Fantastiska fredag

Jag älskar Blankens fredagskoncept. Åh vad deppigt det är att gå in i helgen utan fredagskänsla. Eller ännu värre att börja helgen med lite ångest, som jag gjorde förra veckan. Usch.

För att få en bra fredag vill jag känna att jag har koll när jag lämnar jobbet, att jag har fixat sånt som behöver fixas och gärna gjort en planering inför kommande vecka. Det känns extra bra om jag tränat på lunchen. Den där fåniga fredagsbuketten är inte att förakta och om det är hyfsat städat hemma är förutsättningarna extremt goda. Någon god mat planerad och en serie eller film att titta på när barnen somnat. Orka tända ljus, ta ett glas cola zero eller bubbel, kanske en bit ost innan maten. Gud vilken medelålders medelklassklyscha.

Ja, vi får se hur denna fredag utvecklas, men den började i alla fall bra. Med lanseringen av Indiskas yogakollektion, i samarbete med Röhnisch. Jag gillar Indiska, det märks att de fått en ny VD (som jag tycker är väldigt inspirerande) och en tydlig riktning framåt.

VARFÖR skrev jag att jag köper mindre kläder än folk tror att jag gör? Eller, det kanske var ett bra jinx för nu hittade jag en lång kaftan med lång ärm (det är extremt sällan de har både och). Jag har svårt att hitta rimliga sommarkläder så jag blev jätteglad och slog till direkt. Indiska har dessutom 25% rabatt till och med söndag så kupongdrottningen i mig fick sitt.

Sen gick jag förbi en utförsäljning hos Blankens och A Part of the Art, men mer om det en annan dag. Tränade på lunchen och körde roddintervaller som avslutning, gick tillbaks till kontoret på darriga ben. Nu sitter jag på bussen hemåt och ser fram emot att hämta barnen. Det är fortfarande soligt och jag ska vara ledig på sportlovet. Och ikväll är det final av På Spåret.

PS Det där med att jag köper mindre kläder än folk tror handlade om några kommentarer jag fått där jag känt mig missuppfattad. Och när jag tittade i garderoben inför den där kläd-utmaningsveckan insåg jag hur relativt få plagg jag ändå går runt på och att många av dem har hängt med i flera år nu. Fick så gulliga kommentarer på inlägget men ångrar ändå att jag skrev något om det. Varför skulle jag skriva något defensivt om klädköp. Ja ja.

Vänliga Veckan

Vänliga Veckan grundades 1946 av samma person som grundade Läkarmissionen. Den infaller alltid samma vecka som Alla hjärtans dag – alltså med start idag – och årets tema är att vara vänlig mot sig själv.

Jag smygstartade veckan redan igår och var väldigt snäll mot mig själv. Efter en lång frukost (drack varm choklad, läste DN och målade naglarna) åkte jag till stan.

Där gick jag till Moderna museet och såg Gilbert & George. Det var färgglatt med tydliga budskap och väldigt maskulint.

Sen gick jag till Eataly och åt en pizzabit med en extremt god mozzarella, och drack prosecco i baren. Läste samtidigt min nya bok Idioten av Elif Batuman. Den är bra!

Bild lånad av Eataly:

Sen gick jag till NK och provade kläder. Köpte en Dagmar-tröja i exakt sån modell jag var ute efter, med 60% rabatt.

Jag handlade mat på Hemköp och åkte hemåt. Där färgade jag mina gråa hår, syrade ansiktet och vek in tvätt medan Martin gjorde en pastasås. Klockan 17 kom vänner (vars barn våra barn lekt med under dagen) på middag.

När barnen somnat såg jag och Martin ett avsnitt av Russian Doll som är en svinbra serie på Netflix.

Idag fortsätter jag vara vänlig mot mig själv. Jag var med i Junis klass och berättade om mitt jobb klockan åtta. Och efter det åkte jag hem och bytte om till pyjamasbyxor igen. Redan klockan prick 11.58 hade jag jobbat undan lika mycket som jag brukar hinna på en hel dag. Värmde rester till lunch. Sen hann jag ligga i soffan och titta på molnen en lång stund innan det var dags att slå upp datorn igen.

Om förskolestart

Åh snälla, hjälp till att lugna världens finaste Astrid?

”Ok börjar gråta nu och vill aldrig låta mitt barn gå i förskola av att läsa sånt här pga redan sååå inställd på att jag kommer ha sån ångest när det är dags för oss (augusti) Kan du inte skriva tips eller nåt sånt? Eller mer av vad du önskar att du hade vetat? Jag har ju INTE självförtroendet/efterkunskapen ännu. Kram!”

Jag vet ju att de flesta av er har jättefina erfarenheter av inskolning och förskolestart så snälla fyll på bland kommentarerna 💓

Med Arve funkade det mycket bättre att skola in. Han var en av få pluttar på en syskonavdelning (medan Juni var en av 17 barn – eller minns jag fel, kan det verkligen ha varit 17 barn mellan 1-2 år på en avdelning???), och det fanns alltid en trygg famn för honom. Känner fortfarande otroligt varma känslor för den som blev hans viktigaste person hans första år och kan fortfarande höra precis hur han uttalade denna favoritpedagogs namn innan han lärde sig säga det ordentligt ❤️❤️❤️.

Också tryggt att ha syrran på samma avdelning. Här skolade vi in och tränade på vila.

Sista dagen med torrschampo

Ett bra tips jag fick av en frisör är att om du ska använda torrschampo för att förlänga tiden mellan tvättarna: applicera det redan när håret är nytvättat. Det funkar SÅ bra! För ärligt talat, när håret redan är för fett funkar inte torrschampo nåt värst bra.

Tänker ändå ofta på denna.

Jag körde den absolut sista dagen med torrschampo idag och borde egentligen ha tvättat det ikväll. Men så sov Arve lite oroligt och jag vågade inte riskera att han skulle vakna och få panik över att jag ej befann mig inom ett litet rops avstånd. Ställer väl klockan på 06 istället.

Godnatt!

Nanananananananana

Jag har stor förståelse för personligheten som inte vill höra skräckhistorier från andras graviditet/förlossning/småbarnsliv och anser att vänner som berättar såna saker bara försöker skrämma upp en. Det är helt ok att vara sån, men kom inte och skyll på dina vänner eller youtube för att du har haft händerna för öronen?

Tjena

Varför såg jag ut som jag drabbats av ansiktsförlamning när det bara var en hederlig influensa med 40,3 graders feber i två dygn följt av 38-39 i två?

Om jag var singel skulle jag använda denna bild på min Tinder för att bara attrahera omhändertagande män. Med följande Frida Hyvönen-text som presentation:

”Min önskan är är att lägga mig i en varm famn och vårdas.
Men frågan är:
Fixar du att ta hand om mig
utan att tycka synd om dig själv?

🐤🐤🐤

Jag tycker ibland att folk är lite mesiga när de klagar över att vara ensamma med sina barn i några nätter (när kvinnor skriver såna inlägg kompletteras denna gnälltext alltid med något om hur imponerade de är av ensamstående mammor. Så ingen ensamstående ska tycka att de är fåniga som gnäller över tre nätter.).

Alltså om man själv eller ens barn har nån sjukdom eller ett funktionshinder förstår jag om det är tufft. Fattar också om det blir stressigt med lämning och hämtning. Men i övrigt tycker jag man skärpa sig. Särskilt om man är typen som inte kan sova när ens partner är bortrest. Leta upp nån spellista med titeln förslagsvis Independent women på Spotify och kör på, du kommer klara det!

Sen nyår har Martin varit på en längre jobbresa och två kortare (totalt ca 15 nätter?) och det har gått helt utmärkt.

Däremot när jag blev sjuk och skulle vara ensam med barnen över natten medan febern steg till 40,5 och jag hade jätteont i magen. Visst jag kunde plocka ur diskmaskinen och se till att barnen fick i sig fil eller vad de nu åt. Men det var läskigt att gå och lägga sig och känna sig så himla sjuk. Lärde Juni ringa 112 för säkerhets skull och dammsög lite snabbt ifall hon skulle behöva hämta en granne som hjälp. Jag var otroligt lättad när Martin kom hem dagen efter.

🐤🐤🐤

Igår skrev nån om att det är konstigt att ens vilja flyga bort när vi bor i ett så vackert land. Ja jo det är underbart på sommaren och jag uppskattar årstiderna men …

Och då är det ändå ett ganska snyggt snötäcke just nu.

Tack för att ni fortfarande läser!

En dag på stan + Elle-galan

Nä nu fick jag feeling för att blogga som vore det 2006.

Idag hade jag tre möten på stan, vilket alltid känns som en win på en fredag. De flesta dagar spenderar jag i ett industriområde i Västerort, där vi har vårt kontor.

Klockan 7.20 var jag på väg till dagens första möte. Jag började på Biblioteksgatan där det var träff för insamlingschefer. Så intressant om data och mätningar.

9.15 for jag vidare till ett planeringsmöte om tv-produktion, vid Kungsbroplan.

Hade mina Minimarketkängor med platå, ganska klövigt men… Stapplade mig fram över Stureplan efter bästa förmåga.

12.10 Åt lunch på Vapiano Kungsbron, på väg mot Hötorget och Juno där jag hade möte med det otroliga (ej överdrift) gänget. Här är en av grundarna, Caroline.

Jag satt kvar och jobbade en stund innan jag gick ned till Hötorget och köpte tulpaner och nåt grönt. Hehe ”fredagsbuketten”, sån klyscha jag är.

15.40 Tog Gamla Brogatan hemåt och förbi Kawaii där jag lovat Juni att köpa en Pikachu-mugg hon ska ge bort i födelsedagspresent på söndag.

16.40 Hämtade barnen. Handlade och åkte hem och lagade tacos.

Nu ska jag göra mig klar inför Elle-galan.

Och med göra mig klar menar jag hoppa i pyjamasbyxorna och hälla upp ett stort glas cola zero.

Och sätta upp håret i tofs!

SKÅL!

En kväll på Indio

Idag hämtade jag barnen, lagade middag, diskade och fixade i köket och badrummet. Barnen somnade rekordtidigt och samtidigt som jag smög ut ur sovrummet kom Martin hem från jobbet.

Jag åkte till stan, hämtade upp syrran och träffade delar av den forna bokklubben på Indio Kitchen. Det var urmysigt! Sen skjutsade jag hem två kvinnor och var ändå hemma vid 22.

Hälsningar från en nöjd (som tog noll bilder under kvällen, förutom en selfie med nya läppstiftet).

#10yearchallenge

Den här ”utmaningen” just nu, att man ska visa en bild från tio år sen och en nyare. Det finns ingen som har blivit fulare?????!

(Uppdatering: när jag skrev detta hade jag bara sett 2008/2018, utmaningen började väl förra året, så jag utgick från 2008.)

Själv hade jag ett riktigt roligt år 2008. Jag började äntligen jobba med det jag pluggat till, jag hade en fin liten bil (vilket var en sån frihet), tävlade en del med hundarna, hade fester på balkongen och gick på varenda bra konsert i Karlstad. Och åkte på festival för första gången, 28 år ung.

Jag hängde på Koriander, jobbade mycket med lösögonfransar och eyeliner, dansade mig alltid svettig och cyklade hem under varma nätter. På hösten separerade jag från min dåvarande kille och flyttade hem till mina föräldrar i några månader. Började träffa Martin. Det var spännande tider.

Jag känner mig väldigt mycket som samma person. Graviditeter, förlossningar, småbarnsår, arbetslivserfarenhet – och såklart allmän livserfarenhet – har givit en tryggare grund. Men i det stora hela är jag mig nog ganska lik på insidan. Och åtminstone igenkännbar utanpå, även om åren satt sina spår.

Tio år senare är väl detta den ärligaste bilden, utan smink och filter. Några månader kvar till 39.

Alla barn

Jag är helt slut efter tredje delen av Jonas Gardells De dagar som blommorna blommar. Ja, ni som sett hela fattar. Otroligt starkt.

Sen råkade jag läsa om förberedelser till t-brott och planerade attacker. Nu måste jag se minst tre avsnitt Seinfeld för att kunna slappna av.

Kvällen före nyårsafton var jag och barnen på MoS. Det var jättemycket folk men ändå mysigt, glada barn som fick bygga lego och sådär. Vi var där för att jag skulle byta en julklappsskjorta på A Day’s March. Sen blev vi hungriga och tänkte äta middag och gå i nån mer affär. Men då fick jag dålig känsla och så åkte vi hem och åt kvällsmat istället.

Nu tänker jag på alla föräldrar vars barn jobbar där. Vilket typiskt mål den byggnaden är. Man tänker att det kommer att hända något, förr eller senare. Alltid något bra med den nya budgeten: mer pengar till polisen.

Men apropå stormen igår, alla starka väder får en (nu för tiden) att tänka på jordens undergång?