Att fylla 40

Den 3 april fyller jag år. Jag har självklart fått avboka födelsedagsresan jag fått i present av Martin.

Nu är jag mest orolig för födelsedagsfesten 10 april (en underbar könsseparatistisk [läs TJEJFEST] i en kompis hus) i Karlstad eftersom 1. Vi kan inte fira påsk i Värmland då vi inte kan riskera att smitta mina föräldrar och 2. Vill nån ens komma? Om nån vill komma och Annica vågar ha fest tar jag nog bilen och åker dit. Fest behövs mer än nånsin.

Jag är även orolig för den större födelsedagsfesten (hemma) den 2 maj pga 1. Mina föräldrar kan inte komma och vara barnvakter som planerat och 2. Vill nån ens komma om viruspeaken blir i maj?

Jag vet, otroligt priviligierade problem och det kan hända att firande är det sista jag tänker på när vi väl är där, kanske vore det bättre att boka om rubbet direkt.

Ska fundera på saken.

Men tills dess:

uppdatering: alla fattar att detta är stark ironi över de självupptagna vädurarna?

8 reaktioner till “Att fylla 40”

  1. Tror faktiskt det bästa är att boka om <3 En stackars vän som har 50-årsfest i helgen får väl dit kanske 10 % av de bjudna eftersom alla har barn och måste vara hemma vid minsta egna förkylning… + de som inte vågar av olika anledningar.
    Mvh trebarnsmor som varit superduperlite förkyld i tre veckor

  2. Man måste få tillåta sig att vara ledsen över det som inte blir av, även om det är petitesser bland allt som är hemskt. Det är mänskligt. Jag är ledsen över att de har stoppat alla besök på fängelserna. Vi skulle dit på lördag och fira Alfred som fyller år. Nu vet jag inte när vi får träffa honom. Och han får inte ringa oss. Det är verkligen ingenting jämfört med vad andra är med om. Men det gör mig ledsen och jag tycker du ska få vara ledsen över ditt firande som inte blir av. Det är ju verkligen så jäkla aptrist att det blir så. Keep crying!

    1. Åh lilla gubben, fy tusan vad tufft Pernilla! Det är verkligen INTE ingenting, vilka tuffa år du går igenom med allt ❤️❤️❤️

  3. Åh men det är ju trist, alla uppoffringar man gör, även om det inte är livsavgörande. Jag fyllde 40 i februari och hann med att ha fest för både kompisar och familj. Härligt! Men alla fina presenter jag fick ställs in en efter en. Konserter, föreställningar, resor…ja det är också egoistiskt att tänka på detta, men jag såg så mycket fram att få umgås med alla härliga människor som bjudit mig på olika saker. Det mesta blir ju inte uppskjutet utan stryks bara, så det går inte att ta igen. Det som blivit av kan jag inte gå på pga hosta. Trist…

    1. Ja men visst är det trist! Grattis i efterskott, fint att du hann ha fest men så tråkigt med allt som ställs in som du sett fram emot😔

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.