Castus mini-marathon

Härmdagen fick vi ett himla gulligt bud. Castus (som gör kletiga fruktstänger – väldigt godislika men utan tillsatt socker eller färgämnen) skickade allt som behövs för en springtävling. Perfekt för Juni, som är väldigt nyfiken på springtävlingar, men ett år för ung för Stockholm Mini Marathon. Hon hade förresten ritat ett jättefint diplom som jag kunde få när jag kom hem från Vårruset, eftersom hon var bekymrad över att jag skulle vara ledsen om jag inte vunnit. Hehe.

Så himla roligt att ha springtävling med buckla och allt! Tack Castus!

(jag älskar att få bud och skriver ofta om det jag fått, men jag tar aldrig emot något med krav på motprestation och får självklart inte betalt för att skriva om det)

Gå med i en klubb! 

Jag har visserligen inte gjort en statistiskt säkerställd undersökning i ämnet, men visst känns det som om småbarnspappor i högre utsträckning har hobbies/intressen (som kräver egentid utanför familjen) än vad småbarnsmammor har? Golf, Korpen-innebandy, gå ut+vara bakis, köra motorcykel eller vara publik på fotboll eller hockey. Jag skulle egentligen också vilja räkna in att resa i jobbet/jobba över mycket, eftersom det gör att en är borta från familjen och förverkligar sig själv på något sätt.*

Det där är lite svårt. För om en är borta flera kvällar i veckan och/eller några timmar på helgen under småbarnsåren så påverkas den andra personen av det. Och om den också skulle vilja odla sina intressen i ungefär samma omfattning skulle det inte bli så mycket tid över till familjelivet. Men det är där man liksom måste mötas och börja dela upp fritiden lite, så att det blir nån form av ungefärlig rättvisa. MVH familjerådgivaren.

Mitt tips till er som inte har en speciell hobby och därför inte per automatik ”tvingas” spendera tid ifrån familjen och förverkliga er själva: starta en klubb.

Jag älskar vår bokklubb. Mitt medlemskap gör att jag måste läsa mellan träffarna och på våra möten pratar vi om viktiga och oviktiga saker och äter god mat. Det är så härligt! Om man inte orkar läsa (alltså under småbarnsåren kan det faktiskt vara övermäktigt att ta sig igenom en bok i månaden) kanske man kan ha en aktualitetsklubb där man ses och pratar om sånt man snappat upp i diverse medier? Personligen föredrar jag tillställningar där man får babbla mycket, men det är väl bara fantasin som sätter gränser för hur och med vem man kan ses. Spela hockey, promenera, sy och sticka, gå på bio, baka cupcakes, spela rollspel, bada bubbelpool. You tell me. Även om man inte har nån särskilt hobby och egentligen helst vill lägga barn och kolla på nån serie med sin partner de kvällar man är hemma samtidigt (hej!) så är det viktigt att få lite tid för sig själv och sina vänner. Åtminstone några tillfällen i månaden.

*Men äsch, strunt samma egentligen om det är mannen eller kvinnan, jag har många kompisar där mamman jobbar jättemycket eller har häst eller tränar för Iron Man. Det var bara nån teori jag ville lufta…

Griper efter halmstrån 

När ena barnet hade hostat, vaknat, hostat, vaknat hela kvällen igår viskropade jag desperat till Martin, som satt uppe och jobbade: GOOGLA ”BARN HOSTA LÖK” OCH FIXA!

När han hackat och grejat och hela sovrummet var fullt av löklukt blev det plötsligt lugnt och hostan kom inte tillbaka förrän vid femtiden. Av detta drar jag inga slutsatser, men kommer testa med lök även nästa gång.

Halva maj har gått!

Jag insåg nyss att det är juni om ett par veckor och blev helt stressad över att det inte precis går att carpa våren med det här vädret. Såg nyss reklam för Ernst och tänkte att jag kanske borde kolla på det som nån slags vår- och sommartradition, folk verkar ju älska den barfotamannen. När börjar egentligen allsången, Morden i Midsomer? Får väl söka vår- och sommarkänsla med hjälp av tv, när vädret sviker. 

12 timmar senare: hann inte skriva mer än så imorse, eftersom vi skulle till Aspuddsparken och behövde packa: överdragsbyxor- och jackor till båda barnen (det såg så soligt och fint ut men skenet kan ju bedra), ombyteskläder ifall nån skulle bli blöt, korv, bröd, ketchup, termos med kokande vatten, flaska med kallt vatten, nappflaska till Arve, servetter, plastpåse till ev överbliven korv, muggar, papptallrik, våtservetter, blöjor, pappersnäsdukar. Och då glömde vi ändå hink & spade och vällingpulver till Arve. 

Sen kom vi fram och jag fick sammanbrott pga lillebror som inte ville sova och glömd välling och regn i luften, Martin gick vilse på väg till affären och det var kallt om händerna. 

Jag skärpte till mig efter en stund och sen var vi där i några härliga timmar (i hagel/solsken/regn/iskall blåst) med fint sällskap och lekte och kollade på olika djur. Arve somnade gott i vagnen och korven smakade bra. (Synd bara att de bygger om i parken så man fick gå världens omväg mellan gården och lekparken. Men det blir väl bra när allt är klart.)

Nu har vi nyss kommit hem från en kvällspromenad vid sjön. Det kastades ca 50 stenar i det stilla vattnet och lillebrors händer blev röda av kyla. Men vackert var det!  

 

Hanna… sover du?

Helgen som gick var vi i Karlstad på en synnerligen härlig 40-årsfest. Vi bodde hos mina föräldrar och mellan fredag-lördag sov jag åtta timmar. En himla fin helg, det är så mysigt att bo i föräldrahemmet, hinna umgås ordentligt. 

Idag var det vardag igen. Efter jobbet åt vi middag, dammsög, torkade golv och lade på en ny matta. Eller M gjorde det, jag fick Arve att somna under tiden. Sen såg vi på Bloodline. Och även om det var superskönt att sova länge både i tisdags och fredags natt är det inte som om tröttheten gått över. För även ikväll vaknade jag till av att Martin frågade om jag sov, och hade missat de sista femton spännande minuterna. Nu har jag varit dödstrött i över ett år. Tack och lov att Arves sömn långsamt blir bättre och bättre. 

Vaknade till detta. En snabb tandborstning senare tänker jag somna på riktigt, i sängen denna gång. Natti natti då. 

 

Tips på nyårsresa? 

Vi vill åka på en resa i december (och ja, jag vet – det är inte hållbart att flänga runt med flygplan, men nu tänker vi ändå göra det) och vill flyga så kort som möjligt. Max sex timmar, gärna kortare. Las Palmas och Teneriffa har varit toppen. Men det var också himla skönt när vi var i Nerja, utanför Malaga. Och nästan två timmar kortare med flyg. Det behöver inte vara 25 grader varmt men får gärna vara soligt. Vill inte åka till Egypten eller Dubai. Tips? Tack på förhand!

Särskilt begåvade barn. Och alla andra barn.

Jag hittade det här blogginlägget via Facebook. Och med all respekt för de inblandade (jag var själv ett barn som hade ganska lätt för mig, ifrågasatte och tog plats och känner igen mig jättemycket i en del av inläggen på den där bloggen – och det utan att ha varit ett särskilt begåvat barn alls) så måste faktiskt föräldrar skärpa sig. Vi lever i ett samhälle där vi är beroende av varandra. Vi kan inte ha individuell undervisning för vartenda barn och även om vissa uppgifter är urtråkiga i skolan så handlar ju en del av utbildningen om att lära sig att samarbeta, ge och ta utrymme, ta instruktioner etc. 

Hur ska barn som växer upp och tror att just de är utvalda, unika snöflingor, kunna orka igenom skoltiden? Fixa tråkiga extrajobb? Få anställning där chefen inte har samma förståelse för deras särskilda begåvning? 

Det är klart att det finns bättre och sämre lärare och som förälder ska man förstås se till att ens barn får det stöd eller de utmaningar hen behöver. Jag har redan nu ställt båda mina barn i kö till privata skolor (jag vet!) ifall de kommunala skulle ha fått för dåligt med resurser etc. Men jag vägrar bli en förälder som kräver att mitt barn ska få speciell behandling. Ibland handlar det faktiskt bara om att rätta in sig i ledet, acceptera att det kan vara tråkigt i skolan och på jobbet och i livet i stort. 

Det är skolan som ska ställa krav på våra barn och inte tvärtom. Hur ska annars nån orka jobba som lärare? 

Frisör efter förlossningen

Men gud vilket tjat om hur jobbigt det måste ha varit att få håret fixat till perfektion och visa upp sig när en fött barn. ”När jag fött barn såg jag ut som — och ville inget hellre än att vara ensam med mitt barn” etc. Att det gör folk illa till mods att Kate visar upp barnet så snart efter förlossningen?

När jag hade fött Juni fönade jag håret och sminkade mig på kvällen efter att hon fötts, innan vi fick besök på patienthotellet. Den där känslan jag hade i duschen, blodet, magen, bröstmjölken. Så skönt det var att få ta på rena kläder och kunna känna sig lite fräsch utanpå. Med Arve åkte vi hem direkt han var undersökt och jag hade duschat och ätit frukost. Om nån hade erbjudit sig att fixa mitt hår innan hemresan hade jag inte tackat nej.

Det är klart det är sjukt att behöva posera i högklackat direkt efter att ha fött barn, men om hon inte orkat hade de väl fått ställa in. Det var uppenbarligen en ganska lätt förlossning.

Haha så irriterad när jag skrev detta, satt uppe med Arve klockan 2.10-2.55, han vaknade så fort vi gick in i sovrummet så fick somna till ordentligt i min famn först. Under tiden satt jag tydligen och retade upp mig. 

För första gången nånsin 

I fredags hände detta: vi åkte exakt – på MINUTEN – när vi hade tänkt. Kom till Kolmården i perfekt tid, no stress, no sweat. Bilen packad med regnkläder, skalad frukt i påsar, ombyten och termos.

Vi hade förberett det mesta innan och hjälptes åt på morgonen. Men också himla bra och stressreducerande grej för mig: jag prioriterade att göra iordning mig själv först och främst. Kammade och sminkade i lugn och ro innan jag tog tag i barn och packning.

Annars brukar jag fokusera på allt annat och stå där som den här stereotypa: