Positiv energi

Positiv energi kan man ju förknippa med ”att välja glädje” och allt sånt och jag tycker generellt att det är urdåliga tips till nån som mår ruttet. Men för mig personligen är det så viktigt att få känna den där lyckliga känslan i kroppen. Som trött småbarnsmamma har det ibland varit långt mellan det där varma fladdret inombords. Jag har såklart känt mig generellt lycklig och framför allt lyckligt lottad över att få ha de där små barnen i mitt liv. Men med sömnbrist och vardagstjafs har det liksom inte funnits samma utrymme för den där kortvariga men intensiva lyckokänslan. Elsa Billgren skrev så fint om ämnet en gång: ”Kanske är lycka något som man inte känner själv? Kanske ser man lyckan efteråt.”

Några som håller på mycket med energifrågan är förresten Göta elbolag.

Nu sover jag gott om nätterna igen och då börjar den mer intensiva glädjen komma tillbaka till mig. Jag menar inte att positiv energi och lycka är samma sak, men det ena ger ofta det andra? Saker som gör mig glad är att se fram emot något, det kan vara helt vardagligt som att få komma hem och gosa med ungarna och se på nån särskilt bra serie med min man. Jag blir lycklig när det är vackert i naturen, när jag har flow på jobbet eller när jag babblar med en kompis.

Om jag tänker på personer utifrån om de sprider negativ eller positiv energi är det inte alltid som jag mår bättre eller känner mig mer energisk när jag träffat nån riktigt peppig och glad person. De mest pessimistiska människorna kan ju faktiskt vara de man skrattar som mest med osv.

Jag tror att jag i grunden är en ganska positiv person. Absolut inte optimistisk, snarare tvärtom ibland. Men tacksam! Tänker på mitt liv med tacksamhet flera gånger om dagen, det går liksom av sig själv. Såklart jag gnäller också, många gånger om dagen. Suckar och svär över småsaker. Och jag förväntar mig verkligen inte att nån annan ska gå runt och vara glad över att hen är frisk från allvarliga sjukdomar, har mat på bordet etc. Men när jag lägger mig om kvällen kan jag inte låta bli att tänka på hur livet skulle kunna bli sämre på så otroligt många sätt att det är lika bra jag passar på att njuta. Och så njuter jag och somnar gott, inklämd mellan mina ungar.

 

Doktor Denis Mukwege

På måndag delas Nobelprisen ut. På plats I Oslo finns denna man, doktor Denis Mukwege.

Men på fredag den 14 december kan fler än de inbjudna få se och höra honom live. I alla fall om man kan ta sig till Stockholm och har 140 kronor över. Då har vi nämligen en hyllningskväll på Stockholm Waterfront.

För min organisation blir det allt ljus på Mukwege, vi (eller rättare sagt alla givare) har stöttat honom sen starten. Men det är ju inte som om man glömmer Nadia Murad för det. Här finns filmen om henne, på SVT Play. Den ska jag se.

Klimat och kompensation

Idag har jag haft möte med en verkligt inspirerande person: Cissi på GoClimateNeutral. Det finns ingen motsättning mellan att försöka minska sin klimatpåverkan och att ändå kompensera för det avtryck man gör. Med på mötet var också Erik och Henrik från Netlight, som jobbar mycket med frågan. Folk som har möjlighet att driva förändring och verkligen gör det, väldigt inspirerande.

Klockan 17.30 skulle jag egentligen på detta fina evenemang som Löfbergs ordnar. Lyckas dock inte få till det med familjelogistiken men vill verkligen tipsa om det. Plus att jag är ett fan av HanaPee since tidigt 2000-tal. Och Erica som jobbar med det.

En snäll bagare

I torsdags åkte jag och barnen till Karlstad. Jag ville gärna hälsa på pappa på sjukhuset och hinna umgås med mamma.

På torsdag kväll fick Juni jättehög feber och ont i halsen. Men på fredag morgon var mamma hemma med barnen och jag åkte till sjukhuset.

Varje gång jag är i Karlstad måste jag köpa ett bröd på bageriet Swenströmskas. Det är ett morotsbröd med vallmofrö som finns som både limpa och frallor. Jag föredrar oftast att köpa limpan, efter det första dygnet är den dessutom god att rosta i flera dagar.

På morgonen hade Swenströmskas lagt upp en helghälsning på Facebook och jag skrev lite skämtsamt ”lägg undan en morotslimpa, jag kommer vid lunch”. Fattar såklart att man får ringa om man ska reservera bröd. Och när jag kom dit var mitt favoritbröd slut.

Men precis när jag stod och pratade med Lotta och skulle välja det näst godaste: ett otroligt rågbröd, så knackar det på rutan och utanför står bagaren (och ägaren) Ronnie som kommit från den andra butiken med en påse, innehållande mitt bröd. Blev så glad att jag blev helt rörd. Så gulligt gjort!

Morotsbrödet nere till vänster, rågbrödet uppe till höger.

Team Rosell

Nu tänker jag på nån jag följer som skrev att det var så töntigt att prata om ”team” när man menade sig själv och sin partner. och så skäms jag lite.

Men hallå jag köpte liksom en varsin badrock med Team Rosell på ryggen när vi firade ettårig bröllopsdag. Älskar när vi är samspelta, det utgör ca 70% av min vardagslycka.

Just nu är vi där, och det underlättar ALLT. Till exempel igår när ena barnet fick läkartid 15 och båda hade respektive viktiga möten då. Så ringde han och hade löst det och tog läkartiden.

Ett plus i allmänhet är också att han har så lik bitmoji.

Nu måste vi kolla på The Affair!

Min bästa årstid

Hösten har alltid varit min bästa årstid. Men nu tror jag att sommaren har seglat upp i topp. Bäst trivs jag mellan juli-november. Sämst januari-påsk. Och sen är jag ofta rätt däckad av pollen under en period. Skäms fortfarande för i våras, när Maj och Siru hälsade på och jag var helt kocko och seg av pollenallergi, var verkligen inte mig själv.

Nu är jag i alla fall mitt i det härligaste. Luften börjar bli hög och klar och det är fortfarande grönt ute och ljust fram till barnens läggning.

Kopierade Sandras höstlista:

🍂Hur känner du inför hösten 2018?

– Yrkesmässigt:

Jättekul verkligen! Jag har fått en ny tjänst på jobbet och känner mig entusiastisk inför att försöka vara en bra chef för mina kollegor, utveckla mål och strategier, jobba mer agilt, och såklart sträva efter lyckas med uppdraget (att samla in pengar till våra biståndsprojekt).

– Privat:

Jag tycker att jag och Martin har teamat ihop oss under sommaren och det känns himla bra. Barnen verkar trivas i skolan och förskolan. Arve går på gymnastik och Juni i simskola och så sjunger de i kör och det känns som lagom med aktiviteter. Jag trivs med livet just nu.

🍂Vad är dina planer?

Jag har fått vara testperson inför Friday Lab och det är så härligt att få fokusera på sig själv och prata med en coach om vägval och livet osv. Tror det är en del av mitt välmående just nu, myser vid blotta tanken på detta.

🍂Vad är ditt favorit-te?

Varm choklad med grädde.

🍂Snyggaste höstaccessoaren?

Ett läppstift? Räknas det ens som en accessoar? Annars några snygga kängor. Typ dessa från Blankens eller de svarta från Minimarket/Åhléns.

🍂Vad är värst, kylan eller mörkret?

Inget av det. Inte så länge det är höst, det är värre när vintern kommer med allt grått/vitt/smutsig snö. Jag är så bra på hemmamys, tända ljus och allt sånt så fixar mörker under en period.

🍂Topp 3 godast höstmat?

Mina föräldrars högrevsbolognese, Brillos löjromspizza, Martins chili.

🍂En utflykt du vill göra i höst?

Vill ha natur och kultur på hösten. Åka till skogen, havet, gå på museum.

🍂En restaurang som är extra mysig på hösten?

Jag vill till Surfers nån dag och äta sichuan.

🍂En bok du vill läsa i höst?

Moderskap. Och Ett jävla solsken men den är så trög att komma igång med tycker jag?

🍂Någonting du ser fram emot extra mycket just nu?

JA! Denna helg faktiskt. Ikväll ska jag på vernissage på Moderna Museet (Andy Warhol, jag är med i museets vänner, tips!) och sen på Yung Lean och Cullbergbaletten på Dramaten: NEAR.

Imorgon ska hela familjen på utflykt till havet och när barnen somnat ska jag träffa Lina och gå på nåt slags rave.

Tre systrar

Den här helgen är min och syrrans tredje syster här. Jessica, som jag lärde känna på dagis och gick i samma klass som från ettan på lågstadiet, till ettan på gymnasiet.

Här sitter hon och Sara och pratar politik efter maten. Senare såg vi två rysare i rad (Don’t Breathe och Veronica) och så sov Sara också över. Sånt MYS!

Jessica har med sina hundar (två staffar) och de är helt fantastiska. Glada och stabila. Arve är i sjunde himlen och kommer bli förkrossad när de ska åka hem imorgon. Han pratar om allt med hundarna och är så omhändertagande och öm.

Grattis Peppe!

Bland det bästa med bloggen är alla otroliga personer jag fått lära känna genom den. En av dem är Jeanette Öhman, som fyller år idag. Jag har svårt att tänka mig att nån träffar henne utan att vilja bli närmre vän med denna smarta och roliga kvinna.

Grattis Peppe, är så glad i dig!

Sommarens sista bad? Brunnsviken i onsdags.

Tand för tunga

Det här är mina föräldrar. De är plikttrogna i ordets bästa bemärkelse. De sopsorterar, vattnar med diskvatten även när det inte är nån torka, slänger minimalt med mat osv. I sommarstugan cyklar de 12 backiga kilometer varje morgon. Och om de inte lyckats komma upp i 10 000 steg under dagen tar de en extra kvällspromenad. De har ordning och reda, plockar upp andras skräp, tar sitt ansvar. Men njuter också av livet: reser, dricker ett glas vin till solnedgången, går på föreställningar och konserter.

Jag tänker att de ibland undrar vad jag sysslar med i mitt föräldraskap. Hur jag kan låta barnen i princip leva på fil och flingor (båda ungarna är extremt kräsna just nu och det hjälper inte att svälta dem eller att tjata) och ge dem fika ibland fast det inte är lördag. Eller när jag blir stressad och arg, fast det bara gör saken värre. Hur slappa jag och Martin är med saker vi bara borde ta tag i, som de definitivt hade fixat direkt. Och så vidare.

Men om detta har de hållit tyst. Låtit mig få njuta av ledigheten utan att behöva känna några menande blickar eller få välmenta råd.

Jag, som själv har tusen åsikter om saker hela tiden, som sällan låter något passera, har en del att lära av det. Att hålla tand för tunga. Kanske jag lärt mig om trettio år.

Min första semesterdag

Jag skulle egentligen ha jobbat torsdag och fredag också men var trött och redo för semester. Jag hade fokuserat på Almedalen och efter den urladdningen behövde jag mest sammanfatta, städa mitt rum och fixa några mindre saker. Dessutom fick jag ryggskott på onsdagsmorgonen och det var extremt oskönt att sitta/stå vid datorn så det kändes lika bra att ta ett par extra dagar.

Jag åkte hem, packade bilen i hundra omgångar eftersom jag inte kunde böja mig så bra eller bära särskilt mycket, men sen kom jag och barnen äntligen iväg.

(Martin är på jobb i Bollnäs, reds anm.)

Fem timmar senare, kl 22, rullade vi in på grusvägen som leder till vår sommarstuga. Den är inte många kvadrat stor och saknar vatten och avlopp, men det tar den igen med tallskog, tystnad och utsikt.

Gud så jag älskar denna plats.

Idag kom familjen A på besök och jag kan inte tänka mig en bättre första semesterdag. Jo såklart om Martin vore ledig. Men vi har badat och jag simmade till Gunillas stege och tillbaka och det var sådär varmt att man kunde vara i hur länge som helst. Helt underbart!

Ville gå runt och ropa DET HÄR ÄR LIVET! i tid och otid idag men sa det faktiskt bara en gång, när Juni satt i min famn och allt var tyst och vi tittade på en fågel som pickade på barken på en tall. Hon höll med. Det här är livet.

Varför gifte vi oss egentligen?

På väg hem från den där halvdåliga hotellvistelsen (det var inte hotellets fel, det hade allt jag letar efter när jag vill åka på semester själv med min partner) småpratade vi på pendeln.

Varför gifte vi oss egentligen? frågade Martin, när vi passerade spärrarna på väg ut från perrongen. Stämningen hade gått från dålig till fin och avslappnad – det är som om vi behöver börja varje semester med att rensa luften – och hans fråga var inte ett hot om uppbrott, snarare en spontan tanke. Vi ville väl vara coola? svarade jag.

Men ja, det är väl en relevant fråga ändå, så här 8,5 år senare. När vi gifte oss hade vi träffats i ett år och bott ihop i blott åtta månader. Nu var det visserligen Martin som friade, men för mig handlade det om att jag tycker om att bestämma mig för saker, ta beslut, ha en riktning. Jag var 29 och visste att jag ville ha barn, nån gång. Det var väl ingen brådska med varken det ena (äktenskap) eller det andra (jag kände ingen barnlängtan än, vet inte om jag någonsin känt en barnlängtan? åtminstone inte innan jag varit gravid) men jag var kär och tyckte att Martin var en härlig person jag ville leva ihop med. Och det kändes KUL att gifta sig.

Det var det också, jättekul. Pirrigt och romantiskt och roligt. Om vi får fira vår tioåriga bröllopsdag vill jag ha fest. Eller en resa!

Det är så sjukt att man ska leva ihop med nån och få ihop all himla logistik och vara hyfsat överens om var man ska bo och hur barnen ska uppfostras och så kanske man vill ha ett jobb där man trivs och ha kvar sina kompisar och kanske hinna med nån hobby och så ska man vara vänner, älskare, föräldrar på en och samma gång. Och inte bli bitter eller fundera allt för mycket på om gräset är grönare och vara snäll och bjussig och stötta varandra utan att göra avkall på sig själv. Svårt är det! Men igår kväll skrattade jag så mycket åt Martins tankar om en sak att jag gått runt hela dagen med ett fniss inombords. Och nu är det snart semester.

Andningspaus i Glava

Inlägg i samarbete med Bygghemma

Hej från sommarstugan i Glava, mitt bästa ställe i världen. Jag och barnen är bara här över helgen, jag ska ju jobba två veckor till sen. Men vad härligt det är att hinna med lite trädsus och vågskvalp ett par dagar. Och att umgås med mina föräldrar.

Igår var vi inne i Arvika. Köpte sirapslimpa från Nordells och handlade i Palmviken. Sen fick barnen såga, plantera om blommor, skrota runt i skogen. Och Arve sov till klockan åtta idag, till skillnad från fem-snåret den senaste tiden.

Solen skiner men det är ganska friskt i luften och inte precis något badväder. Men det gör inte så mycket. Idag ska jag ligga i en solstol och lyssna på en ljudbok, har precis skaffat Storytel och vill bara läsa eller lyssna hela tiden nu. Säg gärna till om du har tips på en extra bra inläsning eller ny bok jag borde läsa själv. Eller som är bra för barnen! Igår kväll lyssnade Juni på Fislandet när hon skulle somna, den var toppen.

Kvällarna vid Glafsfjorden är otroligt vackra och drömmen skulle ju vara ett spabad med denna utsikt. Särskilt när det är lite svalare dagar och ett kvällsdopp i sjön känns uteslutet. Tänk att sitta i ett varmt bad och se ut över detta…

Här har vi dock utedass och använder sjövatten till det mesta och dricksvatten ur medhavd dunk till resten men drömma går ju.

Imorgon åker jag hemåt igen och på tisdag ska jag till Visby. Fyra nätter utan barnen och en vecka utan Martin (som jobbar denna helg). Jaja vi överlever såklart detta, och sen närmar sig äntligen semestern.

Just nu leker barnen seriöst med kottar utanför och jag och pappa löser Melodikrysset. Skulle gärna stanna några nätter till….

Ge mig pollenallergi och barn som lekt på lerig gräsmatta

Sandra Beijer möter våren i Paris och det är 17 grader varmt och ser helt otroligt härligt ut.

Här regnar det just nu och i slutet av veckan ska det bli typ -15 grader och jag antar att all tö kommer att förvandlas till knocklig is.

Just nu känns bilden nedan, från 18 mars förra året, som en dröm. Trots fjolårsgräs, mulet och lite gråkallt. Det är nästan så jag längtar efter lervälling och pollenallergi.

Tid tillsammans

Peppe skriver:

I tidigare förhållanden har jag alltid propsat på att ”leva mitt eget liv” och att det bara är bra att inte ha för mycket gemensamt/hänga hela tiden, men efter att jag träffade Magnus insåg jag att vi har det bäst och roligast när vi är tillsammans. 

Jag håller verkligen med! Eller så här: det är viktigt att jag känner att jag klarar mig utan min partner, att jag inte får sömnproblem när han är bortrest eller behöver kontrollera honom med nån gps-app i telefonen. Att vi båda får utrymme att utvecklas på egen hand och göra saker vi tycker är kul och att jag aldrig behöver känna mig stressad hem när jag är ute, även om jag känner för att dansa till fem på morgonen.

Men så vet jag att Peppe också känner, även om hon klarade sig med disclaimern ”OBS! umgås OCKSÅ med andra människor.”

Men hur som helst. Som bäst och roligast har vi det också när vi får mycket tid ihop. Tänker ofta på vår senaste resa, till LA/Vegas/Palm Springs och hur härligt det var, hela tiden. Och jag ser fram emot påsk och påsklov då vi ska umgås dygnet runt.

Just nu har vi inte så mycket tid ihop. Martin har ett ganska nytt jobb och dessutom ett annat uppdrag som sträcker sig över en del helger. Själv ska jag på två resor i jobbet, både före och efter påsk. Men vi pratar i alla fall mycket på kvällarna, berättar om vad som händer på jobbet, om något intressant vi hört eller läst och går igenom logistik för att få ihop dagarna. Och kollar på serier förstås.