Värmland

Jaha nu får alla friska åka hejvilt över Sverige. Jag lade upp mitt inlägg om när jag och barnen åkte till sommarstugan igen. Det har annars varit i karantän ett par veckor.

Jag bestämde mig för längesen att det aldrig är värt att ha diskussioner i bloggen, det enda som funkar är att pudla. Och ibland har jag ingen lust att pudla och då raderar jag även välskrivna kommentarer som håller god ton, fast jag fattar att det är sjukt osympatiskt av mig. Men jag orkar inte med det extra stresspåslaget det ger att försöka förklara sig för personer, när jag blir den som liksom personifierar en del av det som gör deras liv sämre. I detta fall Corona och att inte få träffa sina äldre.

Nu när man får åka fritt tänker jag att min resa är ett ganska bra exempel på hur vår familj kan göra för att resa säkert i sommar.

Jag började till exempel med att kolla beläggningen på det närmsta sjukhuset från sommarstugan. Där vårdades just då två patienter för covid men ingen på IVA. Jag planerade såklart inte att varken jag eller barnen skulle hamna på sjukhus – i så fall skulle jag aldrig våga resa någonstans, särskilt inte UTAN dem. Men för säkerhets skull.

Sen packade vi allt vi behövde hemma och storhandlade minutiöst. Isolerade oss i stugan och hade en helt otrolig helg. Träffade barnens mor- och farföräldrar på vägen hem, utomhus med stora avstånd.

Det känns som om det här fria resandet handlar om ekonomi och turism snarare än folkhälsa. (Nåväl, det är såklart absolut folkhälsa att folk får träffas över generationerna. Jag funderar just nu på hur vi bäst kan träffa barnens mor- och farföräldrar i sommar utan att riskera att smitta dem som absolut inte ska smittas.)

Men själv tänker jag inte ta med familjen till nån av de stora semesterorterna i landet i sommar även om man får (och det känns otroligt lockande med typ Gotland, Österlen, Västkusten), fattar inte hur man ska fixa belastningen på vården där? alla gör såklart som de själva vill.

En tur till Värmland blir det absolut för oss. Glafsfjorden kallar.

Åh herregud vilken självgod ton i detta inlägg????? FÖRLÅT är allt annat än självgod i detta ämne!!

17 reaktioner till “Värmland”

  1. Jag tycker det är intressant att läsa hur andra resonerar. Och visst är det så att vi alla har en tendens att förhandla (med oss själva, med restriktionerna, med våra samveten) under denna konstiga tid? Jag gör det iaf. Konstant. Vår lösning för åtminstone en del av sommaren blev denna: avbokade hyrt hus i Skåne och hyrde ett nytt i inte lika vackra men närliggande Avesta. Men hyrde ett hus med sju sovrum (en gammal statarlänga) och planerar där att isolera oss i en vecka för att sedan medelst trygg transport forsla dit våra bådas ensamstående mammor, som gjort detsamma i sina lägenheter. Sedan får de ett varsitt sovrum i varsitt hörn av huset och egen toalett och vi kör umgänget i trädgården, typ. Det är inte en klockren plan, långt ifrån, men i vårt fall den enda som vi står ut att leva med. Jag har mått så himla dåligt över våra ensamma mammor som varit inlåsta i varsin liten lägenhet hela året och sedan fick alla sina planer om sommaren raderade. De också, såklart. Men visst är det ett förhandlande. Och visst är det ett medelklass-privilegium att ens kunna göra som vi. Usch det finns så många aspekter på detta känner jag.

  2. Det är ju din blogg, inte nån ”tyck-till”-låda. Nämen seriöst är så trött på allt tyckande just nu. Alla välmenande knäpp på näsan och självrättfärdiga, självutnämnda experter. Go girl!

    1. Jag är en av dem som kommenterade på förra inlägget och känner att jag lite vill försvara/förklara mig här. (Nej, jag har inte velat ”knäppa nån på näsan! Som jag avslutade min kommentar: ”Kanske präglas den här kommentaren av att jag har all min familj och mina bästa vänner på 3-5 timmars avstånd = vi har inte setts sen i mars, och det lär fortsätta så över sommaren. Blir så omåttligt avundsjuk på de som kan ses ändå (eller bara ger 17 i rekommendationer och ger sig iväg), men jag är för feg/laglydig/präktig för det.”) Fick för övrigt ett jättebra svar från dig Hanna, innan du stängde. Tack för att du tog dig tiden att skriva det!

      Som privatperson gör man såklart precis hur man vill angående gällande rekommendationer, som är just det och inte lagar/regler/förordningar! När man däremot har en relativt stor plattform, som det här är, menar jag att man kan tänka till ett steg längre. Om jag ger ett lite ytligt exempel på hur jag tänker: flera gånger har det visats upp färgglada apsnygga örhängen här i bloggen. Inte sponsrade på något vis. Bara bilder på vad Hanna gillar. Och ändå har jag blivit jättesugen på att klicka in mig på POW! Det är så influencing funkar, oavsett om det är meningen att influera eller bara vara en dagbok.

      Själv är jag högstadielärare och resonerar på ett liknande sätt om min egen roll. Jag ser mig verkligen inte som en förebild – och i ärlighetens namn så är det nog det minsta eleverna tänker mig som också! Men lik förbaskat så är ju jag en av de vuxna som eleverna möts av varje dag, och medvetet eller ej så visar jag dem vad som är okej eller inte.

      Ber om ursäkt för jättelång uppsats! Ska avsluta den med att göra en rejäl tumme upp för att du verkligen har tänkt till kring hur du och din familj bäst kan fixa allt så bra och säkert som möjligt! Återigen: tack för det fina svaret på förra kommentaren! Jag kommer antagligen inte kunna krama min mamma i sommar (hon hör till riskgrupp äldre äldre), men iaf är det nu tillåtet att resa de där 25 milen! Blev så glad så jag grät när jag hörde nyheten!

      1. Du skriver så nyanserat och fint, nu och då! Jag håller med om att jag såklart har ett ansvar. Upplevde att jag tog det, men det är såklart en bedömningsfråga. Nu får vi hjälpas åt att fortsätta ta ansvar så gott det går. Kommer inte heller kunna krama mina föräldrar på vet inte hur länge men i alla fall ses.

        Kramar ❤️

        1. Jag är livrädd för viruset och ser hur människor har slutat hålla avstånd och bry sig. Tänker mycket på det orättvisa i om jag som har jobbat hemifrån i snart 11 veckor och inte träffat någon skulle bli bortprioriterad i vården med Corona för en person som fikat på stan, träffat vänner eller rest från en annan del av Sverige. Det stör mig mest av allt. Jag tycker inte att folk ska få resa, de har inte visat att de klarar uppgiften som kommer med det ansvaret.

          1. Jag vet inte om det är till någon tröst men vården behöver inte prioritera bort någon med Corona på det viset.

          2. Jag tror inte heller du behöver vara rädd för det, det är helt fruktansvärt att människor i vården går på knäna och sliter halvt ihjäl sig och får noll tid för sin familj osv men att bli bortprioriterad tror jag inte man behöver vara rädd för.

          3. @marie
            Du verkar inte förstå vilket privilegium det är att få jobba hemma. När man träffar 500 personer i veckan på jobbet på trånga ytor känns en kaffe på en uteserverIng efter jobbet som en fis I rymden. Har kollegor som är supersjuka just nu. Tänker på alla busschaufförer, städpersonal med mera som exponerats. Hade varit en dröm att få jobba hemma.
            Med vänliga hälsningar: lärare

  3. Jag håller iofs med Åsa, att det är din blogg och inte nåt allmänt tillfälle för att tycka till – men fan så jobbigt det är att behöva försvara sig.

    Vi har landställe i Stockholms skärgård, i den region där vi bor, och skulle vid akut sjukdom transporteras till samma sjukhus som om vi vore i hemmet, men i påskas valde jag ändå att inte lägga upp något på sociala medier om att vi var där. Kände att det hade varit illojalt med alla stackare som har landställen utanför regionen och som duktiga medborgare hade valt att stanna hemma därför.

    Jag är tyvärr en sån dryg typ som tänker att de strängaste delarna av allmänna rekommendationer gäller dem som inte har nåt jävla vett. Så har det varit sedan jag fick förhålla mig till gravidråd och nu är det uppenbarligen samma för covid-19-råd. (Obs obs, jag följer råden i allmänhet och är t.ex. enormt restriktiv med sociala kontakter, träffade t.ex. en kompis för fika på uteserververing häromdagen och var jättenervös hela tiden.)

    1. Så perfekt med lantställe nära, håller med dig om rekommendationerna. Minns när jag sa att jag drack ett-två glas vin fast jag ammade och min dåvarande HR-chef gick i taket på fikarasten och ifrågasatte att inte klara av att vara nykter under en så kort period. Obs, jag ammade i två år. Det skammandet hade jag klarat mig utan om man säger så, sjukt pinsamt var det.

  4. Sommarstugan blir väl det perfekta resmålet för de som har den möjligheten. Som du skriver, storhandla på hemmaplan och sedan ta bilen dit! Så ser vår plan ut för sommaren, och det känns himla bra! Tänker inte heller åka till något turistigt ställe. Färja och kollektivtrafik får mig att må dåligt när tillvaron är som den är. Detta fria resande som nu är tillåtet i sommar känns verkligen sådär, ekonomin och turismen lär ha avgjort det beslutet…

  5. Svår avvägning i sommar. Håller med om att det är ett enklare beslut om att åka till stuga i Värmland än Gotland. Men vad gör man om man har hus på Gotland? Eller i vårt fall västkusten. Husen behöver ju ses om ibland, samtidigt som jag vet hur vården sliter bara en ”vanlig sommar”. Och husen på västkusten ligger tätt tätt…

    1. Ja jättesvårt! Jag avstår gärna för att låta folk med föräldrar eller stugor åka, till exempel. det är väl nån slags solidaritet får man tänka….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.