Om förskolestart

Åh snälla, hjälp till att lugna världens finaste Astrid?

”Ok börjar gråta nu och vill aldrig låta mitt barn gå i förskola av att läsa sånt här pga redan sååå inställd på att jag kommer ha sån ångest när det är dags för oss (augusti) Kan du inte skriva tips eller nåt sånt? Eller mer av vad du önskar att du hade vetat? Jag har ju INTE självförtroendet/efterkunskapen ännu. Kram!”

Jag vet ju att de flesta av er har jättefina erfarenheter av inskolning och förskolestart så snälla fyll på bland kommentarerna 💓

Med Arve funkade det mycket bättre att skola in. Han var en av få pluttar på en syskonavdelning (medan Juni var en av 17 barn – eller minns jag fel, kan det verkligen ha varit 17 barn mellan 1-2 år på en avdelning???), och det fanns alltid en trygg famn för honom. Känner fortfarande otroligt varma känslor för den som blev hans viktigaste person hans första år och kan fortfarande höra precis hur han uttalade denna favoritpedagogs namn innan han lärde sig säga det ordentligt ❤️❤️❤️.

Också tryggt att ha syrran på samma avdelning. Här skolade vi in och tränade på vila.

9 reaktioner på ”Om förskolestart”

  1. Det kommer gå fint! För egen del så var både jag och barnen redo för förskolestart. Jag saknade jobbet och kunde inte ge den stimulans som förskolan och jämnåriga barn ger. Visst var en del lämningar tårfyllda från barnens sida, men jag kämpade på för att visa att jag är trygg med förskolan och pedagogerna och började inte vela vid lämningen. Och efter någon vecka så var det inga mer tårar. Dock så kändes heltid som mastigt för barn som är 1,5 år. Så om det finns en lösning med kortare dagar (hämta efter mellis tex) så är ju det bra!

  2. Nu har jag ju bara skolat in ett barn men vi ska skola in vårt andra om två veckor och det känns så mycket lugnare den här gången. Astrid! Det behöver inte vara traumatiskt för fem öre! Ungefär som förlossningar har alla sin egen story. Vi har Ellen (äldsta, snart 3) på en avdelning med 15 barn och 3 pedagoger. Eftersom hon började bara någon månad innan vårt andra barn föddes så har hon gått korta dagar och jag har därför haft massor av tid när jag har hämtat/lämnat och kunnat känna av stämningen även efter inskolningsperioden och trots stor småbarnsgrupp har jag ALDRIG sett ett enda bråk, ljudnivån är låg och fin och jag har aldrig sett ett barn vara ledset mer än någon minut (lämning, när dom vaknar, om dom slår sig, när nån annan blir hämtad och dom kommer ihåg sina egna föräldrar). En sak som ofta slår mig vid lämning dock är att föräldrar mest slänger in sina barn och springer därifrån. Jag håller 100% med om att man ska säga hejdå tydligt och inte smita därifrån, men att bara gå in, kasta barnet på närmsta pedagog i ett uppjagat/nervöst-mode och halvspringa därifrån verkar funka sådär. Alla barn är olika och jag vill inte förminska de med separationsångest men jag tycker att det finns lite grejer man kan försöka göra som förälder för att underlätta oavsett hur barnet är. Att alltid prata positivt om förskolan och ha en otroligt peppig morgonattityd är en. Vill inte gå till förskolan? Hitta på en rolig lek ni ska göra på vägen. Vi har haft skattjakt och spanar efter sopbilar och haft brandbilstisdag och räknat katter. Vad som helst som ditt barn gillar funkar. Är dom över två funkar också alla former av tävlingar, hehe. Vi avslutar alltid med att springtävla fram till grinden (hon vinner). På det sättet är vårt barn i lekmode redan när hon kommer. I början pratade vi också jättemycket om vilken sorts leksak hon ville ha när vi kom fram och sen letade vi upp den/dom. Vi lämnar utomhus och oftast letar vi upp en hink och en spade och börjar gräva lite. Här har såklart en pedagog också kommit fram och börjat prata med Ellen eller hjälpa till att starta leken. Och sen när hon är i lek så går vi. Vi säger hejdå och går. Nuförtiden kramas och pussas vi för nu är lämningar inte känsligt längre men i början avbröt vi inte leken för att påminna henne om oss på det sättet utan vinkade och gick. Hon har varit ledsen kanske en gång vid lämning och från vad jag har sett så funkar det för andra föräldrar som har liknande metod och SÅ MYCKET SÄMRE för dom som lämnar till en pedagog utan att själv vara delaktiga i själva lekstarten. Det är SVINJOBBIGT att lämna, även nu efter 1,5 år och även när mitt barn är glatt men barn är ju världens känslospröt och låter man det skina igenom det allra minsta så plockar dom ju upp den viben. Försök lämna allt sånt och var Roliga Lekmamman på morgonen. Och en sak till: om det är något du känner känns fel, ta upp det med pedagogerna eller ledningen! Om du ser att ditt barn inte vågar utforska lite och att hen är ledsen så stanna fler inskolningsdagar. DU kan avgöra när ditt barn känns tryggt. Med det sagt: barn kan ha det bra på förskolan utan att vara likadana som hemma. Vår dotter är rätt försiktig och det är först nu, 1,5 år in, som hon är lika sprallig där som hemma, pratar lika mycket som hemma osv. Men hon har trivts ändå och varit trygg ändå osv. Det kommer ordna sig! Lycka till!

  3. Astrid, du är inte ensam! Så många känner som dig och det är inte ett dugg konstigt. Att börja förskola är ett stort steg för alla inblandade. Du känner ditt barn och dig själv bäst: fundera över vad som kan vara bäst för er. Har ni möjlighet att anpassa förskolestarten efter vad som känns bäst för er så satsa absolut på det. Om ni ”måste” börja kanske ni kan hitta en lösning med kortare dagar eller att vara ledig en dag i veckan den första terminen? Du har laglig rätt att gå ner i arbetstid till det att ditt barn fyller 8 år. Var öppen med pedagogerna från början, berätta om din oro så blir det lättare för dem att möta dig där du är. Fråga det du behöver, känner du dig osäker på verksamheten så fråga igen. Våga kontakta förskolechefen om det inte känns bra i verksamheten och du inte får till en bra dialog med pedagogerna!

    Jag har jobbat som förskollärare i 10 år, jag har skolat in mååååånga barn. För endel är det absolut en större omställning än för andra, ibland kan det vara en jobbig process, men jag har ALDRIG varit med om att skola in ett barn där jag känt att det inte blivit bra sen. Det kommer bli bra! Men våga känna efter och försök att anpassa efter hur era behov ser ut, utan att glutta för mkt på hur andra gör. Lycka till!

  4. Berätta om din oro för pedagogerna och ställ in dig på att det kommer ta lite tid. Men det blir alltid bra till slut om det är en bra förskola!

    Jag har också skolat in många små och som jag älskat varenda en!

  5. Det är skönt att höra att du oroar dig- det tyder på att du har en nära och fin relation till ditt barn och att du kommer att vara lyhörd för ditt barns behov. Det är något av det viktigaste. Det finns inte en manual eller metod för detta som passar alla barn. Du och ev andra föräldrar är de som känner ditt barn bäst- och ni har en relation som är den relationen ert barn är van vid. Därför kan ingen annan komma och säga att ditt barn behöver si eller så, eller kommer att reagera si eller så. Lyssna på digitala fin familj och hur det känns för er.
    Kom ihåg att oro, ledsenhet och längtan inte är något som behöver bedövas eller tas bort. När du och ditt barn skiljs från varandra kan ni bli ledsna och ni kan sakna varandra under dagen. Och det är helt naturligt och inte farligt. Om ditt barn gråter för att du går så är det inget som behöver botas eller tas bort, och inget som är farligt.
    Jag har själv aldrig lämnat mitt barn gråtandes och gått därifrån. Och jag säger inte att det är en metod eller att det kommer att fungera för alla. Men i vår relation var det så att jag berättade tydligt för barnet att jag kommer att åka till jobbet, och att jag vill åka till jobbet (så att mitt barn inte skulle känna att det var hens ansvar att se till att jag slapp skiljas genom att hen började gråta…). Men jag sa också att jag går inte förrän det känns ok för oss båda, att vi kan bli ledsna när vi skiljs åt och det är ok och inte farligt. Vi kan sakna varandra på dagen för att vi älskar varandra så mycket. När hen var ett år var denna kommunikation ganska enväga men med tiden blev den vår. Och så gjorde jag. Ibland grät hen och då höll vi i varandra en stund. Ofta kom personal och blev stressade och skulle försöka få bort det ledsna genom att avleda. För oss var det aldrig nödvändigt. För mitt barn räckte det med att jag bekräftade att hen var ledsen, och att det är för att vi älskar varandra och det är helt i sin ordning. Sedan kommer det att vara roligt att leka med kompisarna ändå och sedan ses vi. Då brukade hen ofta samla sig ganska snabbt och sedan säga ”nu mamma, nu kan du gå”. Då gällde att direkt göra det.
    Pappan i familjen gjorde på ett annat sätt- deras relation var annorlunda.
    Du kommer att hitta ert sätt. Gör det till er grej-vad ni behöver. Behöver ni en hejdå ritual? Behöver ni ett snabbt hejdå, eller ett långt. Det är ditt ansvar och handlar om er. Du kommer kanske att få ont och vara ledsen och kanske ditt barn med. Och det är för att ni älskar varandra och det är inte farligt. Behöver du gråta så gråt. Och sedan åker du till jobbet och rockar. Och ditt barn leker med sina nya vänner och bygger nya relationer med sina ”fröknar” och växer och frodas. Kram mvh medmamma och även barnpsykolog

  6. Tacka alla för så fina kommentarer! ;____; Blev så himla rörd både av dig Hanna och av de fina kommentarerna, precis vad jag behövde få läsa! <3 <3 <3

  7. Visst kan det vara många små barn på samma avdelning. 17-18 hade jag på tre vuxna när jag jobbade som förskolelärare (1-2 år). Det var svettigt och absolut för många. Men vi lyckades ändå skapa en trygg grupp. Min erfarenhet av inskolningar är att barnen landar, även om det tar olika lång tid. Och det är lika mycket familjen som skolas in som det enskilda barnet. Våga prata med och lita på pedagogerna så att ni samarbetar kring barnet och vad som är bäst för hen. Det som överumplade mig under mina förskolebarn var den starka kärleken jag kände för barnen. Och det kändes fint att tänka på när jag lämnade mina egna barn på förskola att det fanns vuxna där som kände lika starkt för dem.

Lämna ett svar till Linn Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.