Hehe ängslig var det?

Tyckte att slutet på mitt förra inlägg var så fånigt. Men skrivet är skrivet, nu får det helt enkelt stå.

Brukar försöka tänka att läsarna vill mig väl och att ni läser med överseende… Hoppas det i alla fall.

Så här skrev HM:

”Måste lägga till efter att läst ditt inlägg (går inte att kommentera?): känns ju mycket mer ängsligt att helt plötsligt börja klä sig och bete sig som nån man inte är för att man tror att det är så man förväntas vara. Att försöka passa in pga ängslig att sticka ut. Ok nu ska jag släppa detta 😅”

Och det är sant såklart.

Så störigt förresten att en del inlägg av nån outgrundlig anledning ej går att kommentera. När jag går in och kollar så är rutan för att tillåta kommentarer urbockad.

Tack i alla fall för att ni fortsätter läsa detta svammel! Tycker fortfarande mycket om bloggen.

Ängslig runt 40?

Igår gick jag runt i underställ hela dagen. Jag pysslade med barnen (från trolldeg till porslinsmålning), gick en lång promenad, rensade korgar i badrummet och golvet i klädkammaren och hade en allmänt bra dag som kändes lång på ett härligt sätt.

När jag var ute och gick och lyssnade på ny musik som jag blev glad av så tänkte jag på att det är fint att leva i en tid när man kan fortsätta vara den man är trots vuxenliv och barn och jobb. Att både tycka om att ta ansvar och att ibland få känna sig lite ansvarslös.

Sen läste jag detta hos en favoritpoddare och tog åt mig av sista stycket.

Fattar väl delvis hur hon menar och känner mig inte så ängslig precis men vill ju gärna få känna mig lite cool ibland. Så det var väl där skon klämde för mig antar jag?

Ja ni fattar.

Jag känner mig i mångt och mycket som samma person som trettioåriga Hanna, förutom att jag är tryggare i min yrkesroll och har 8,5 års erfarenhet av mig själv som förälder.

Antar att jag kommer ha ungefär samma musiksmak, älska att dansa och tycka att det är kul med kläder även när jag fyller 50, 60 och 70 år.

Ja ja detta var såklart ingen stor grej för mig, även om jag nu skrev ett helt inlägg om ämnet. Är inte ängslig på det sättet. Kände att jag behövde förtydliga det. Men ”intressant” att prata om ändå! Ska göra det med olika vänner framöver har jag tänkt.

Vandraren

Läste detta hos Sandra Beijer och håller med väldigt mycket:



Jag hade en krisig vår privat och i den vevan började jag gå. Jag har inte gått en mil om dagen i snitt. Men i maj gick jag i genomsnitt ca 12 000 steg om dagen (enligt ”Hälsa”-appen i iPhone som räknar steg automatiskt). Jag tycker det kräver en del för att komma upp i de där 10 000 som rekommenderas som om det vore nån slags enkel lägstanivå att uppnå? Kommer väl upp i 3-4000 om jag inte går extra. Ja ja det var en parentes. Men i våras började jag alltså gå en del. Och det hjälpte verkligen.

Jag mår så bra av att promenera. När jag hade hund, innan barnen, var jag i skogen eller gick nära nån sjö eller älven nästan varje dag.

Jag gillade aldrig barnvagnspromenader så mycket. Eller framför allt gillade inte mina bebisar att åka vagn. Och så var jag så trött hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Fick inget utrymme till långa promenader.

Nu älskar jag att kunna gå ut ensam, gå i mitt tempo och röra armarna fritt utan nån vagn eller koppel att hålla i. Prata med en kompis i telefon, lyssna på musik eller en podd, eller låta det vara tyst.

Jag är absolut inte typen ”jag går vart jag än ska” som en del man läser om i nån lifestyleintervju. Jag avskyr vardagsmotion, att gå i vanliga kläder med nån tygkasse innehållande dator som hasar ned från axeln. Nej jag vill ut till min vanliga runda, i mysbrallor, löparskor och med telefonen i en bra ficka.

Hej hej dagboken

På helgerna vill jag alltid äta god frukost (bra bröd, gärna rostat, en krämig prästost, röd paprika, äppeljuice med ingefära, varm choklad, kanske ett kokt ägg) och ta en promenad. Idag gjorde Juni min frukost och den var perfekt. Sen regnade det tyvärr ute men hittade ett par gamla skalbyxor jag drog på mig. Och vaxad jacka som fixar regn.

Snyggve Snyggsson på tur runt Magelungen. Ser ut som jag ska på graffitikurs med friluftsfrämjandet.

Sen städade jag ur ett köksskåp, sov lite i soffan, dansade Just Dance med Arve och planerade halloweenmiddag med Juni.

Syrran kom hit med superfina tulpaner och bakelser så vi fikade. Sen skjutsade hon Martin till Debaser där han skulle jobba. Jag och barnen åkte och storhandlade (tycker seriöst det är mysigt) och sen åt jag rester till middag.

Nån krämig ost, stark salami, fikonmarmelad, en brödskiva som jag stekt med smör och vitlök, tomat och basilika.

Åt lite chips till efterrätt. Lade barnen lite för sent, men det ska ju ändå bli vintertid i natt.

Nu tror jag faktiskt att jag går och lägger mig själv också.

Doktor Mukwege

Igår var jag på möte med min största idol. Han har haft ett galet schema under vistelsen i Sverige och jag hade lovat mig själv att inte be om en bild. Men när man har äran att träffa en av världens riktiga hjältar är det svårt. Klipp till detta:

Jag vet att en del av er är givare till Läkarmissionen och på mötet sa doktor Mukwege att utan de gåvor du och andra svenska givare bidrar med och som bekostar själva driften av sjukhuset, hade det aldrig fungerat.

Det finns organisationer och givare som vill stötta vissa delar av sjukhuset, allt från ett specifikt avgränsat projekt till en ny röntgenapparat. Men för att verksamheten ska funka måste även själva driftskostnaderna betalas. Då pratar vi till exempel el – ganska viktigt! – eller löner. Och såna kostnader är det inte lika sexigt att samla in pengar till.

Men som månadsgivare går gåvorna både till att ge ett undernärt barn en behandling som räddar hens liv OCH till ljus i operationssalen.

DU RÄDDAR LIV och jag hoppas att du kan känna det in i hjärtat! Den här mannens gärningar är ett bevis på vilken skillnad du och andra svenska givare kan göra när det handlar om att skapa möjlighet till förändring. Tack för att du är med och gör det möjligt! ❤️❤️❤️

Doktor Mukweges betydelse är svår att mäta i ord, men det finns många berättelser från de kvinnor han har hjälpt. Så här säger Justine Sirie, som är lokalvårdare på Panzisjukhuset:

”Jag har själv blivit opererad sju gånger av doktor Mukwege efter en våldtäkt. När jag hade läkt fysiskt erbjöd doktor Mukwege mig ett jobb på sjukhuset och tack vare det kan jag ta hand om min familj. Jag har råd med skolavgifter och har även köpt ett litet land där jag kan odla. Jag saknar ord för att uttrycka allt Doktor Mukwege har gjort för kvinnor som mig. Han ger oss hopp även när det känns så tungt att våra hjärtan nästan slutar slå. Han opererar alla, oavsett om vi är fattiga eller rika, vilken folkgrupp vi tillhör eller vilken tro vi har.”

En onsdag i oktober

Juni ville ha scones till frukost och eftersom hon sällan har nån aptit på morgonen blev jag glad och gjorde mysfrukost.

Sen lämnade jag båda barnen. Det fanns bara små tossor kvar.

Blev sugen på att ta en promenad runt sjön istället för att åka till jobbet men det gjorde jag såklart inte.

Jag såg ut så här.

Vi hade arbetslunch på Kanaans trädgårdscafé. Jag åt en macka med kalkon, Västerbotten och dijon. Fikade självklart efteråt.

Hämtade barn, lagade blodpudding, lade barn och nu ska jag jobba ett par timmar. Med Kardashians på teven i bakgrunden.

Skrutten jag

I natt vaknade jag klockan fem med hosta. Hostade ca 40 min och sen var det kört att somna om.

En allmänläkare (eller vad det heter, hon jobbar på vårdcentral) jag träffade på en fest sa att man inte ska söka hjälp förrän man hostat i minst sex veckor, gärna åtta. Att vården inte kan göra så mycket åt hosta och att det är vanligt att den är långdragen. Det tänker jag på och går inte dit i onödan.

Men störande är det.

Kände mig som en påse skridskor när det var dags att gå upp så tog en snabb dusch, satte upp håret i en ny sovtofs utan att borsta det och åkte till jobbet med en mjuk gammal tröja och glasögon jag borde ha putsat. Det gjorde inte precis att jag kände mig piggare om man säger så.

Promenad, fika, spelning

Igår var det lördag och jag åt danskt rågbröd med ost och röd paprika och drack äppeljuice med ingefära till frukost. Sen gick jag en promenad och lyssnade på poddar.

Man går precis längs sjön Magelungen hela den här vägen (strandpromenaden på bilden alltså) på min runda. Det är faktiskt vackert 365 dagar om året.

Efter lunch byggde barnen med Duplo och sen åkte vi till syrran och hälsade på. Det är alltid så mysigt hemma hos dem, ordning och reda, färska blommor och levande ljus. Johan städade akvariet, Arve hjälpte till att plantera tulpanlökar och jag sov middag en kvart i soffan.

Sen hämtade vi Martin som tatuerat sig hos Sebastian Murphy. En tidig födelsedagspresent från mig.

När vi kom hem lagade Martin storkok köttfärssås och jag plockade ur diskmaskinen. När barnen somnat gjorde jag en himla brandkårsutryckning: Slängde på mig kläder och kastade mig i bilen för att åka till Snottys och se xnymfo som jag hört så mycket om.

Jag skulle egentligen ha gått med en kompis men hon behövde prioritera om och jag försöker att inte hindras av att sakna sällskap när jag vill göra något kul, särskilt inte när en spelning ska börja kl 21.

Lokalen var en källare som saknade mobiltäckning/Wi-Fi (infoga skriet-emoji) så jag stod lutad mot en vägg och läste en bok jag hade offline i mobilen i väntan på spelningen. Försökte smälta in med min ej så diskreta outfit.

Det var i alla fall otroligt värt att åka dit, en fantastisk spelning. Måste få se henne live igen snart.

Åkte hemåt och blev äggad på Ringvägen! Höll på att köra av vägen i chock, trodde en gigantisk fågel flugit in i sidorutan på bilen. Men det var bara ett ägg.

Sen hann jag och Martin se ett avsnitt Succession innan korpgluggarna föll ihop.

En lördag som får MVG av mig.

Tjena!

Ikväll var det alltså vernissage för Karolina Nolin på Galleri Bergman, Tre Liljor (Odenplan). Gå dit om du kan!

Här är lite bilder jag snott från olika vänner.

Bakvänd kronologisk ordning där vi börjar med middag på Tranan.

Syrrans kille Johan, Patrik, syrran och Anna.

Mysigt gäng, mysig kväll!

Vid 23-nånting åkte vi hem och löste av barnvakten. Ögonen i kors pga fredag.

Godnatt!

Vad snälla ni är

Som inte kommenterar den otroligt låga nivån i bloggen. Eller så orkar ni bara inte bry er. Till exempel syns det ju typ ingenting på den där bilden av min haka? Ja ja i skarpt dagsljus ser jag i alla fall en liten… förslappning… och då ska vi inte prata om hur jag ser ut i profil. Ville mest visa vilket område jag åsyftade. Ifall det fanns igenkänning…

Häromdagen sa Martin att man inte behöver prata om sin ålder hela tiden och det var faktiskt ett väldigt bra tips till mig. Jag har liksom kallat mig själv för snart 40 i flera år fast jag inte fyller förrän i april.

Samt: hur mycket behöver man egentligen hålla på med ålder generellt, prata om det i tid och otid osv.

Dock:

Friday Lab – ny omgång

Jag deltar just nu (privat) i Friday Lab och det är SÅ bra. Nu tar de emot anmälningar till nästa omgång.

När sker träffarna?
Gruppen ses online onsdagar (kl. 19 svensk tid) ungefär varannan vecka. Träffarna spelas alltid in så att man kan kolla i efterhand om missat en.

Vad får man?
En 90 dagarskurs med totalt 8 livesessioner på Zoom. Kursmaterial och övningar skickat per mail varje vecka och en privat Facebookgrupp. Dessutom får du som deltagare två privata coachingsessioner med Maja.

Här kan du anmäla dig.

Nej men

Ett helt stycke fattades i förra inlägget och det blev helt obegripligt? Ingen orkade bry sig antar jag…

En annan ”intressant upptäckt” idag är att huden under min haka fått sina första ålderstecken. Såg det när jag sminkade mig i dagsljus och tänkte omedelbart på Richard i Ally McBeal.

Snuvan

Det finns inget tråkigare än när folk gnäller om en himla förkylning men jag vaknade snuvigare än någonsin och antar att min treveckorsförkylning satsat på ett omtag. Blä vad trist detta är. Men hellre en förkylning än… cancer.

Igår hämtade en kompisfamilj (med barn i samma klass och på samma förskola) även våra barn. Sen fick vi åka hem till dem direkt efter jobbet och äta en otrolig chiligryta. Barnen hade redan fått mat och lekte. Så mysigt var det, i höstmörkret och regnet, att bara sitta och prata och få middagen serverad.

Somnade när jag lade barnen, med smink och oborstade tänder. Men det var det värt för att sova ut.

Jag har blivit ganska bra på Tradera förresten. De här (hovarna alltså) är ett par Adidas Terrex Conrax som jag köpte nya för ca 25% av butikspriset. Så sköna, nu kan jag promenera i vinter utan att bli blöt om fötterna.