Omskärerskan

Idag har jag känt mig extremt långt hemifrån. Vi åkte ut till Kuria, nära gränsen till Tanzania, knappt tre timmars bilresa från vårt b&b.

Här är några rader om Kuriafolkets historia, från Wikipedia:

”Every clan has its own council of elders who controlled the clan as political and religious leaders. The Abakurya (Kuria people) believed in taboos and superstition and they generally feared punishment from the inchama for not observing the taboos. The punishment could be either death or barrenness or other misfortunes.

The Abakurya customary law is made up of rules and practices accepted and sanctioned by the community. The custom had many do’s and don’ts (taboos/superstitions) called imigiro. Even the marriage laws were full of taboos and superstition and there was automatic punishment for breaking these imigiro. Hence the laws were followed so strictly both before and after colonization, because after colonization the Abakurya went back to their original life and were not influenced by westernization.”

Som vanligt är det svårt att skriva utan att exotisera, men det är verkligen ett i mångt och mycket självständigt folk med en fascinerande historia.

Idag har vi träffat massor av otroliga tjejer som säger nej till könsstympning. Vi har också pratat med flera före detta omskärerskor och fått besöka deras hem. Och vi har mött sju små tjejer som var ute och blev firade eftersom de genomgick stympningen för några dagar sen. En fruktansvärd men viktig påminnelse om hur arbetet har kommit en lång väg men fortfarande behövs.

Här är vi tillsammans med gänget som jobbar på det stora läger vi besökte idag.

Cecilia, Louise, Nina och Margaux berättar mycket bättre än vad jag gör, så vill du läsa mer finns deras berättelser.

Nu ska jag gå och lägga mig, men skriver mer imorgon.

2 reaktioner på ”Omskärerskan”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.