Jossan undrade över receptet på mina frallor. Äsch, jag är usel på att baka egentligen men nu har jag ett recept som funkar och där jag kan improvisera med olika mjöl, gryn, frön. När jag gjorde morotsversionen rev jag bara i ett par morötter och bytte ut en del vetemjöl mot havregryn. Igår gjorde jag på manitoba och havregryn.
Noterat: inga riktiga bagare har så här mycket jäst i sina degar. Men att baka är inte precis en livsstil för mig. Det ska gå så fort och enkelt som möjligt.
Den här fudgekakan gjorde jag till julafton. Den var så sjukt god, med kladdkaksbotten och kolatäcke. Och superenkel att göra, himla bra när man kan förbereda saker innan tycker jag.
Botten:
Smält 100 g smör i en gryta. Blanda övriga ingredienser direkt i grytan för hand med en visp. Rör bara runt så att allt blandats ihop.
Häll i en form med uttagbar botten (jag gillar ICAs egen) som du smörat, använd kakao istället för ströbröd. Jag gillar att ha ett bakplåtspapper i botten. Stryk ut smeten jämnt. Grädda i cirka 25 minuter på 175 grader. Kakan får gärna vara lite dallrig när du tar ut den.
Låt kakan svalna, allra helst ska den stå i kylen över natten, eller åtminstone några timmar. Den ska alltså vara kvar i formen.
Fudge:
Blanda följande i en kastrull. Rör ofta och ha ganska låg värme på plattan.
Låt sjuda minst 15 minuter, tills den fått tjockna.
Ta ut kakan ur kylen och bred på den varma fudgen. Låt stå i kylen i gärna 5-6 timmar eller över natten.
OBS viktigt! Ta fram den minst 30 min före servering, den ska vara rumstempererad när man äter den. Servera med lättvispad grädde och gärna färska bär.
Kakan är sjukt mäktig och räcker till många. Dessutom håller den sig bra i kylen i flera dagar.
Jag var så himla trött idag och tänkte att jag skulle gå och lägga mig riktigt tidigt. Men jag känner mig också lite speedad, vill liksom få saker ur händerna. Eller snarare behöver få saker ur händerna, mår bra av det.
Kanske är det nån liten ångest jag jobbar bort med mina ”att göra-listor” och genom att rensa bort leksaker barnen inte längre använder, dra igång lussebak med barnen en fredagskväll eller som ikväll: göra en jättestor lasagne och baka grahamsbullar samtidigt. Se ett avsnitt Homeland med min man när han kommit hem och prata och gå och lägga mig alldeles för sent.
Eller så är det bara nåt slags boande inför jul? Mmm fira jul med nystädat källarförråd och klädkammare… Tjena Luther, läget?
Just nu ligger det i alla fall ca fem stora plastsäckar på golvet i sovrummet och väntar på att sorteras. Jag kanske borde ha prioriterat dem före detta mat och bak som pågick halva kvällen. Men ändå härligt att det luktar hemkunskap i hela lägenheten (yes, använde självklart receptet från hemkunskapsboken) och jag har som omväxling en matlåda att ta med till jobbet.
Men nu godnatt. Hoppas ni sover gott.
Serla (som framställer alla sina produkter av returpapp – heja!) bad mig berätta om ”små gröna steg”, dvs, saker jag gör för att minska min miljöpåverkan.
Mitt tips är att äta rester. Att ta vara på överbliven mat direkt så att den känns fräsch och enkel att ta fram igen. Till exempel riva ned ostkanten direkt, innan den åker i frysen. Igår gjorde jag köttfärspaj med överblivna potatisar i pajskalet och en sallad till på alla grönsaker som började bli lite trötta i kylen. Om man så bara får tre små matskedar köttfärssås kvar så går det ändå att göra en varm macka av.
Vi skulle såklart kunna göra väldigt mycket mer, jag är verkligen ingen förebild eller sitter på några höga hästar här (ska tex flyga till Teneriffa i januari och äter kött). Men det lilla vi gör är att köpa så mycket ekologiskt som möjligt, framför allt mat. Vi åker nästan bara kollektivt. Städar oftast med bara såpa och ättika. När vi köper nya redskap till köpet undviker vi plast. Och vi slentrianshoppar inte så mycket utan gör liksom ”medvetna” val.
Jag är också medlem i Naturskyddsföreningen. Även om ekonomiska bidrag såklart är ännu viktigare för dem än att man betalar sitt medlemsskap, så tänker jag att många medlemmar ger tyngd i påverkansarbetet.
Har du några tips så hojta gärna i kommentarsfältet.
(Detta inlägg är ej sponsrat av Serla utan bara inspirerat av deras utskick.)
Tips! Quorn har lanserat både nuggets och schnitze som är veganska. Tänker mig att nuggetsen kan passa många kräsna barn? Jag fick produktcheckar på posten för att testa men har inte hunnit än, återkommer med recension.
Mitt bästa användningsområde för quorn är annars tacofärs. Men här finns det massor av recept på olika rätter. 
Efter att ha provat kanske tio recept de senaste åren vill jag verkligen rekommendera Per Morbergs chokladbollar. Rejäl chokladsmak och bra med kaffe. Av nån anledning tycker jag det känns bättre med hembakade kokosbollar än typ lösgodis som fika/”mys”, (team #cleaneting*) plus att det är ganska mysigt att baka ihop.
Förlåt förresten alla vi bjudit på kokosbollar. Fattar först nu att man helst vill äta fika som varit i ugnen om barn varit inblandade i baket…
*enormt ironisk där tyvärr
Ibland när man pratar om föräldraskap kan det hända att nån ursäktar sig med att hen inte har egna barn och kanske därför inte borde ha några åsikter.
Det tycker jag är synd, såklart man måste få ha åsikter om ämnen man inte har egen erfarenhet av. Dessutom är föräldraskap så individuellt, det är inte precis som om man är proffs för att man själv lever med ett eller flera barn.
Jag skulle däremot önska en större ödmjukhet hos alla som tycker saker om barn och föräldraskap, föräldrar eller ej. Det är klart man ska få ha ambitioner i sitt föräldraskap – verkligen! Men kanske också inse att de flesta andra också har haft det. Sen blir det inte alltid exakt som man tänkt sig.
Jag trodde till exempel inte att min 1,5-åring skulle åka hem från lekparken utan skor och strumpor en oktoberdag. Men vad gör man när ungen fått för sig att vara barfota och tar av rubbet så fort man börjat rulla vagnen igen?
Cissi Wallin har ändrat ståndpunkt många gånger genom tiderna, om kropp, bantning och inte minst föräldraskap. Kudos för det! Men det borde väl också ge en viss ödmjukhet? Tydligen inte. Nu skriver hon nämligen:
Själv känner jag att det är svårt att tvinga barn till att utföra grundläggande fysiska behov, som sömn, mat. Man kan göra sitt bästa, ge barnet så goda förutsättningar som möjligt. Men genom enbart bestämdhet få nån att somna eller äta? Svårt.
Jag var extremt kräsen som barn. Jag äcklades av konsistenser, lukter, hade också lite bacillskräck. Under låg- och mellanstadiet åt jag sällan skolmaten, kanske en knäckemacka och mjölk. Men fast jag var jättehungrig var det ändå ett värre alternativ att behöver äta skolmaten än att ha ett hål i magen.
Mina föräldrar var ganska stränga runt mat, skulle jag säga. Man fick äta det som serverades, inga alternativ. Flera gånger blev jag utan dessert för att jag knappt smakat på söndagsmiddagen. Hos dagmamman minns jag att jag inte kunde äta ens en sked flingor när hon glömt att jag inte ville ha socker på filen. Alltså, jag svalt verkligen inte och det gick ingen nöd på mig. Men poängen är att det inte hjälpte att låta mig gå hungrig.
Och när det handlar om riktig små barn (ibland även vuxna?) påverkar hunger både humöret och sömnen.
Skönt när andra ger en mer nyanserad bild. I detta fall, Ebba von Sydow:
Kost och hälsa är ju alltid laddat. Jag hade milt uttryckt en annan bild av hur det “skulle” vara innan jag själv hade en 2-åring och en 4-åring hemma. Puh.
Ta det där med att “de äter, bara de faktiskt blir hungriga“. Hallå, är det bara våra barn som inte alls äter upp paprikan och kycklinggrytan då, utan istället blir jättegnälliga? Visst, det tar inte MYCKET längre tid att rulla egna köttbullar – men ibland har jag liksom inte den tiden, ändå? Och hur är det MÖJLIGT att vår 2-åring kan upptäcka en yttepytteliten laxbit, även om jag fullständigt bäddat in den i mitt godaste potatismos?! Och rynka ihop hela lilla ansiktet och säga “inte gott, mamma”. Jag säger då det. Jag tänker såhär: jag gör så gott jag kan. Barnen är friska, glada och nöjda. Det får vara gott nog. Med vänliga hälsningar från köttbulleträsket.
I lördags gjorde jag en sallad på recept, det händer inte så ofta. Men den var så god! Jag lade till ruccola också.
Martin är på begravning så efter förskolehämtning stekte jag pannkakor (det äter våra barn minst två gånger/vecka pga en av få rätter äldsta äter med god aptit, plus bra att hon får i sig ägg + mjölk, hon dricker helst vatten nu för tiden och äter inte ost), badade yngsta (på hans egen begäran), försökte förekomma och avstyra bråk, tröstade och förmanade efter bråk, satte på ”Pappa på förskolan”, läste om Wilma tre gånger och Koko en och vips hade stora somnat under tiden jag försökte söva lilla och när klockan var 19.10 sov båda. Då gjorde jag denna paj inför imorgon.
Nu ska jag läsa i bokklubbsboken och försöka somna tidigt. Antar att det blir uppstigning mellan fem och sex i vanlig ordning och hoppas på en lugn natt.
I lördags morse fick jag ryggskott. Fem års graviditeter och bärande av bebisar+barn utan nån träning av bålstyrka tog ut sin rätt, antar jag. Plus: alla vet ju att man ska börja styrketräna innan man börjar springa. Det får bli mitt projekt i vinter.
Jag blev i alla fall tipsad om att googla McKenzie så jag gjorde övningarna flera gånger under dagen (så bra tips!!) och försökte hålla mig i rörelse, tog med Arve och åkte hem till Carro, sen gick vi till en lekpark. På kvällen låg jag i soffan med fötterna på en kuddhög. Och när jag vaknade på söndag morgon var det mycket bättre, jag kunde i alla fall stå ganska rakt och grät inte när jag reste mig upp. Så skönt!
I söndags var jag med Juni på hennes balett, på eftermiddagen åkte hela familjen till Tyresta. Vad fint det är där! Båda barnen tyckte att det var jättekul att gå Tjäderstigen och Arve gick nästan 1,3 km på egen hand och följde stigen. Det är ju ”ganska” svårt att promenera med en 18 månaders i vanliga fall så det var ganska skönt, särskilt med tanke på att även Martins rygg ballat ur.
På kvällen åt vi charkisar, pata negra, olika salami, chevremacka på surdegsbröd med honung, nötter och ruccola. Det kostade inte mer än om vi hade köpt en varsin pizza. Ibland vill man ju ha en pizza men ibland vill man mest ha något som går snabbt och är gott. Då vinner charkisar överlägset tycker jag.
Slut på dagbok om min helg!
Jag är så fruktansvärt dålig på att fota mat så jag borde egentligen inte göra såna här inlägg pga allt ser sjukt oaptitligt ut. Men här kommer i alla fall två väldigt enkla middagar som jag lagat den senaste tiden.
Den första är lax i ugn. Jag köpte en smaksatt crème fraiche och så lade jag fyra upptinade laxfileer i en ugnsform, saltade, pepprade, lade på några nävar fryst, hackad spenat och bredde över creme fraichen (det tog ca tre minuter). Ugn: ca 20 minuter i 150 grader. Perfekt med bulgur och sallad till. Kanske nån kall sås om man vill.
Nästa måltid lagade jag på rester. Jag skulle äta middag ensam och hittade lite färs i frysen, en halv fetaost och några bortglömda potatisar plus matlagningsyoghurt i kylen. Jag blandade färsen med ett ägg, mycket peppar, lite salt och stora smulor av fetaosten. Potatisen skivade jag tunt, ringlade över olivolja, saltade och ställde i ugnen på högsta temperaturen. När biffarna var klara i stekpannan var potatisen också färdig. Jag gjorde en tzatziki på yoghurten och åt med överbliven ceasarsallad. Det hade varit fint med några tomater till, åtminstone. Men det fanns inga hemma. Är det restmiddag så är det.
(Ja, jag tog två gånger.)
Idag fick jag äntligen gå till Hollandia. Det är en restaurang i Karlstad, i Munkens gamla och anrika lokaler. Den ägs och drivs av vår kompis Anna och hennes kille ansvarar för köket (Martin äger också en liten del). Med det sagt: det var så bra! En härlig meny, med två vegetariska huvudrätter som ser helt goda ut. Och desserterna!! Alltså denna:
BANOFFEE BAKED ALASKA
Banan, dulce de leche, vaniljglass och marängtäcke på sockerkaksbotten.
Dietisten:
”Sanera vardagen från sockerfällor och ät extra fibrer, till exempel chiafrön, grönsaker och bär.”
Förlåt men det är socker i ungefär allt? Vill man att en sjuttonåring som haft ätstörningar ska börja leta på paketen efter ”varav sockerarter”?
”Sedan är det bara att bestämma sig. Det är jobbigast i början men det går över. Håll i. Det går.”
Jo, har man haft ätstörningar är man förmodligen ganska bra på det redan.
Detta är alltså i FRISKISPRESSEN! Ok om jag fått de råden, det hade varit helt relevant. Men till den här unga personen? Blir så upprörd!
När jag läste frågan förväntade jag mig ungefär detta svar: det är helt normalt att få ett sockersug på eftermiddagarna. Testa att äta ett rejält mellanmål, med kokt ägg, avokado, fiberrikt bröd med gott pålägg och grönsaker innan träningen. Du behöver inte oroa dig för diabetes.
