Jag är sjuksköterska! 

Bloggkommentarorerna skriver om cykelolyckor och de här två var mina favoriter i kommentarsfältet.  

   

Min roligaste trafikrelaterade grej är när jag ganska nyss tagit körkort och kör mammas bil, som då var en guldfärgad Clio. Plötsligt ramlar hela liksom avgassystemet av och hänger under bilen i en gummirem, skrapar mot marken så det låter som om hela motorn ramlat ur, typ. Jag tvärstannar på ett konstigt ställe (i höjd med kaffeskrapan, i riktning mot Orrholmen, i den lilla uppförsbacken efter viadukten) och slår på varningsblinkersen. En kille frågar om jag behöver hjälp och tillsammans försöker vi lägga upp den där stora silvriga grejen som ramlat ned i bagageluckan. Men den sitter verkligen fast under bilen, i den där lilla och väldigt starka gummiremmen. Jag kan ju inte köra hem och låta den skrapa i marken resten av vägen så killen kryper in under bilen med en kniv för att skära loss den. Där står bilen, lite snett och med varningsblinkersen på, ett par ben sticker ut på sidan. Då kommer en kvinna springande, alldeles uppjagad. JAG ÄR SJUKSKÖTERSKA ropar hon på långt håll. Stackarn, hon trodde att jag kört över killen. 

Framåt, vidare, nytt

Det är klart att det är bra att ha ett driv, att vilja framåt. Men ibland kanske man bara kunde stanna upp lite, vila i nuet? Vi bor i en jättefin lägenhet, en fyra med två badrum, klädkammare, stor balkong och gott om plats för vår familj. I huset finns en fräsch övernattningslägenhet, med fyra bäddar, stort badrum och pentry. Ändå håller jag redan på att undersöka radhusmarknaden: vilka områden verkar trevliga, hur ligger priserna, vad brukar budgivningarna stanna på. För om ett par år kommer vi vilja ha ett varsitt rum till barnen och också gärna ett kontor/gästrum. Om ett par år. Det är klart att det underlättar att köpa något nytt om man skaffat ett litet underlag innan. Men i två års tid? Nä, nu tror jag att jag raderar Hemnetappen och bara slutar hålla på. Vad är det ens för hobby?

Exterior-webb

En dag

Idag började jag arbetsdagen med att jobba från ett café. Sen hade jag möte hos vår digitala byrå. Det är så mysigt att vara på kundsidan, att fortfarande få ha kontant med byråvärlden men nu som beställare (trivdes ju så bra på mitt förra jobb och saknar kollegorna, även om nuvarande är det bästa och roligaste jobb jag haft).  

 

Sen åt jag två små ”soft tacos” till lunch, på väg till kontoret.  


På eftermiddagen kom Juni hem efter att ha stannat hos mina föräldrar sen helgen. Så efterlängtad unge! Mamma sover här i natt och vi var ute och promenerade jättelänge på kvällen. När vi kom hem vaknade Arve igen och jag bar honom och dansade runt köket i nästan 40 min innan han somnade om. Stark man är ändå? Nu knattrar regnet mot taket och jag ska sova. 

Aooooo

Idag var jag på massage hos en massör som kombinerar olika tekniker, beroende på vad man behöver. Denna gång behövde jag tydligen koppning på ryggen. Det bildar liksom ett undertryck/vacuum som lyfter huden och bindväven (ungefär så tror jag). Det är säkert supereffektivt men aooooo vad ont det gjorde, jag bara AJAJAJAJAJ och skrattade hysteriskt samtidigt och blev svettig på hela kroppen. Bildgoogla gärna koppning för en extra dimension.

Sen jobbade jag lite till och nu ska jag hem och äta charkisar, Martin ska äta sill. Och sen ska vi kolla på nya True Detective!

Individualiserad föräldraförsäkring

Jämställdhet är ett väldigt komplext ämne och det är svårt att hitta enkla lösningar. Något som visat sig göra stor skillnad är att dela på föräldraledigheten. Men trots att jag verkligen är för att dela lika kan jag inte känna helhjärtat för en individualisering. 

Jag känner väl till argumenten för att staten ska ge varje förälder hälften, de är sunda och rimliga. Ett vanligt är: ”men en delad försäkring innebär ju inte att båda måste vara hemma, bara att staten slutar betala för ett ojämställt uttag.” 

Men där är det något som skaver för mig. Det är såklart sant, men det känns som ett så oerhört vitt medelklassperspektiv. För människor som har det gott ställt funkar det bra att strunta i de tusenlapparna, det kanske ändå blir mer ekonomiskt fördelaktigt att låta en man som tjänar riktigt bra jobba medan hans partner går hemma, obetald? Men jag tänker på de kvinnor som står utanför arbetsmarknaden, som lever med våldsamma män eller har män som helt enkelt vägrar stanna hemma. Hur påverkas de?

Jag menar inte att vi ska låta män som är våldsamma, ointresserade eller sopiga föräldrar på andra vis sätta agendan. Men jag tycker ändå det är viktigt att ta in andra perspektiv, särskilt om man själv är hyfsat priviligerad. 

Jag är också trött på att jämställdheten går så fruktansvärt långsamt och att det alltid går att hitta orsaker som tvingar familjen att låta mannen stanna hemma. Men jag tror att lösningen behöver vara åtminstone lite mer komplicerad. Tyvärr. 

Plötsligt händer det! 

Efter många dagar av en nattmatning vid ett och uppstigning halv fem- halv sex nån gång sov lilla barnet plötsligt hela natten fram till efter klockan sex. Jag var vaken till nästan midnatt så är ändå (tyvärr) inte utvilad idag, men hoppet om att åtminstone ibland få sova lite mer sammanhängande är ändå ganska stort. 

En bra förälder

Häromdagen skrev Peppe att hon ville bekänna att hon inte vet hur man ska vara som mor. Jag blev lite förvånad, den typen av föräldraskap de lever är nämligen norm i mina umgängeskretsar, att inte förändras så mycket av att bli förälder, låta barnet hänga med etc. Dessutom verkar de spendera väldigt mycket tid med sitt barn, som lär sig simma och prata engelska om dagarna. Jag tycker det verkar superhärligt och tryggt att som barn få upptäcka världen på det viset. Men det är klart att man alltid jämför sig med andra föräldratyper.

En dag åkte vi fyra personer i en bil, tre föräldrar och en blivande förälder. Två av föräldrarna (däribland jag) pratade om hur lätt det är att känna sig dålig som förälder. Jag skäms till exempel över att jag inte lyckats ge mina barn bra sovvanor under bebisåldern och att det äldsta barnet lever på flingor, pannkakor och pasta. Men då blev den tredje föräldern så provocerad att hon nästan blev arg. Hon har rest mycket i fattiga områden i världen och sett barn som far riktigt illa. Och så satt vi där, två ganska präktiga föräldrar som försöker göra så rätt vi bara kan och beklagade oss över hur lätt det är att känna sig dålig som förälder? Oh, den satt kan jag säga. På ett bra sätt. Jag skämdes, men blev också glad. Och kommer att bära med mig de orden.

Idag hade en kompis skrivit följande uppdatering på Facebook:

Midsommar, nyårsafton, jullov osv. Jättetrevligt för oss mätta medelklassmänniskor. Jag fick se verkligheten för en liten människa i lördags, å det var inte vackert. Jag trodde att polisen kunde hjälpa till. Nej! Man får ligga o kravla i asfalten redlöst full i Sverige, iakttagen av sitt barn. Så nu säger jag till alla er där ute, ser ni ett barn vars föräldrar är oförmögna att ta hand om sitt barn, AGERA! Å följ upp att detta barn får hjälp! Det är det minsta vi kan göra. För i Sverige får man tydligen utsätta sina barn för sånt här otryggt, vidrigt beteende! Sen kan ju du o jag sluta fundera på om vi är bra nog, om vi bakar tillräckligt ofta m barnen, om barnen fått allt de vill ha osv. För va fan är det, när det finns barn som har medvetslösa föräldrar pga sprit! Jag dömer inte människorna, jag dömer beteendet, å jag inser att det är du o jag som måste ingripa o stoppa när vi ser!

Tänk om jag, istället för att navelskåda mig vindögd på min egen familj och mitt eget föräldraskap istället vidgade vyerna lite? Men i vinter ska jag åka på åtminstone en resa i jobbet och jag antar att det kommer att vara ganska nyttigt.

Midsommar! 

Vi blev bjudna på en perfekt midsommarfest hos vänner som köpt och renoverat ett gigantiskt hus, precis vid Klarälven. Det var massor av barn och hela flocken sysslade med studsmatta, skattjakt och film och det var helt konfliktfritt och idylliskt. Martin körde (bil) så jag fick dricka vin och vi pratade med härliga personer och en av gästerna som är kock grillade högrevs- (och vego)burgare och när Martin promenerat Arve sov han i vagnen och efter det i min famn resten av kvällen. Känner mig så tacksam för att de styrde upp denna härlighet.  

Barnen ser på film 

  

Anna, Martina och jag