Gråtstil och GRÅTFILM

Älskade detta inlägg av Louise. Med fyra gråtstilar.

Vilken gråtstil har du? Jag har nog tyvärr den där man viftar i ögonen. Har aldrig varit bra på att gråta inför folk, tror kanske jag gråtit inför kompisar en eller två gånger någonsin? Om ens det.

Jag skulle behöva gråta lite oftare tror jag men sen jag fick barn har jag både blivit mer känslosam på vissa sätt, men också hårdare på andra. Det är så skönt och renande med ett rejält gråt men jag har det liksom inte i mig.

Tänker att jag borde gråta lite mer inför barnen så att de ser att det är ok att vara vuxen och gråta. Samtidigt kan det ju vara lite läskigt om ens förälder grinar loss. Men om man smågråter lite till vardags borde det avdramatisera det hela.

En start är väl att kolla på ET ihop, försöker lobba in den hos barnen men de är inte så intresserade. Vet inte om jag sett den någon gång men den är sorgligt tror jag att jag hört.

5 reaktioner på ”Gråtstil och GRÅTFILM”

  1. Sorg kommer. När livet ger en jävligheter. En tuff period grät jag en stund varje dag. Märkte ändå att min pojk lärde sig något av det. Vi pratade om det och han var väldigt fin med det. Bra att tillåta spektrat av känslor. Prata om känslor. Och visa det.

    Men håller med om att det är renande, befriande att få gråta ibland. Bara det är begränsat och typ till en film eller av trötthet. Inte bottenlös sorg.

    Det skrämmer mig, sorg.

    1. Usch ja, håller verkligen med. Menade mest den där gråten när man är trött, sorgsen, känner sig missförstådd osv. Den är skön att få ur sig. Nån sorg vill jag inte ha!

  2. Jag gråter verkligen ALDRIG för att jag är ledsen/arg/sårad osv Där emot när jag kollar på film/reklam/sport vad som helst eller går på dop/bröllop/begravningar typ går in i en kyrka så är det fritt flöde. Tänker att alla outlösta tårar från ”egna livet” kommer när jag tar del av något annat. Barnen ser mig ofta gråta i film.

    1. På begravningar är det iof tårar för att jag själv är ledsen kom jag på nu!

  3. är jag din spökskrivare? uttalade nästan exakt dessa ord för en kompis häromdagen. kontentan var i alla fall identisk: att jag kanske borde gråta mer inför mitt barn för att visa att det är ok att göra det, samt bra att visa känslor. å andra sidan, vill ej att hon ska behöva vara min tröstare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.