En bonussöndag

I söndags skulle jag åka till Visby och Almedalen. Av ekonomiska skäl hade jag bokat den sena färjan, med ankomst först vid midnatt, men en bonus med det var en extra ledig dag ensam hemma.

Först gick jag ut och promenerade min vanliga runda. Sen gjorde jag en pizza till brunch med rester vi hade i kylen. Och vid lunch åkte jag till söder och mötte upp Peppe.

Jag var lite halvseg först, efter min trötta lördag (sover ofta dåligt när jag varit ute sent kvällen innan), men då tog Peppe det sociala ansvaret och berättade intressanta saker och om sin kärlek till Märta Tikkanen. Det var så skönt, fick bara gå där längs Götgatan och ned mot Slussen och börja bli mig själv igen.

Jag skäms ibland för att jag är så pratig. Men en gång sa Fatima att det faktiskt är att ta ganska stort ansvar, att vara den som driver samtalet. Och nu kände jag verkligen hur Peppe tog det ansvaret med liv och lust ❤️❤️❤️ och det gjorde mig så glad att jag snart blev mitt vanliga jag, dvs babblig som en papegoja.

Vi gick till Moderna museet och såg en stark utställning som precis haft premiär. Citerar museet:


Arthur Jafas berättelser går långt tillbaka i amerikansk historia, till de spår som den transatlantiska slavhandeln har satt på kulturen och på människorna. ”Hur gör man svart film med samma kraft, skönhet och alienation som svart musik?” är ett mantra som, enligt Jafa, hela tiden funnits med i hans skapandeprocess.

Jafas konst skapas i nuet men med USA:s historia som fond. Genom film, fotografi och upphittat material undersöker han händelser i den afrikan-amerikanska historien. Utifrån sina egna kunskaper och med referenser till andra konstnärer, författare och forskare, som exempelvis John Akomfrah, Toni Morrison och Fred Moten, gör Jafa nya och utmanande tolkningar av dagens samhälle.

”Monster” (1988) är ett av flera självporträtt i utställningen som visar på Jafas intresse för att undersöka hur en vit blick dominerar produktionen av fotografi och film. Spelar det egentligen någon roll om en svart person befinner sig bakom kameran när själva kameran fungerar som ett verktyg för den vita blicken?

Så stark utställning.


Sen åt jag nån slags lunch-middag med den här utsikten.

Åkte hem, duschade, packade och gick till pendeltåget mot Nynäshamn och båten till Visby.

Moderna museet

Förra veckan var jag och syrran på vernissagen för Modernautställningen 2018 ”Med framtiden bakom oss”.

DEN VAR SÅ BRA! Läs gärna mer om den här.

Några av mina favoriter:

Meriç Algüns fikonträd.

Anna-Karin Rasmussons ”Mater Nostra”.

och Éva Mag.

Jag tänker gå på en visning nån dag nästa vecka, för det var såklart fullt med folk när vi var där. Älskar dock modernas vernissage, så mycket människor att kolla på.

Moderna Museet med mamma

Min mamma har hälsat på under helgen och igår gick vi till Moderna Museet med barnen. Vi började med museets visning för barn mellan 2-6 år och fick se väl valda delar av den OTROLIGA utställningen av Nathalie Djurberg och Hans Berg.

Det är annars en utställning man hellre ser utan sina små barn, den är fruktansvärt stark och det bästa jag sett på länge. Jag ska gå dit själv och försöka gå på en guidad visning för vuxna. Blev så berörd av stop motion-filmerna (gick en snabb sväng utan barn) och vill veta och se mer. En anledning för mig att äntligen gå med i Moderna Museets vänner.

Min korta insta-stories nedan är i alla fall från en barnvänlig del. Så vackert!

Alla barn var lagom rädda för mörkret och den suggestiva musiken. Och efter den fina visningen tog pedagogerna med oss till ateljén där barnen fick jobba med lera.

Arve valde tack och lov att donera sitt verk till museet. Vet inte hur vi hade kunnat frakta hem denna Pokémon?

Junis figur har jag inte sett än, den står i en plastpåse ovanpå ett skåp hemma för att torka lagom fort. Det blir spännande att öppna. Tror hon gjorde en orm.

Jag älskar museipedagoger! Och tänk att detta är gratis, det är väldigt fint.

Klockan 12 är det lovprogram på museet nästan varje dag i sommar. Här är programmet för familjevisningarna.

Moderna museets restaurang är en favorit, de har en bra brunchbuffé och det är ljust och fint och barnvänligt, med vacker utsikt. Skulle väl också kunna handla mig ruinerad i museets butik…

Ok, det var allt från detta besök. På eftermiddagen gick jag och mamma på teater men det får bli ett eget inlägg.

Magic city

Jag tycker det känns så exotiskt att köra ut till Frihamnen. Vattnet var kolsvart och snön som små kristaller i gatlyktorna. Ett fartyg fullastat med containrar gled ljudlöst förbi. Längst ut, vid Magasin 9, finns utställningen Magic City – the art of the street.

Ett 60-tal internationella konstnärer – plus fyra speciellt inbjudna svenska – har bidragit med 3D-konstverk, muralmålningar, multimedia-installationer, objekt och skulpturer.

Utställningen är uppbyggd som en stad med trottoarer, övergångsställen, soptunnor, elskåp och husfasader, allt täckt med konst. Jag är så glad att vi äntligen kom iväg!

Skynda dit innan 4 mars, som är sista dagen.

Magic City

Jag och barnen skulle ha gått på Magic City i Frihamnen idag men Arve är helt utslagen av feber. Så dumt att jag skjutit på att gå dit, det är bara öppet till och med 4 mars och det verkar så fint. Nästa vecka får det bli av.

Har du varit där?

Leksaksmuseet i Bergrummet

Häromkvällen var jag och Arve på Louise/Hej hej vardags vernissage på det nya leksaksmuseet i Bergrummet, Skeppsholmen. Det var jättefint att se skisserna till hennes illustrationer, se hur hon jobbar. Och hennes bok måste väl ändå vara en av de bästa presenterna man kan ge bort vid baby shower/barnfödsel/dop.

Dessutom var museet helt magiskt. Caroline Romare är scenograf (och gift med Peter Pluntky, om man har inlogg på DN kan man läsa om deras gemensamma hem här) och har ansvarat för utformningen, tillsammans med ett kreativt team med erfarenheter från bland annat Dramaten, Operan, SVT, Stadsteatern och Kulturhuset. Det märktes verkligen att de är vana att arbeta med dramatik för det var verkligen spännande att gå genom den enorma leksakssamlingen.

Jag har lovat Arve att vi snart ska gå dit igen.

Bergrummet – Tidö Collection of Toys & Comics är namnet på Stockholms nya museum på Skeppsholmen som baseras på den kända leksakssamlingen från Tidö Slott utanför Västerås. Under sex decennier har samlingen byggts upp, och det är uppskattningsvis 40 000 leksaker som flyttats från Tidö till huvudstaden och ett nytt modernt sammanhang. 

Marie-Louise Ekman på Moderna museet

Idag var jag och barnen på Moderna, tillsammans med Anna, Ivan och Elisabeth. Det var urtrevligt! 

Barnen fick plats på sommarlovsvisningen och den var jättebra. En underbar pedagog som verkligen fångade alla barns intresse. Och Marie-Louise bilder är ju väldigt fascinerande, inte minst för barn. 

Sen fick de måla i verkstaden. 

Det är toppen med alla gratis sommarnöjen som finns för barn. Vi tog båten tillbaka till Slussen och bara det är ju en upplevelse för barnen. För mig med såklart. 

Restaurangen har en fin liten sommarbuffé och för de barn som hellre ville äta pannkakor eller pasta med köttfärssås kostar det 55 kronor. 

Marianne Lindberg de Geer på Färgfabriken

Tidigare i somras var vi på två utställningar i otroligt vacker skärgårdsmiljö men där jag kände noll och ingenting för konsten. Men igår, på Färgfabriken, var det ungefär motsatsen. 

Vi såg alltså Marianne Lindberg de Geer och det var en otroligt stark utställning. Jag älskade även hennes utställning på Kulturhuset 2014, men en retroperspektiv utställning med en konstnär som henne är verkligen något extra. 

Det kostar bara 60 kr i entré och det finns en bra restaurang så bara gå dit! Vi åt lunch utanför först. Och syrran följde med, det var såklart en bonus. 


Man skrämmer sitt barn 

I lördags var vi på Magasin III och på en svinbra utställning med Tony Oursler. Den visas till 11 december och jag kan verkligen relommendera att skynda dit. 

Tony är ”en av nyckelpersonerna inom videokonstens utveckling och experimenterade tidigt med den rörliga bilden bortom tv-monitorernas ramar.”

Arve tyckte dock att utställningen var fruktansvärt otäck (man fattar varför, den var lite otäck) och storgrät mot min hals halva tiden. Men han repade sig framåt kvällen, efter att vi pratat om det läskiga ungefär oavbrutet hela dagen. Och jag lovat att den nedan var inlåst och inte kunde hasa sig hem till oss på natten. 

I övrigt väldigt trevlig personal och barnen fick gå skattjakt och fick en oväntat fin present efteråt. Gå dit! 

På Moderna museet

Jag tror inte att jag har sett nån som tagit så dåliga bilder på den där prickiga utställningen, Yayoi Kusama, som jag. Men det var lite svettigt att vara själv med båda barnen,  även om Arve är duktig på ”händerna på ryggen”. Det är ju nästan svårt att inte röra något som vuxen! Barnen tyckte i alla fall att det var väldigt spännande med alla mönster och vi gick även i den fasta utställningen. 

En fin dag i Karlstad

På Värmlands museum finns en utställning för barn (och vuxna) om Inger och Lasse Sandbergs sagovärld. Mer om den kan man läsa i NWT

Barnen hade så roligt! Ok, det här är väldigt missvisande bilder av en jättefin utställning, men de enda jag tog. 


Efteråt gick vi och badade i älven. Karlstad var på sitt bästa humör, allt var så vackert! Arve sov middag under tiden. 


Sen lekte vi i den ganska nya lekparken, där det finns vattenlek, linbana och klätterställningar. 

(Vi hade hittills rört oss i en radie på ca 300 meter. Om man vill kan man även klämma in Lerins museum i samma radie, där ställer nu Kakan Hermansson ut = tips.)

Efter leken gick vi till biblioteket och lånade några böcker. Och efter ett par ärenden på stan åt vi middag på Nonna Grassa, eftersom Juni var sugen på pizza. Den ligger mittemot en annan favorit i Karlstad, Hollandia (som är Karlstads äldsta nya ölkrog). 

Långfredag och Karin Broos

I fredags var vi traditionsenligt på Övre Frykens Konstrunda. Vi gör inte lika många stopp som innan vi hade barnen (när vi stannade hos nästan varenda konstnär), men det är ändå en perfekt aktivitet för långfredagen. Och barnen tyckte också att det var kul.

I år åkte vi till Heidruns Bok & Bildcafé, Sahlströmsgården och som sista stopp Alma Löv. För er som inte är från Värmland: Alma Löv är alltså Karin och Marc Broos hem och även ”Museum of Unexp. Art”. Åk dit i sommar!

Martin köpte den här till mig i 36-årspresent. Jag såg den på vernissagen på Waldemarsudde och har tänkt på den sen dess, målningarna från tjärnen är otroligt vackra. Blev så glad!

Sen for vi till Bondestad på middag.