Comfort zone

Jag har ju, som sagt, varit på kurs/program i två dagar och det var jättekul, intensivt och väldigt utvecklande. Så himla härliga personer i gruppen (vi är knappt 20 personer) och väldigt intressanta föreläsare.

Mest utmanande för mig var nog ändå morgonens pt-timme då vi skulle träna två och två. Jag är så otroligt obekväm i såna situationer, där man ska vara fysisk med folk man inte brukar vara det med.

Fick i alla fall köra med en jättegullig och helt cool person och det underlättade. Man skulle liksom ge fysiskt stöd (med både balans och styrka) i olika övningar, till exempel hålla varandras händer när den ena körde nån slags utfall bakåt, samt stötta den andra med händerna runt midjan under armhävningar.

Det var dock ett så tufft tempo så jag hann inte ens känna nån ”pinsamhet” eller vad man nu ska kalla känslan av obekvämhet.

Alltså detta med burpees, har aldrig sett nån osmidigare än jag. Det är allt en vidrig övning. Var helt slut efteråt och duschade kallt för första gången sen förra sommaren.

Nu är jag hemma igen, har jobbat ikapp med en kampanj som gick ut idag och ska snart somna mellan barnen.

Bild i chock:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.