Nu blir det dagbok

Igår hade Arve kalas och trots att vi begränsat antal kompisar kraftigt blev det ändå nio barn plus honom.

När Juni fyller år, om några veckor, vill hon bjuda ca 25. Hennes ”klass” i skolan är egentligen en av två grupper som hör till samma förskoleklass. De går på samma fritids och har klassrummen intill varandra. Hon vill bjuda alla tjejer så att ingen känner sig utanför. Och några av pojkarna, de hon leker mycket med och som hon redan varit på kalas hos. Och så några kompisar till, som hon träffar ofta utanför skolan. Det är lätt att hålla nere antalet i teorin, tycker jag. Svårare om man riskerar att ett barn blir ledset.

När vi kom hem var det tio minuter till mellostart och Juni hade redan ätit pannkakor så jag micrade köttbullar till Arve och gjorde min bästa snabbmat till mig själv. De där dyra små tomaterna på kvist som finns på Ica, älskar dem.

Idag behövde jag åka till Mall of Scandinavia för att hämta en resväska som varit på lagning. Då passade vi på att gå på bio och se Coco. Den var jättefin! Båda barnen tyckte mycket om den. Sen fick de gå på Disney Store och Toys R Us och drömma om prylar de vill ha.

Själv provade jag glasögon och bestämde mig direkt för första bästa par. Ja, man får föreställa sig minus larmet och med ej reflekterande glas. Tror dessa kan bli ok? Jag är ingen glasögonperson som är snyggare med än utan brillor. Men är man en glajorm så är man.

Nu är Martin och Juni på simskola och Arve somnade för natten kl 17.40. Jag ska sätta en deg och röja lite här hemma.

Gud vad folk dör förresten! Bara sen igår har jag sett att bekanta skrivit (på Facebook) om två personer runt 40 som precis har dött. Oberoende av varandra, men båda föräldrar till småbarn och med halva livet kvar framför sig.

Varje kväll när jag kryper ned mellan barnen känner jag tacksamhet över att de är friska. Och för att jag får leva och se dem växa upp. Och för att jag får somna utan ångest över att någon i familjen är allvarligt sjuk. Vilken sekund som helst kan den där vardagen man tar för givet ändras. Hu.

10 reaktioner på ”Nu blir det dagbok”

  1. Jättefina glasögon!

    Ja livet kan vända på en sekund. Det är obegripligt när man förlorar någon och så kan man aldrig mer prata med den personen. Tacksam är en väldigt fin känsla!

  2. Tänker exakt samma varje kväll. Och undrar ohälsosamt ofta att den bästa tiden av mitt liv kanske är just precis nu.

  3. Verkligen superfina bågar! Köpte i samma färg senast och har fått mycket komplimanger. Kommer bli toppen.

    Ang: tacksamhet och döden. Jag upplever det nästan tvärtom nu (särskilt som höggravid, allt känns så skört), eller, tacksamheten gör att jag får ångest och tror att något kommer hända. Kan bli helt låst av det ibland. Klassisk ”såhär glad får jag väl inte vara, nu går allt åt helvete”-känsla liksom. Försöker hålla känslorna i schack och tänka gråskala (har varit sjukskriven hela graviditeten = ganska jobbigt i sig, annat hemskt i livet händer omkring en, typ – jag kanske inte blir påkörd och DÖR utan blir påkörd och typ bryter ett ben). Låter lite sjukt när jag ska förklara det. Men tycker alltid tacksamhet och uppskatta nuet/det är för bra-ångest är en svår balans.

    1. Vad intressant, vi hanterar det typ tvärtom. Jag tänker att om jag inte ens är glad nu, när ska jag då vara glad. Snarare att jag får skylla mig själv om nåt hemskt händer om jag inte ens hade vet att uppskatta och vara glad när allt var bra. Fattar ditt tänk också såklart! Men mitt handlar mer om att jag inte vill ångra att jag inte uppskattade det fina medan ditt är mer att inte utmana ödet eller otur eller liknande?

      Avskyr för övrigt uppmaningar om att tänka positivt. Det är så svårt att ändra sånt där tänk.

      1. Alltså ditt tänk känns mycket mer hälsosamt! Och ja, det är nog som du säger, för jag känner tacksamheten men sen känner jag att jag ”jinxar” livet. I efterhand känns min oro ofta så onödig och krävande, så jag försöker verkligen jobba på att inte ta ut det i förväg. Men graviditet är ganska bra på så sätt att en ju inser att det finns en miljard (hemska) saker att oroa sig för om en vill sätta den sidan till. Jag vill verkligen öva upp att kunna känna mig tacksam utan att det följs av de där okonstruktiva tankarna.

        Och <3 <3 <3 Kram på dig också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.