Hehe ängslig var det?

Tyckte att slutet på mitt förra inlägg var så fånigt. Men skrivet är skrivet, nu får det helt enkelt stå.

Brukar försöka tänka att läsarna vill mig väl och att ni läser med överseende… Hoppas det i alla fall.

Så här skrev HM:

”Måste lägga till efter att läst ditt inlägg (går inte att kommentera?): känns ju mycket mer ängsligt att helt plötsligt börja klä sig och bete sig som nån man inte är för att man tror att det är så man förväntas vara. Att försöka passa in pga ängslig att sticka ut. Ok nu ska jag släppa detta 😅”

Och det är sant såklart.

Så störigt förresten att en del inlägg av nån outgrundlig anledning ej går att kommentera. När jag går in och kollar så är rutan för att tillåta kommentarer urbockad.

Tack i alla fall för att ni fortsätter läsa detta svammel! Tycker fortfarande mycket om bloggen.

6 reaktioner till “Hehe ängslig var det?”

  1. Precis så är det!

    Ibland får jag ångest (som i ytlig fjantångest alltså) för att jag klär ut mig till nån jag inte är. Men så har jag ett allvarligt snack med mig själv (i huvudet) att jag faktiskt gillar det jag har på mig.

    Med vänlig hälsning,
    ”39 år med hello Kitty-skor ena dan och pumps dan därpå”

  2. Men nej nej, det är INTE att vara ”ängslig” att bry sig om kläder, att vilja vara snygg och ibland känna sig cool. Man är ju EXAKT samma person som innan barn etc. Formad och slipad av livet men förändrad? Nä. Hanapee kommer fatta, in time.
    Älskar att känna mig cool fast jag är 97% övertygad om att inte är det. Men känslan va. Glida fram på lekplatsen i ny Acneväska och röda läppar – hur cooooolt?

  3. Älskar att den här bloggen är som att snacka med dig. Så opretentiös och inspirerande och kul. Den ÄR verkligen ”När du inte orkar ringa en vän”

  4. Älskar din blogg! Har följt dig sedan start och gillar din mix av högt och lågt. O din humor… love it!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.