It could have been worse, I could have been Sting

Nu ska jag berätta om ett störande personlighetsdrag jag har: positivt tänkande. Eller åtminstone ”förmågan” att tänka att allt kunde ha varit värre. Kanske är det snarare mer nån slags pessimism jag dras med? Att jag förväntar mig att allt kan gå åt helvete och är tacksam över varje dag som det ej gör det?

Ok ett exempel: nu när vi fick magsjuka så tänkte jag:

1. Men vilken tur att vi hann hem!

2. Så otroligt tacksam jag är att jag ej har nån sjukdom som gör att man mår så här under en längre tid, typ behöver cellgifter eller liknande.

3. Vad skönt att Martin, Juni och framför allt mina svärföräldrar klarade sig. Mina svärisar hade nämligen visning av sitt hus samt att magsjuka inte precis blir enklare att tackla med åldern.

Nu känner jag mig väldigt tacksam över att vara ute på andra sidan. Åt en extremt god potatisgratäng förut (med 2 dl grovriven parmesan som gratinerats på toppen) och det doftar såpa (med en svag underton av klorin) i hela hemmet.

Menar såklart inte att jag aldrig gnäller eller – för guds skull – har PMS eller allmänt dåligt humör. Det är mer själva tänket när något händer.

4 reaktioner till “It could have been worse, I could have been Sting”

  1. Otroligt bra personlighetsdrag! Det är en av orsakerna till att jag tycker så mycket om att hänga med dig. Andra är: du är snabbtänkt, fattar, rolig, med på det mesta och analytisk.

  2. Haha, åh sådär kan jag också vara. Blir dessutom eeextremt positivt om jag är bland negativa människor. Vilket måste vara så drygt, när folk bara vill få gnälla lite. Men ibland blir jag så provocerad av allt gnäll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.