3 reaktioner till “När en pizza får vara en pizza”

  1. Oh, förstår preciiiiis vad du menar. En av de saker jag gillar mest med mitt tjejgäng är att folk okommenterat beställer pizza. Och eventuellt prat om ideal, träning, hälsa och press får det pratas om utanför måltiderna.

  2. JAPP. Kommer fel kommentar vid lunchbordet på t.ex jobbet, högtider etc får jag sån ångest att det är svårt att äta för jag kan känna mig så utpekad/självmedveten! Självklart är det ju schysst och bra överlag att försöka skapa oladdad stämning vid måltiden, men när en av tre kvinnor beräknas ha en ätstörning (som t.ex jag själv, vilket jag precis blivit frisk från) är det bokstavligen livsviktigt att hjälpas åt att skapa bra förhållanden kring detta och ja, BETE SIG (inget unnar mig/ursäktande/vad syndigt/men gud SKA jag?/oj vad härlig lunch DU har). Ursäkta essä, men viktigt ämne och så fint att se det pratas om! <3

    Min drömstämning att en pizza får vara en pizza. <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.