Chilla lite

Jag känner mig ofta manad att hjälpa folk med olika saker. Häromdagen bar jag och en tjej in hennes stora möbelpaket som kommit med lastbil, jag tänkte bara hålla upp dörren när jag passerade hennes hus och såg att hon kämpade. Istället fick hon världens svagaste och klumpigaste bärhjälp. 

Dagen efter såg jag en figur som stod längst ut på perrongen, närmast liksom stationshuset och gömde sig, precis vid spåret. Jag blev orolig att hen tänkte hoppa så gick fram och sa ett försiktigt hej? Då visade det sig att det var en liten farbror som smugit dit för att få kamma mustaschen ifred. 

Jag lugnar mig väl lite då. 

21 reaktioner till “Chilla lite”

  1. Alla behöver väl få kamma mustaschen i fred!
    Skämt åsido: Vi har ju bara träffats en gång IRL (lunchen i Farsta C), men det här stämmer väl överens med det jag noterade hos dig då. Hjälpsamheten! <3

      1. Ja, det var himla fint att ses!
        Tänker Bleckan m korvgrillning framåt vårkanten?

  2. Hihi, du har ett hjärta av guld! En liten gubbe som ville kamma mustaschen, så komiskt!

  3. Sååå bra! Precis så skulle jag också göra. Synd att det ofta ses på med misstänksamhet bara. Men tänker inte sluta hålla upp dörrar ändå. Eller säga tack, ursäkta och varsågod! Mer omhändertänksamhet ftw!

  4. Vilken superbra egenskap Hanna! Det är bättre att fråga en gång för mycket! 🙂

  5. Hahaha! Älskar den lilla farbrorn! Fint! (Övar mig på att nyansera med skiljetecken tydligen…, men vissa situationer tarvar tre utropstecken. Som den här.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.