Omskärerskan

Idag har jag känt mig extremt långt hemifrån. Vi åkte ut till Kuria, nära gränsen till Tanzania, knappt tre timmars bilresa från vårt b&b.

Här är några rader om Kuriafolkets historia, från Wikipedia:

”Every clan has its own council of elders who controlled the clan as political and religious leaders. The Abakurya (Kuria people) believed in taboos and superstition and they generally feared punishment from the inchama for not observing the taboos. The punishment could be either death or barrenness or other misfortunes.

The Abakurya customary law is made up of rules and practices accepted and sanctioned by the community. The custom had many do’s and don’ts (taboos/superstitions) called imigiro. Even the marriage laws were full of taboos and superstition and there was automatic punishment for breaking these imigiro. Hence the laws were followed so strictly both before and after colonization, because after colonization the Abakurya went back to their original life and were not influenced by westernization.”

Som vanligt är det svårt att skriva utan att exotisera, men det är verkligen ett i mångt och mycket självständigt folk med en fascinerande historia.

Idag har vi träffat massor av otroliga tjejer som säger nej till könsstympning. Vi har också pratat med flera före detta omskärerskor och fått besöka deras hem. Och vi har mött sju små tjejer som var ute och blev firade eftersom de genomgick stympningen för några dagar sen. En fruktansvärd men viktig påminnelse om hur arbetet har kommit en lång väg men fortfarande behövs.

Här är vi tillsammans med gänget som jobbar på det stora läger vi besökte idag.

Cecilia, Louise, Nina och Margaux berättar mycket bättre än vad jag gör, så vill du läsa mer finns deras berättelser.

Nu ska jag gå och lägga mig, men skriver mer imorgon.

Mjöl och örter

Så här förbereder man för könsstympning. Med ett slags mjöl som ger friktion så att man kan få grepp om det område som ska skäras bort. Och örter som man mortlats, som ska lindra blodflödet och smärta. I mjölet ligger en kniv som använts till hundratals stympningar.

Hej från Kisii

Idag ska jag träffa vår partner Mary, som driver arbetet mot könsstympning. Antar att det hänt en hel del på de två år sen jag var här senast? Jag har äntligen sovit ut en natt (jobbat väldigt mycket de senaste veckorna och nu rest i 24 timmar) och känner mig tacksam över att få vara här.

Paketkalender med experiment

En rolig grej är att jag och barnen fått testa några luckor ur Forskarfabrikens julkalender.

Kalendern innehåller 24 färdiginslagna paket med magiska manicker, förbluffande föremål och engagerande experiment för nyfikna barn.

Det var så kul! Vi har testat att låta muggar ändra färg i värme eller kyla och lärt oss om molekyler. Känt på 100 miljoner år gamla stenar, använt pipett, gjort saltkristaller, pratat om mineraler och mycket annat.

Barnen älskade det verkligen och fortsatte experimentera på egen hand när vi var klara.

Forskarfabrikens julkalender:

  • Passar för barn mellan 6-12 år
  • Är utvecklad för att väcka barnens nyfikenhet
  • Innehåller 24 nya spännande och pedagogiska leksaker
  • Fokus på kökskemi och experiment
  • Svensk pedagogisk förklaring av varje produkt
  • Satsning på miljötänk bakom gåvor och emballage

Årets julkalenderbok

Nu ligger den bara och väntar på att det ska bli 1 december. Årets nedräkningsbok.

Det är sjunde året i rad som Rabén & Sjögren släpper en bok med ett kapitel för varje dag i advent och detta handlar årets om:

”När Rutan skriver ner vad hon önskar sig i julklapp hamnar en kompis överst på listan. Men Rutan är rädd att det kan bli lite knepigt för tomten att fixa det. Som tur är dröjer det inte länge förrän hon hittar en alldeles själv. En som kan göra sig osynlig. En som gärna äter metallskrot till middag. En som har kommit vilse och längtar hem.”

Åh vad jag ser fram emot att börja läsa med barnen, jag har redan tjuvstartat lite när de inte sett. Kombinationen Ingelin Angerborn och Per Gustavsson känns lite oväntad men bra, det är mycket känslor i både text och bild. Och humor! Ett bra ämne, om tillhörighet och vänskap. Tycker om att bilderna får så mycket utrymme och det är lagom med text för att hinna läsa innan skola och förskola.

129/149 kr hos Bokus.

Apropå nya böcker förresten: Jag och Juni lyssnar på Paketlandet (fristående uppföljare till Fislandet) om kvällarna just nu. Den är så fin! Handlar om att våga möta sina rädslor.

41-åringen

När jag läser typ ”en kvinna i fyrtioårsåldern” så tänker jag på en helt annan kvinna än jag själv och mina vänner. Jag associerar snarare till… Cindy Walsh (mamman i Beverly Hills)? Fast svensk då.

Nåväl, nu är jag i alla fall 38,5 och gift med en man på 41 höstar (idag!), så det är väl bara att vänja sig vid medelåldern.

PS Min värsta ordsammansättning är ”sjukhusavfall”,om nån undrar.

Årets bästa julklapp, varje år

Så LOL om jag skulle fortsätta med inlägg om klimat och konsumtion nu. Sån sopa jag är alltså. Men hur som helst: UPPLEVELSER är ändå de bästa presenterna som finns och ofta relativt klimatsmarta.

Biljetter till teater, konsert, festival. Åka tåg till närmsta stad och bo på hotell. Massage. SPA! Få vara ensam hemma och ha tjejfest (bland mitt drömmigaste nu).

Bäst av alla evenemang är ju alltid Way Out West. Men det vet ni väl redan att jag tycker. På fredag klockan 09 släpps Early Bird för 1695 kronor.

Alltså en biljett till Backstreet Boys 2018 kostar närmre en tusenlapp: festival är så värt!

Klimat och kompensation

Idag har jag haft möte med en verkligt inspirerande person: Cissi på GoClimateNeutral. Det finns ingen motsättning mellan att försöka minska sin klimatpåverkan och att ändå kompensera för det avtryck man gör. Med på mötet var också Erik och Henrik från Netlight, som jobbar mycket med frågan. Folk som har möjlighet att driva förändring och verkligen gör det, väldigt inspirerande.

Klockan 17.30 skulle jag egentligen på detta fina evenemang som Löfbergs ordnar. Lyckas dock inte få till det med familjelogistiken men vill verkligen tipsa om det. Plus att jag är ett fan av HanaPee since tidigt 2000-tal. Och Erica som jobbar med det.

Black Friday & White Monday

Att köpa något man inte behöver kan aldrig vara ett fynd. Därför har jag avreggat mig från alla nyhetsbrev inför denna svarta vecka, så impulskontrollen ska slippa testas allt för mycket. Men att köpa något man behöver och betala mindre för det är underbart.

Detta letar jag efter inför black friday:

1. Hjälm till barnen. Typ sån där Jofa Multisportvariant. Båda behöver en större storlek. Till vinterns pulka och skridskor bland annat.

2. Parkas. Använde min förra från Whyred tills den nästan föll isär och det är jättesvårt att hitta en i rätt storlek second hand. Vill testa Arkets gröna.

Uppdaterat: köpte den till 25% rabatt igår! Stod dock emot impulsen att köpa ett jättefint doftljus till samma rea.

3. En varm vinterjacka. Har tydligen letat efter rätt jacka i tre år och redan fått massor av bra tips så ska inte tråka ut er med detta ältande.

Fråga: karriär

Peppes fråga:

Karriären: Hur mycket ska man jobba? Är det kul att vara chef? Har du planerat din karriär?

Svar:

Jag vet verkligen inte hur mycket man ska jobba. Känner många som brinner för sex timmars arbetsdag men tänker att det är stor skillnad beroende på vad man har för jobb och hur fysiskt och psykiskt krävande och vilken grad av flexibilitet det erbjuder.

På mitt jobb betyder heltid 7,5 timmar om dagen. Jag är dock sällan på kontoret 8,5 timmar, som det ju egentligen blir med en timmes lunch. Däremot jobbar jag ofta på väg både till och från jobbet (pendlar ju ungefär två timmar om dagen) samt jobbar ibland på kvällen, så jag kommer definitivt upp i mina timmar.

Om jag fick välja fritt skulle jag hämta barnen klockan 15 varje dag. Men jag vill inte gå ned i tid så det är en omöjlig ekvation. Vi turas om att lämna och hämta och jag tycker det funkar bra.

Om det är kul att vara chef? JA! (I alla fall så här efter drygt tre månader.) Jag trivs verkligen på jobbet och har urgulliga och kompetenta kollegor. Sen kräver det förstås mer än min tidigare roll och jag märker hur snabbt det går att fastna i ”här och nu”-jobb och skjuta upp mer långsiktiga uppgifter i den dagliga prioriteringen. Men man kan väl inte vara fullärd vid 38 års ålder och jag kämpar på med att bli bättre på olika plan. Och att vara bra nog på andra.

På frågan om jag planerat min karriär så ja, det måste jag ändå säga att jag har gjort, åtminstone på något plan.

Jag har alltid haft nån slags karriärmässig målsättning. När jag pluggade ville jag jobba med PR. När jag jobbade i en kommun som kommunikatör ville jag bli copywriter. När vi flyttade till Stockholm ville jag jobba för en ideell organisation. När jag gjort det i ett par år tänkte jag att det vore kul att, om fem år eller så, jobba som kommunikations- eller marknadschef.

Nu är mitt karriärmässiga mål att bli en bättre chef och få mer kompetens inom insamling, ekonomi och marknadsföring. Att utvecklas i min roll. Och att försöka vara snäll mot mig själv under tiden.

Nissens dörr

Nu är det snart dags för advent och detta nya med nissedörrar och nissehyss. Som om det inte räckte med alla paketkalendrar! Var kommer det ens ifrån?

Nä alla får förstås fira advent som de vill och barn verkar älska det. Såklart man vill att ens barn ska få en spännande advent och har man orken så…

Jag läste förresten nånstans att människor som verkligen går in för julpyntet är lite lyckligare personer. Det tror jag faktiskt på.

Om inte mina barn redan hade så mycket prylar skulle jag kunna tänka mig en paketkalender där de fick öppna vartannat paket. Jag och mina syskon hade en sån, där vi öppnade var tredje. Åtta små paket var, med hårsnoddar, strumpor osv. Det var supermysigt. Mamma är för övrigt även bra på att få julpynt att passa in i övrig inredning.

Tydligen inget drag jag ärvt.

Själv har jag i alla fall lovat att vi ska sätta upp adventsbelysningen i helgen. Och jag ser fram emot teves julkalender. Men jag tror inte nån nisse flyttar in här denna december heller. Trots att det finns nissedörrar i färdiga set på rusta.

Gråtstil och GRÅTFILM

Älskade detta inlägg av Louise. Med fyra gråtstilar.

Vilken gråtstil har du? Jag har nog tyvärr den där man viftar i ögonen. Har aldrig varit bra på att gråta inför folk, tror kanske jag gråtit inför kompisar en eller två gånger någonsin? Om ens det.

Jag skulle behöva gråta lite oftare tror jag men sen jag fick barn har jag både blivit mer känslosam på vissa sätt, men också hårdare på andra. Det är så skönt och renande med ett rejält gråt men jag har det liksom inte i mig.

Tänker att jag borde gråta lite mer inför barnen så att de ser att det är ok att vara vuxen och gråta. Samtidigt kan det ju vara lite läskigt om ens förälder grinar loss. Men om man smågråter lite till vardags borde det avdramatisera det hela.

En start är väl att kolla på ET ihop, försöker lobba in den hos barnen men de är inte så intresserade. Vet inte om jag sett den någon gång men den är sorgligt tror jag att jag hört.

Tio år idag + stora romantik-listan

Idag har jag och Martin varit ihop i tio år. Eftersom kvinnor generellt är enormt mycket bättre på att hylla sina män/pappor än vice versa så repostar jag väl en hyllning jag fick för ett tag sen. Så blir det lite balans i inlägget?

Ja som vi kämpat på under dessa tio år, det är ett under att vi fortfarande är ihop. Men det är vi i alla fall (är mycket glad för det) och den här veckan har börjat ganska bra kärleksmässigt med att han tog två vab-dagar i rad, eftersom jag hade mycket på jobbet, fast det betydde att han fick ställa in massor av möten.

Och imorse vaknade han dödssjuk i influensa men backade ändå upp mig när barnen var förskräckligt sega när vi skulle iväg.

Gud jag har blivit så oromantisk, tycker verkligen att äkta kärlek är att göra snälla saker mot varandra.

Men nu tänker jag i alla fall svara på den stora romantiklistan som jag såg hos HanaPee.

Vad är romantik för dig?
När Martin anstränger sig för min skull. Och när det syns i hans ögon att han minns varför han blev kär en gång för 25% av hans liv sen.

Den ultimata dejten?
Gå på fest ihop när båda är lika pepp. Och man fortsätter till andra ställen i nån taxi ihop med vänner. Och känner livet i sig, samt känner sig unga.

Mardrömsdejt?
Gå ut och äta när man har en dålig period och egentligen behöver prata ut om saker. I det läget kan man hellre åka och storhandla ihop eller vad som helst. Gå en promenad är bäst.

Hur vill du bli uppvaktad?
Genom att det är städat. Bryr mig inte om han städat själv eller hyrt städning men skönaste känslan. Nån god mat kanske och en dagens. Eller en barnvakt är bokad utan att jag vet om det och så går vi och sjunger karaoke med vänner.

Romantisk grej som får dig att *cringe*?
När det står om ens partner i den där lilla texten på instagram, där man berättar något om sig själv. Typ emoji med ringar och ett datum.

Romantisk grej man kan göra i ett förhållande?
Underlätta för den andra att må bra. Så luddigt svar; men mindre konsumtion, mer uppoffring, generellt i förhållanden?

Blommor eller choklad?
Blommor. Helst ett löst knippe så man kan släppa dem fria i en vid vas. Gillar buketter med mycket mörkgröna kvistar och blad. Kanske tistlar också. Vita krysantemum.

Bra film att kolla på på dejt?
När vi var nykära tror jag inte vi lyckades se klart en enda film. Så nån dålig man ej behöver se slutet av?

Romantisk restaurang i Stockholm?
Om nån vet en restaurang där man kan boka bord, får ett bord inte supernära andra gäster, får plats med sin jacka och får bra service så tipsa gärna.

Kan man vara romantisk mot flera samtidigt?
Absolut!

Hur gör en om man befinner sig i ett förhållande där man anstränger sig för att bidra med romantik, men ens partner gör väldigt lite?
Pratar om det?

Vardagsromantik?
Att vara snälla mot varandra, lyssna eller ge utrymme, prioritera varandra före mobilerna.

Behövs romantik?
Ja, i alla fall min tolkning av romantik.