Hejdå bloggen

Jag har funderat på att sluta blogga i åtminstone ett par år. Men så har jag fått lite ny lust och fortsatt, inte velat göra något överilat. Men nu tror jag faktiskt att det är dags att säga tack och hej för de här FEMTON åren.

Hannaslillablogg, Hannabyheart och När du inte orkar ringa en vän, som den hetat genom tiderna. Juni 2005 – juni 2020.

Tack till alla er som hjälpt mig genom olika stora händelser, såväl som vardag, med snälla och peppande kommentarer, tips och råd. Tack till alla jag lärt känna genom bloggen. Och till alla vars bloggar jag fått läsa, för att ni delat med er av allt.

Kommer såklart fortsätta babbla på instagram så vi ses säkert där ❤️

@hannarosell

46 reaktioner till “Hejdå bloggen”

  1. Oj nästan en liten chock! Tur att du finns på Insta. 🙂 ”När du inte orkar ringa en vän” har varit ett så klockrent namn. Kommer sakna de lite längre inläggen här på bloggen. Tack Hanna!

    1. Åh jag vet, kommer säkert kännas tomt tänker jag. Men känner att det mer och mer blivit en dagbok, att jag inte klarat att skriva något vettigt om aktuella ämnen som Black Lives Matter och att jag inte alls känner mig lika bjussig längre som jag gjort. Enklare på instagram på något sätt? Tack bästa Lina!

      1. Så himla trist : (
        Tack för att jag fått följa och för alla smarta saker och roliga historier.
        Kommer som alla andra som hänger här sakna det massor.
        Ha en underbar sommar!

  2. Nääe nuuuu äre för mycket som tar slut på samma gång. Självklart är det du som bestämmer (hur skulle det annars funka?!) men som jag kommer att SÖRJA denna blogg. Älskar den. Du är (tillsammans med hanapee) absolut bäst på content + roligt skrivande.
    Tack för allt. Den här bloggen har varit KANON!!!!!!!!! Kram!

  3. Nämen! Oj!
    Tack för tiden. Det har verkligen stämt, ditt bloggnamn. Har varit trösterikt och minskat ensamhetskänsla att hänga här inne hos dig. Med dig och med läsarnas kommentarer. Fint att få fortsätta hänga på instagram. Allt gott till dig!

  4. Men nej, inte okej (eller jo, det är det förstås, men ändå)! Din blogg är SÅ grym – en riktig bloggvän. <3
    /Susanna

    1. Man måste inte skriva om allt som pågår heller. Ingen kommer att du är mot BLM för att du inte gör det. Det är inte så att andra som skriver som skriver om BLM kanske skriver om projektledarerollen, sitt arbete mot kvinnlig könsstympning eller hur jobbigt det är att vara mamman eller annat viktigt som pågår i andras vardag. Var sak har sin plats på olika plattformar tänker jag. Men synd att du lämnar. Denna och Bloggbevakningen samt Blondinbella (och den senare i studiesyfte) är typ det enda jag läser regelbundet.

  5. Oh no! Så sorgligt! Jag förstår såklart, men så tomt det kommer kännas. En så himla bra bloggblandning har du alltid haft-allvar, fest, familj, ställningstaganden. Verkligen när man inte orkat ringa en vän. Tusen tack för att du delat med dig!

  6. Tack för allt bästa Hanna! ♥️ paxar första plats på stilakuten om du nån gång börjar blogga igen!

  7. Åh! Jag kommer sakna! Känns som att en era av mitt liv går i graven (där de flesta delarna iofs gått i graven densamma länge men nu också den här bloggen som jag förknippar så mycket med en period i mitt liv). Tack för allt!

  8. Tack för alla dessa år av bloggande! Tack för att du hade dvärgpinschers som gjorde att jag började följa. Och tack för att du hänger kvar på Insta istället. Kram, du är rolig och klok i ett paket!

  9. Tack Hanna. Jag har följt dig i 15 år och detta kommer kännas tomt. Tur jag följer dig på Insta!

    Kram!

  10. Men Hanna 😭 Blir verkligen ledsen, även om jag också förstår! Har inte följt dig sedan du började blogga men bra länge ändå. Kommer att sakna dig! Kram! 🌹 (Herregud, känns som om någon riktigt fin kollega ska byta jobb, typ)

  11. Internets bästa blogg, väldigt sorgligt och du kommer vara så saknad! Ta nu över världen så följer vi dig på insta undertiden!

  12. An end of an era! Jag var följt dig i minst 10 (!) år. Tur jag får fortsätta följa dig på Instagram ❤️

  13. Men neeeeeej!! Fast jag kunde nånstans känna att jag förstår lättnaden att ba släppa. Men ändå: neeeej! Jag älskar ju din ton och variation! Tänkte på det senast häromveckan, hur din blogg har högt och lågt i perfekt dos!
    Säger som Marie: kräver gravöl.
    Och synd för dig men nu måste vi börja hänga IRL.

  14. Tack för alla åren!! Jag har nog följt dig de senaste 10 åren i alla fall, och jag kommer sakna dina blogginlägg. Vi ses på Insta, och kanske i verkligheten igen någon gång. ❤️

  15. Nämen, vad tråkigt! Det har varit trevligt att följa ditt liv, HannamedLennox <3

  16. Hej Hanna!

    Började läsa din blogg då jag var föräldraledig med mitt första barn 2012. Sen dess har du varit som en kompis och jag har ofta refererat till dig i samtal med mina vänner. Tack för fina år och att du verkar vara en så fin och härlig människa!!!

  17. Åh NEJ vad tråkigt att läsa! Din blogg är den enda jag följer regelbundet. Vad ska jag nu göra på internet menar du? Kan du ta lite ansvar här, tack?!? Nä men på riktigt, det var tråkigt. Jag kommer i smyg att hoppas på en comeback. 🙂 Kram och tack för de här åren!

  18. Neeeej 😱 Din blogg är ju den enda jag verkligen läser… Andra bloggar följer jag ett tag och tröttnar på, men din blogg är alltid alltid rolig att läsa. Har följt den sedan jag var gravid med mitt äldsta barn och trillade in på ett inlägg ”för och emot att skaffa barn” 😀 Har varit så himla mysigt att följa dig genom graviditer och småbarnsår.

  19. Men neeeeeej så tråkigt för oss! Din blogg är en av de jag uppskattar mest, kanske den bästa. Små enkla vardagsbetraktelser och sympatiskt inställning till livet. Bjussigt och härligt. Kommer sakna!!! Har nog läst dig iaf tio år, tur att Insta finns kvar 🤗

  20. Kram Hanna! Fattar verkligen, även om jag kommer sakna bloggen. TACK för att du orkade köra på så länge, så generöst <3

  21. Det är nu bloggdöden sker! Har tänkt att eftersom du ändå fortsatt att blogga så lever bloggandet, och det har känts så tryggt. Vill inte att bloggandet ska dö. Men förstår dig, såklart. Din blogg har gett mig massor genom åren! Tänk att jag började läsa den innan du ens var gravid med Juni, när du bodde i Karlstad och hade hund. Ett helt liv sedan! Tack för allt du delat med dig av i bloggen, Hanna! Och tur att du fortsätter på Insta, annars vet jag inte vad jag gjort.

  22. Du är en av de personerna som jag har följt längst via bloggen. Jag kommer verkligen att sakna dig och dina uppdateringar!
    Det finns ett antal bloggare som jag har följt länge och som har slutat. Jag undrar SÅ MYCKET hur det går för dem! Hur går det med kärleken, barnen, jobbet, livet….?
    Du kommer att vara en av dem nu. Kanske måste jag trots allt skaffa instagram? Har vägrat för att slippa ett beroende TILL men nu när så många slutar blogga är det kanske ändå värt att ha det? KRAM och LYCKA TILL! Jenny från Göteborg

  23. Oj lite chockad här! Väntade hela inlägget på ett ”SKOJA”. Har läst sen innan du fick barnen, inser jag nu. Kommenterat typ en gång men annars trogen läsare och du är en av få bloggar jag stannat kvar med. Ha det fint i framtiden!

  24. Nooo! Har läst din blogg sedan Juni var bebis. Men kan inte hitta @hannarosell på instagram?

  25. Nä vad sorgligt! Har följt dig länge och speciellt under småbarnsåren så var din blogg peppande!
    Tack för dina tankar och klokskaper!

  26. Känner också ”nej!”, men en förstår ju också. Kommer sakna många saker, men kanske framförallt din humor. En gillar ju babbliga dagboksinlägg ❤️

  27. Tack för bloggen, tror jag följt dig sedan du var gravid med din dotter och jag med min äldsta son. Följer dig gärna på instagram.

  28. Här skulle man in och läsa lite tänkte jag.
    Får skylla mig själv att man är här så sällan.
    Tack för denna tiden

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.