Nä, nu har flera kompisar hört av sig med bilder på deras små gull (ja småbarn alltså) och frågat om det är sånt hår just deras barn har som jag syftade på, när jag skrev om min aversion för barnfrisyren ”tre hårstrån uppe på huvudet och långa lockar i nacken”.
Insåg att jag gått ifrån mitt motto som är: säg aldrig något offentligt som du inte skulle kunna säga till nåns ansikte. Och det är få vänner (kanske fem?) jag skulle kunna skämta om att deras barns hår med.
oh nooooooo! jobbigt!
Men äh. DU är ju världens finaste och varmaste person liksom. Ryck på axlarna och gå vidare. Kram!
Haha – och samtidigt, kan inte du få ha en aversion mot sådana frisyrer och tycka till om det ändå? Mina barn har haft så men jag känner mig inte kränkt 🙂 Det är ju inte en frisyr man behåller i en evighet, inget som barnet kommer lida av och smaken kan väl få vara som baken.
Hahaha! <3 Du, det är knappast något hat du sprider, så kör bara. Kram