Skräcken

När jag var i Etiopien kände jag en kväll att mitt ena bröst blivit större än det andra. Jag klämde på det i duschen och mycket riktigt, det var en jättestor knöl i det. Varmt var bröstet också, på ett feberaktigt sätt.

Under ett par dagar hann jag ta beslut om att operera bort båda brösten direkt om det var cancer och göra nån rekonstruktion, hann även börja sörja mina bröst som jag ändå gillar och tänka på hur mycket cancern kunde ha spridit sig, jag har ju haft ganska ont på vänster sida i ryggen titt som tätt, liksom vid revbenen. Där sitter det väl nån viktig inälva?

Sen kom jag på att man ska vänta till efter menstruationen innan man känner på brösten. Jag väntade en vecka och (berättade inte ens om ”cancern” för Martin eftersom jag inte ville förstöra hans födelsedag) och vips var brösten jämstora igen. Och nu känner jag inte en enda knöl.

Högre makter jag är så tacksam och glad för mitt liv!!!!!!!

Kära nån låt mig få vara frisk tills barnen blir stora. Helst tills de blir sisådär 60 år gamla men det kanske är girigt.

(Obs jag tror inte att jag är en särskilt hypokondrisk person?)

5 svar till “Skräcken“

  1. Susanna skriver: Svara

    Himmel, vad orolig du måste ha varit! <3

    1. Ja så läskigt! Tack!

  2. Ja usch! SKÖNT att allt var bra! <3
    Kände också nåt skit i ena bröstet en gång. Visade sig att jag skulle få influensa. Hann bli så himla orolig. Körtlar alltså.

  3. Men fy, kan verkligen relatera. Också känslan av att inte bara vara utomlands, utan också på arbetsresa och försöka kontrollera den smygande paniken. Så SKÖNT att detta är över nu.

  4. Anonym skriver: Svara

    Nyss fattade jag inget av det. Sedan några dagar senare : blåmärke och en rejäl klump i ena bröstet. Guess who’s the fool now. 🤢

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.