Det här är hemma nu?

Fem år i Farsta strand. Det börjar kännas som hemma nu. I alla fall denna morgon när jag gick den vanliga rundan.

På väg ned mot sjön passerade jag en förskola där Juni fick gå några dagar under ett lov när de slagit ihop verksamheterna. Två små barn stretade uppför en lerig backe och det är något så gulligt med tvååringar i förskolan. Hur de är så små men ändå har ett eget liv där, kämpar på med olika projekt.

Vidare förbi simhallen där två farbröder i badbyxor satt och tog igen sig vid de stora fönstren. På kolonilotterna var det mesta visset men om några månader börjar det spira igen.

Över den gamla militärbron. Tycker mycket om den.

Jag repade de gröna strån jag hittade och gav en häst som kom fram till staketet vid Farsta ridskola.

På andra sidan vattnet skymtar den andra ridskolan, Ågesta.

Här är Junivägen, med stora villor och en tennisbana från områdets glansdagar.

När jag har lite mer tid brukar jag svänga av och gå längs strandpromenaden till vänster på denna bild. På höger sida ligger Ågesta friluftsgård med utegym.

Här har jag passerat Gräsmarksgränd och är i höjd med Rådagatan, snart framme vid Ullerudsbacken.

”Forshagagatan, Säfflegatan och Kristinehamnsgatan är exempel på gator i Farsta med värmländska ortsnamn.Gatunamnen kom till när Farsta bebyggdes i början på 1960-talet. Men varför just Värmland gjorde avtryck i Farsta är mer en slump.”

Sen är jag nästan hemma.

Att hitta en promenadrunda tror jag kan vara ett av de bästa sätten att känna sig hemma i ett nytt område. Och att handla ofta i samma affär så man blir igenkänd av personalen.

4 reaktioner till “Det här är hemma nu?”

  1. Så fint ni har det! Och det känns lyxigt att få följa med i vardagspromenad på något sätt ☺️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.