger nej till könsstympning. Vi har också pratat med flera före detta omskärerskor och fått besöka deras hem. Och vi har mött sju små tjejer som var ute och blev firade eftersom de genomgick stympningen för några dagar sen. En fruktansvärd men viktig påminnelse om hur arbetet har kommit en lång väg men fortfarande behövs.

Här är vi tillsammans med gänget som jobbar på det stora läger vi besökte idag.

Cecilia, Louise, Nina och Margaux berättar mycket bättre än vad jag gör, så vill du läsa mer finns deras berättelser.

Nu ska jag gå och lägga mig, men skriver mer imorgon.

Mjöl och örter

Så här förbereder man för könsstympning. Med ett slags mjöl som ger friktion så att man kan få grepp om det område som ska skäras bort. Och örter som man mortlats, som ska lindra blodflödet och smärta. I mjölet ligger en kniv som använts till hundratals stympningar.

Hej från Kisii

Idag ska jag träffa vår partner Mary, som driver arbetet mot könsstympning. Antar att det hänt en hel del på de två år sen jag var här senast? Jag har äntligen sovit ut en natt (jobbat väldigt mycket de senaste veckorna och nu rest i 24 timmar) och känner mig tacksam över att få vara här.

Paketkalender med experiment

En rolig grej är att jag och barnen fått testa några luckor ur Forskarfabrikens julkalender.

Kalendern innehåller 24 färdiginslagna paket med magiska manicker, förbluffande föremål och engagerande experiment för nyfikna barn.

Det var så kul! Vi har testat att låta muggar ändra färg i värme eller kyla och lärt oss om molekyler. Känt på 100 miljoner år gamla stenar, använt pipett, gjort saltkristaller, pratat om mineraler och mycket annat.

Barnen älskade det verkligen och fortsatte experimentera på egen hand när vi var klara.

Forskarfabrikens julkalender:

  • Passar för barn mellan 6-12 år
  • Är utvecklad för att väcka barnens nyfikenhet
  • Innehåller 24 nya spännande och pedagogiska leksaker
  • Fokus på kökskemi och experiment
  • Svensk pedagogisk förklaring av varje produkt
  • Satsning på miljötänk bakom gåvor och emballage

Årets julkalenderbok

Nu ligger den bara och väntar på att det ska bli 1 december. Årets nedräkningsbok.

Det är sjunde året i rad som Rabén & Sjögren släpper en bok med ett kapitel för varje dag i advent och detta handlar årets om:

”När Rutan skriver ner vad hon önskar sig i julklapp hamnar en kompis överst på listan. Men Rutan är rädd att det kan bli lite knepigt för tomten att fixa det. Som tur är dröjer det inte länge förrän hon hittar en alldeles själv. En som kan göra sig osynlig. En som gärna äter metallskrot till middag. En som har kommit vilse och längtar hem.”

Åh vad jag ser fram emot att börja läsa med barnen, jag har redan tjuvstartat lite när de inte sett. Kombinationen Ingelin Angerborn och Per Gustavsson känns lite oväntad men bra, det är mycket känslor i både text och bild. Och humor! Ett bra ämne, om tillhörighet och vänskap. Tycker om att bilderna får så mycket utrymme och det är lagom med text för att hinna läsa innan skola och förskola.

129/149 kr hos Bokus.

Apropå nya böcker förresten: Jag och Juni lyssnar på Paketlandet (fristående uppföljare till Fislandet) om kvällarna just nu. Den är så fin! Handlar om att våga möta sina rädslor.