Tipskalendern

Tips 4

Eller snarare en fråga. Vad har du för personliga prylar på jobbet?

Det här är mina:

Tandborste, tandkräm, plackers, nagellacksborttagning, bomull, tops, våtservetter, deo, nagelsax- och fil och tuggummi.

Kändes som en extremt omiljövänlig samling på denna bild?

Tipskalendern

Tips 3

Jag fattar att detta är ett väldigt subjektivt tips (mest till mig själv) men det finns väl alltid nån som känner igen sig.

Efter en otroligt intensiv höst på jobbet behöver jag se till att få återhämtning under den julledighet jag planerat (över båda helgerna). Men eftersom både jag och Arve är rätt usla på att sova ut om morgnarna så vilar jag inte ut medelst sovmorgon. Ergo: behöver vila andra tider på dagen.

Martin är urgullig på att föreslå att jag ska åka på spa och sånt. Och visst, ett dagspa på hamam med skrubb och bad skulle jag kunna tänka mig. Men det ersätter liksom inte känslan av avslappning när man är ensam hemma med en bra bok.

Jag vill helt enkelt vara ensam hemma några timmar här och där, vilket förutsätter att Martin tar med barnen nånstans.

Ja och sen vill jag såklart hänga med familjen och spela spel med barnen, gå till museum, åka till skogen, träffa vänner. Men sånt kommer av sig själv. Jag är bra på att hitta på saker och åker gärna själv så M får egentid i hemmet.

Idag ska jag i alla fall ta ett planeringsmöte med Martin om hur och när jag ska få VILA. Mmmmm viiiiiila

 

Tipskalendern

Tips 2

På vintern är en go olja räddningen för min torra hy. Det finns såklart många bra sorter, men denna från Laponie fick jag av en kompis och den har seglat upp som favorit i mitt badrumsskåp. Jag använder ungefär fem droppar under min vanliga dagkräm och slipper bli stel och fnasig i ansiktet.

Har du en favoritolja eller kräm på vintern, eller producerar din hud tillräckligt av sig själv?

Jag gillar även Laponies balm, älskar att ha en riktigt fet kräm hemma till allt från punktbehandling av hälar till torra fläckar i ansiktet eller som ett bättre lypsyl. Drygt är det också.

Tipskalendern

Tips 1.

Varje gång jag ser ett recept (på något som verkar gott samt rimligt att laga) lägger jag en kort beskrivning samt länk i ”anteckningar” i mobilen.

För när jag ska tänka ut dagens middag rabblar min hjärna annars bara upp fem rätter jag ätit senaste tiden. Och hur mycket jag än älskar köttfärssås med spagetti är det kul med variation.

Idag lagade jag Sandras pasta med vitlök och chili enligt detta recept.

Uppdatering med tips från Anna:
”Kan tipsa om appen stowr som är superenkel att spara online- och avfotade recept i, du behöver bara trycka på en knapp. Sen kan du själv skapa kategorier etc osv. Och följa kompisar för att se deras sparade recept också. Mycket smidigt!”

Fråga: karriär

Peppes fråga:

Karriären: Hur mycket ska man jobba? Är det kul att vara chef? Har du planerat din karriär?

Svar:

Jag vet verkligen inte hur mycket man ska jobba. Känner många som brinner för sex timmars arbetsdag men tänker att det är stor skillnad beroende på vad man har för jobb och hur fysiskt och psykiskt krävande och vilken grad av flexibilitet det erbjuder.

På mitt jobb betyder heltid 7,5 timmar om dagen. Jag är dock sällan på kontoret 8,5 timmar, som det ju egentligen blir med en timmes lunch. Däremot jobbar jag ofta på väg både till och från jobbet (pendlar ju ungefär två timmar om dagen) samt jobbar ibland på kvällen, så jag kommer definitivt upp i mina timmar.

Om jag fick välja fritt skulle jag hämta barnen klockan 15 varje dag. Men jag vill inte gå ned i tid så det är en omöjlig ekvation. Vi turas om att lämna och hämta och jag tycker det funkar bra.

Om det är kul att vara chef? JA! (I alla fall så här efter drygt tre månader.) Jag trivs verkligen på jobbet och har urgulliga och kompetenta kollegor. Sen kräver det förstås mer än min tidigare roll och jag märker hur snabbt det går att fastna i ”här och nu”-jobb och skjuta upp mer långsiktiga uppgifter i den dagliga prioriteringen. Men man kan väl inte vara fullärd vid 38 års ålder och jag kämpar på med att bli bättre på olika plan. Och att vara bra nog på andra.

På frågan om jag planerat min karriär så ja, det måste jag ändå säga att jag har gjort, åtminstone på något plan.

Jag har alltid haft nån slags karriärmässig målsättning. När jag pluggade ville jag jobba med PR. När jag jobbade i en kommun som kommunikatör ville jag bli copywriter. När vi flyttade till Stockholm ville jag jobba för en ideell organisation. När jag gjort det i ett par år tänkte jag att det vore kul att, om fem år eller så, jobba som kommunikations- eller marknadschef.

Nu är mitt karriärmässiga mål att bli en bättre chef och få mer kompetens inom insamling, ekonomi och marknadsföring. Att utvecklas i min roll. Och att försöka vara snäll mot mig själv under tiden.

Men hjälp jag glömde ju restauranger

Nu blir det ett separat inlägg med tips om barnvänliga restauranger i Stockholm. Och med barnvänliga menar jag typ att de är trevliga att ta med barnen till och på barn som inte längre behöver vagn (det är ganska stor skillnad på behovet när man har barnvagn med tycker jag).

Så många har tipsat om att Koh Phangan är urmysigt med barn. Och ja, det ser väldigt bra ut, vi måste gå dit snart. Spännande med tropiskt klimat, med åska och regn.

När jag var med barnen på Paolos restaurang på Åhléns city var personalen urgulliga mot barnen och det kändes verkligen barnvänligt. Brillo har också funkat väldigt bra. Själv är jag i princip alltid sugen på Surfers.

Men ja, det behövs nog fler tips även här tror jag… det var ett tag sen vi var ute och åt med barnen.

Fråga: höstlov i Stockholm

Jeanette: ”Skulle bli så glad om du kunde komma med några Stockholmstips för oss och barn (9 och 6 år). Vi åker dit på Höstlovet och hade planerat Skansen och Grönan men prognosen säger nu regn precis de dagarna. Har så dålig koll på vilka museum eller likande aktiviteter inomhus som är värt och roliga att besöka. Gärna några bra matställen också. Vi äter alltid på typ Vapiano och Vigårda.”

Svar:

Här kommer några spontana tips. Men bästa läsarna fyller säkert på i kommentarsfältet?

Hovstallet

Jag skulle själv gärna gå in i Hovstallet nån gång så detta tips kanske är mest för mig. Men det är i alla fall inomhus och perfekt att kombinera med Nationalmuseum som ligger helt nära.

”Följ med på minivisning av Hovstallet och hälsa på Kungens hästar. Hovstallet öppnar portarna under höstlovet och här finns stall, vagnhall och ett kafé.

Hovstallet håller öppet för alla höstlovslediga vardagarna vecka 44. Under fem eftermiddagar ges minivisningar och möjlighet att träffa hästarna. Du kan även gå på tipspromenad och fika i stallkaféet.”

Nationalmuseum

”Höstlov i ateljéerna: Den tappade kikaren. En magisk ramsa, ett märkligt hem och en tappad kikare.

Höstlovsveckan i ateljéerna tar avstamp i berättelsen i Barnens konstvärld. Vi gör egna tittskåp och fyller dem med fantasifulla världar, reseminnen och drömmar.” Tycker detta låter urmysigt och är väldigt pepp på att gå till Nationalmuseum generellt.

Vikingaliv

Jag har själv aldrig varit här men det låter spännande:

”Fyll höstlovet med spänning hos oss på Vikingaliv. Vad sägs om temat blod och blot på vikingatiden, eller varför inte vikingavärstingen Egil Skallargrimson? Upplev vår helt nyframtagna barnteater där barnen får hjälpa ett förvirrat gäng vikingar att hitta hem.”

Vikingaliv ligger i Wasahamnen ute på Djurgården.

Moderna museet

Själv ska jag gå på Moderna museet under lovet. De har så fint lovprogram!

Jag skulle också ta med regnkläder och gå på Skansen ändå, tycker det kan vara nästan lika bra i regn och tänker att det är betydligt färre besökare.

Fråga: långresa med barn

”Jag önskar att du skrev lite mer praktiskt om er USA-resa, hur det var att resa med barnen. 

Vi har rest jättemycket, även med barn, men nu är de lite större och kanske är det dags för en längre resa. Tänker lite på budget, hur funkade det mat, inträden (olika vilken ålder man börjar betala), upplägg på resan osv. Vore kul tycker jag. Gillar reseinspiration.”

Svar: vår resa till Santa Monica-Las Vegas-Palm Springs-Long Beach var så otroligt härlig att jag tänker på den varje vecka.

Det var underbart att resa med barnen. Jag tyckte att alla fyra gjorde sitt bästa. Visst, barnen var uppspelta och vilda ibland, jag blev besviken när inte alla orkade hålla mitt tempo pga jetlag i början (jag ville ut och äta på restaurang mer än de andra) och sådär. Men i det stora hela var jag mest imponerad.

Samt ÅH VAD JAG VILL ÅKA på en ganska exakt likadan resa. Njöt ihjäl mig.

Tre bra saker:

1. Vi hade ett lagom uppstyrt schema. Inte så många måsten men ändå en del planer.

2. Vi hade förbokat bra boenden, fina hotell i trevliga områden. Så värt när man reser med barn.

3. iPads. Skönt för alla under bilresor och restaurangbesök.

Vi gjorde inte så mycket som krävde inträde. Disney world och sånt kostar så otroligt mycket att vi avstod. Har därför lite dålig koll på entréer men kanske nån läsare är bättre på att svara?

Önskeinlägg: småbarnsåren

”Utmaningar och glädjeämnen med att ha lite äldre barn (har själv en tvååring som stundtals driver mig till vansinne med sina viljedemonstrationer).”

Svar: I feel you. Tycker att mycket blir enklare när barn fyllt tre. Obs subjektiv åsikt baserad på två barn.

Fortsätter här med nån slags anekdotisk bevisföring eller vad man ska kalla det, ta det för vad det är. Men häromdagen läste jag Elsa Billgrens blogg och hon skrev:

Lynn är mitt inne i en trotsperiod där allt jag föreslår är fel. Man ska inte åka vagn. Man ska inte gå. Man ska inte sitta på axlarna. Man ska skrika, kolla på Bolibompa-appen och helst kasta sig ut i gatan när allt blir fel.

Då tänkte jag på när Juni åkte till förskolan i en lila pyjamas som var det enda hon ville ha på sig, inlindad i täcken eftersom hon vägrade overall och med en pipmugg varm choklad och en iPad i knäet.

Idag när jag kom hem hade hon spontant städat badrummet och sen läste hon en halv bok högt för sig själv och plockade fram och bort sin egen middag medan jag lade Arve.

Minsta motståndets lag tycker jag får råda med tvååringar. Inte för att det är enkelt ändå, men enklare. Jag tycker att risken för utbrott ökar för varje sak som gått emot dem.

All styrka, snart är ni igenom det värsta. Och det blir bara roligare ju större barnen blir, hittills i alla fall.

Utmaningar med en sjuåring är det ganska dramatiska sinnelaget samt att försöka få henne att berätta saker ur livet. Vill helst veta allt, vara hennes number 1 bollplank. Kommer knappast vara det, men kämpar väl på med mina frågor.

Foto från den långa period då vi gick kvällspromenad i ca en timme för att få denna kvällspigga unge att somna.

Fråga: karriär

Vilket jobb ska jag välja, OM det blir så att jag snart hamnar i en valsituation?

Jobb nr 1: Jag trivs, har många bra kollegor, stimulerande arbetsuppgifter. Är liksom inte ”klar” här, utan har saker kvar att genomföra, styra upp samt lära mig. (Jobbet ligger nära där min pojkvän bor vilket underlättar vardagen på flera sätt.)

Jobb nr 2: Väldigt gott intryck av chef och medarbetare/kollega vid intervjun, ligger hyfsat lagom hemifrån, dock jobbigt med pendling åt ”andra hållet” jämfört med nu. (Offentlig verksamhet.) Också spännnade situation och saker på gång.

– Vad ska jag välja?

– Hur stor löneskillnad är okej (vid vilken summa ”måste” jag välja Jobb nr 1)?

Svar: Jag tycker du kan stanna på jobb 1 ett tag till. Om du inte känner att jobb 2 är en möjlighet som sällan kommer igen eller att du får en stor löneförhöjning.

Bra lön är alltid härligt, inte minst när man tänker på sin pension. Men lönen är verkligen inte allt. Man får fundera lite på vad man har råd med tänker jag, hur mycket lön hit eller dig påverkar ens liv (boende, sparande mm). Smart att väga in när man jämför lön: arbetstider (finns utrymme för flex, när är kutym att gå hem om dagarna – det kan skilja mycket mellan olika arbetsplatser!) och olika löneförmåner såklart.

Oavsett vad du väljer kommer det hejarop härifrån!

Fråga: om flygresor

”Hur tänker du kring privat resande och flygresor när hotet mot klimatet ser ut som det gör? Hur ska vi göra för att alla ska prioritera våra barns framtid framför en unnig vecka i solen?

Jag hör så mycket om att ”pekpinnar” inte funkar och en massa klagande från folk som susar omkring i världen att de minsann blir ledsna över att få kritik: ”Jag är faktiskt VÄRD det här.”

Det här är inte en individuell fråga, men det handlar också om indivuduellt ansvar.”

Svar:

Jorden håller på att gå under, och det känns ångestframkallande och overkligt samtidigt.

Jag tror att just det här med privatpersoners flygande har blivit något man kan kanalisera sin ångest och ilska i. Kanske är det närhetsprincipen som styr, samma som gör att man skulle engagera sig mer om fem barn i grannhuset höll på att svälta ihjäl än när miljoner barn på andra sidan jorden gör det. Det är enklare att bli arg på Emilia de Poret (är chockad över hur mycket hon flyger) än på nån rik fabriksägare i Kina.

Jag tror absolut att pekpinnar fungerar, jag vet flera som avstår resor för att de skäms. Samtidigt är resande en så oroligt viktig grej för många i vår kultur att jag förstår varför det är svårt att avstå. Jag har jättesvårt att avstå helt!

Däremot lovar jag att inte skaffa fler barn och därigenom minska mitt avtryck i jämförelse med om jag skaffat den där populära trean. Nä, det var fånigt skrivet, det här är verkligen inget att skämta om. Hur ska det ens gå för jorden? Även om alla svenskar slutar flyga. Läste nånstans att typ Amazon och andra stora internet är riktiga miljöbovar pga servrar. Så mycket som skadar miljön… Vill helst inte tänka på det.

Sammanfattning: om folk blir ledsna över kritiken betyder det väl att den når fram?

Flytta till en mindre stad

E skriver:

Om man ska flytta till villa i Karlstad, vilket område är bäst? Hur är de olika områdena i och runt stan, liksom stämning? Är det ens en bra idé att flytta dit som familj om man inte känner en enda person? Behöver lite input från en infödd!

Det här är mina tankar, men hoppas fler vill fylla på i kommentarsfältet?


Om man har en hyfsad budget och prioriterar att bo ”fint” så skulle jag rekommendera ett älvnära läge, om man vill bo centralt förslagsvis gärna Klaravik, Sundsta, Romstad, Kartberget, Sommarro. Och om man kan tänka sig lite längre till stan kanske en sjötomt vid Vänern, till exempel Tynäs/Tye (delar av Hammarö), Bergvik eller Zakrisdal.

Sen är det såklart ganska individuellt vad man tycker ligger på rätt/fel sida stan, eller vilken känsla man har för olika stadsdelar. Jag gillar Herrhagen mycket, där finns vackra äldre villor (som Madickens hus typ) och en blandad bebyggelse med promenadavstånd till Stora torget. Det är visserligen lite mindre tryggt än ett renodlat villaområde, men har i gengäld en personlighet. Jag tycker också att Råtorp är trevligt, det är nära till stan och man följer älven när man cyklar in.

Ett enkelt sätt att få nya vänner verkar vara att köpa nyproduktion på Stockfallet, där verkar det vara väldigt fin gemenskap med nån ideell förening. Om man har barn verkar överlag områden med mycket nybyggen vara ett säkert kort, då många inflyttande är i samma situation. Hört bra om Zakrisdal också.

Många av mina vänner bodde i områden som Hammar och Hälltorp (dessa på Hammarö) samt Hagalund, Gustavsberg och Hultsberg (stadsdelar i västra delarna av Karlstad).  Och de som bodde i såna där stora 70- och 80-talsområden med radhus och villor som såg ungefär likadana ut, verkade ha många vänner och bra gemenskap. Närheten förenklade?

Jag tycker absolut att det är en bra idé att flytta till Karlstad om man kan tänka sig ett lite sämre utbud (som man kanske ändå inte utnyttjar under småbarnsåren) för att istället få närhet och enkelhet. Och mycket hus för pengarna om man jämför med lägenhet innanför tullarna i Stockholm.

Jag har inte så bra koll på vilka skolor som är bra och sådär… hört att det varit lite struligt på några (bara i ”bra” områden dock)… men där kan nån annan berätta mer?

Karlstad var en trevlig stad att växa upp i. Och jag tycker generellt att hemvändare och kanske i ännu högre grad helt nyinflyttade verkar väldigt nöjda.

Beklagar sorgen

Apropå döden. Jag ser att väldigt många fortfarande skriver ”beklagar sorgen” till någon som förlorat en anhörig. Det har ju varit ett ganska omdiskuterat uttryck, Magdalena Ribbing (RIP) hävdade ju till exempel att man inte kan beklaga att någon sörjer. Däremot kan man beklaga någons förlust eller säga typ ”du har all min medkänsla” eller ”jag är så ledsen för din skull”.

Tycker du det är viktigast att våga säga/skriva något alls, eller att man hellre kan vara tyst än att försöka trösta med ”nu slipper han lida mer”? Är ett ensamt emojihjärta så fel?

Tips förresten: Bajsfilmen är himla fin och innehåller även utdrag ur Dödenboken. Finns på SVT Play.

3 saker på olika teman

Tre saker…

… jag längtar efter:
– En del vänner jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja. Men igår kväll åt jag middag med Malin (som bor i Göteborg). Mitt hjärtas fröjd och glädje!
– Ljumma sommarkvällar i stugan.
– En bra massage.

… jag är tacksam för:
– Vardagen med familjen. Om något hemskt skulle hända skulle jag väl göra vad som helst för att få tillbaka vardagen.
– Varje gång någon gör något snällt, jag är just nu enormt tacksam för barnvaktandet. Juni fick också följa med syrran till jobbet och tyckte det var så kul.
– Jobbet.

… jag vill bättre på:
– Att hålla mig lugn i stressiga situationer med barnen.
– Insamling, det är så tydligt hur stor skillnad svenskars gåvor kan göra för utsatta familjer i världen.
– Att stretcha, meditera, andas.

… jag stör mig på:
– Att det tar typ 10 minuter att komma ned till pendelspåren från centralen. Missat så många tåg pga detta. Om nån vet en smart väg ner så säg!
– Präktiga människor som känner förakt för folk som inte är lika präktiga som de. Obs är själv präktig på många sätt men åtminstone medveten om det.
– När folk inte svarar direkt på en inbjudan eller en fråga om att ses. Det är så oartigt! Man kan svara att man behöver undersöka vissa omständigheter innan man kan ge ett definitivt svar. Men inte bara vara tyst.

… låtar jag inte kan sluta lyssna på just nu:
Världen är min (den är så fet!!!) av Habz, Ivory och Finess
Upstart – Road Trip av Goldie och Skepta
Run av Sibille Attar