Hej från Köpenhamn

Jag sov åtta timmar i sträck på planet och känner mig nästan som en ny människa nu. Det var så föredömliga medresenärer, till och med spädbarnet några rader längre fram var artigt och respektfullt. Alla ville sova, pratade tyst osv.

Kallt var det också, så jag kunde gosa in mig i min gigantiska halsduk. Hellre kallt än varmt på flyg.

Martin och barnen ska komma och hämta mig på Arlanda, det blir mysigt. Nu får det bli en vecka med promenader och bra sömn.

Men visst är det nån mer som känner igen sig i melankolin som kan uppstå efter en resa?

En kommentar till “Hej från Köpenhamn”

  1. Mamma skämtar fortfarande om den stora sorgen när jag kom hem från Kos efter två veckor sommaren 2001. Inte fullt så dramatisk idag tack och lov, men visst uppstår en tomhet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.