När man har tid

På väg till förskolan låste det sig för Arve. Vi gick fel väg, han ville inte alls cykla genvägen över dumma rötter utan runt husen på asfalt och i nedförsbacke.

Jag blev otroligt irriterad, Juni hade bråttom till skolan och vi behövde bara komma fram (de går i samma byggnad).

Men när hon väl var lämnad hade jag gott om tid och vi kunde gå tillbaka, över rötterna och ta ”rätt” väg till förskolan. Det tog kanske drygt 5 minuter extra men hans frustration var som bortblåst när jag lämnade honom.

Så himla värdefullt (och ovanligt) att ha den där extra tiden.

Innan vi lämnade Juni hann jag såklart ryta i åt honom att ”vi måste lämna Juni nu jag hjälper dig sen!!!!” med hög och arg röst så menar ej att låta som en perfekt pedagogisk förälder. Man kämpar på så gott man kan.

2 reaktioner till “När man har tid”

  1. Så fint! Skönt att ni hade tiden och fint av dig att backa och låta honom komma på banan igen. Det är så fruktansvärt frustrerande och svårt när barnens viljor/behov krockar och man måste försöka välja det för stunden minst dåliga alternativet. Jag ryter också i (lite för ofta tror jag) och kämpar på om vart annat och det var fint att få läsa detta just idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.